Preparing for the next stage
Dawnbreaker
Lars Alfredson
Mon 18 Mar 2013 02:25
|
Pos 17:30.49S 149:45.89W
Taevarao, Moorea
Sunday the 17th of March
På tisdag kväll åkte våra “goa gubbar” Anders o. Conny hem till vintern i
Götet igen.
Vi har haft 5 goa veckor tillsammans och uppskattade mycket deras goda
humör och inte minst deras
suveräna “Janssons frestelse”.
Jag samt Fred och Grete tackar så hemskt mycket för deras uppfriskande
besök och hoppas att få se dem snart igen.
On Tuesday night my good friends Anders and Conny
went back to the winter in Gothenburg again.
We have had 5 nice weeks together and we enjoyed
their happy jokes and off course their fantastic
“Janssons temptation” made with potatoes and
mushy! herring.
I and fred and Grete thank them for their
invigorating visit and hope to se them soon again.
 På onsdag kom verkligheten tillbaka med full service på
bägge motorerna för mig. Detta tog två dagar och minst 10 liter
svett
i maskinrummet. Fred och Grete tog på sig att bunkra båten för två månader
tills vi kommer till Fiji. Detta innebär många
promenader till “Carrefour” och släpande på många kundvagnar tillbaka till
marinan. / On Wednesday it was back to
reality.
For me this meant full service of both engines.
This took me 2 days in the engine room and at least 10 liters of
sweat.
Fred and Grete got the job of bunkering with food
and drink for two months until we getr to Fiji. This means many walks
to
“Carrefour” and many shopping trolleys to push back
to the Marina.
På fredag morgon bestämde vi att det var dags för lite
rast och vila. Vi seglade över till Moorea för helgen. Där hittade vi ett
bra
ställe att ankra på, på insidan av revet. Vi ankom vid lunchtid och ägnade
eftermiddagen åt fin snorkling bland de fina korallerna.
Friday morning we decided to take some rest and
relaxation and sail to Moorea for the weekend. We found a nice spot to
anchor
inside the reef and spent the afternoon snorkeling
among the nice corals.
På lördag morgon tyckte vi att lite motion är bara
nyttigt. Detta startade våran värsta promenad någonsin!!! Vi bestämde att
gå upp för berget från Vaiare till Cook Bay på andra sidan ön. Enligt boken
är detta en två timmars promenad. Det blev inte riktigt så.
Vi började vår promenad 09:30 i 33 graders värme och ingen vind. Svettigt,
minst sagt! Det tog oss ett bra tag att hitta stigen(hum) som skulle
ta oss upp till passet.
Vandringsleden var väldigt övervuxen och svår att finna. Vi hittade till
slut spåret och började stigningen upp till toppen.
Detta visade sig vara fruktansvärt jobbigt och varmt, medhaft vatten sinade
snart. Kl 12.00 var vi äntligen uppe vid passet, vacker vy, och
kunde
börja nedstigningen till Cooks Bay. Nedstigningen visade sig bli lika
jobbig som uppstigningen (vi valde fel). Stigen var väldigt övervuxen och svår
att följa. Efter ett par timmar insåg vi att gått fel, Fred som var i
ledningen klättrade nerför. Han sa åt oss att vänta medans han kollade om det
gick att ta sig ner. Jag och Grete väntade och väntade och ropade, ingen
Fred! Efter att ha skrikit oss hesa utan svar, letade vi reda på stigen och
tog oss ner, nedanför där Fred försvann. Mera ropande och sökande, inget
svar. Jag går ner till Cooks Bay och Grete klättrar upp för berget igen.
Ingen Fred någonstans. När Grete kommer ner från berget kl 16.00 är vi så
uppjagade att vi slår larm till “Gendarmeriet”. Detta startar
polis sök upp på berget igen. Slutligen hittas Fred, han hade letat efter
oss på andra ställen?? Slutet gott allting gott.
På söndag vilade vi efter lördagens strapatser med bad och snorkling.
 On Saturday morning we decided that some exersize
would be good for us. This started our worst trekking ever!!! We decided to walk
the track
from Vaiare to Cook Bay on the other side of the
island. The book said it would be a two hour walk. It turned out very different.
We started
walking at 09.30 in 33 C and no wind. It took us a
while to find the track that would lead us up to the pass over the
mountain. We found
the track and started the climb to the top. It was
very hard and and hot, our water supply soon
ran out. At 12.00 we were finally at the top
and could begin our decent. This turned out to be
just as hard as the climb. The track was very overgrown and difficult to follow.
After a couple
of hours we lost the track, Fred in the lead
climbed down. He told us to wait while he checked it out.
I and Grete waited and waited and shouted, no Fred!
We then found the track and walked down, below where Fred disappered. More
shouting
and searching, no answer. I walk down to Cooks Bay
while Grete climbed up the mountain again. No Fred anywhere. When Grete comes
down
again we are so wound up that we call in the
“Gendarme”. This starts a full police search up the mountain
again.
Finally Fred is spotted, he had been searching for
us in other places?? It all ended happily.
On Sunday we rested after our adventures on
saturday, with swimming and snorkeling.
 All for now.
Lars at the pen, plus Fred
and Grete.
|