Caleta Saudade

POS 45:48.7S 74:28.2W

Anchored at Caleta Saudade

March 31st



Congratulations Bob. Countdown has come to an end and you got married today. We all at Dawnbreaker wish you and Shan, the best and hope you enjoyed the party amongst all your friends. !!!! April 1st !!!! will be your first married day and one to remember. Hope you will still able to join us on future legs. Drop us a note on details please, so we can pretend being there also. Unfortunately weather and waves did not permitted a call to your pub on Friday, but we were there in thoughts.

Back to business. Had great two days of sailing out to the open sea. A full range of conditions from strong headwind with swells to now a beautiful sunny afternoon sailing downwind back into the channels, just south of the Darwin channel. We managed to pass 190nm under our keel, not including the endless tacking out of Golfo Pena. Middle of the night the wind suddenly turned from N/NW 25 - 30knts to SW 9-15knts.

Incredible how such short passage produces such a change in the outline, mountains and vegetations. Almost a new Chile to explore and we only have 9 days, before Tinny needs to be in Puerto Montt. Another countdown on the roll.



tonton



31/4



Vi börjar med att be våra läsare att ha överseende med att vi inte uppdaterade denna blogg igår. Anledningen till detta var att vi var ute och seglade och att vädret i början av denna segling inte tillät oss att skriva en utförlig redogörelse för våra förehavanden. Därför sitter vi nu här två dygn efter förra uppdateringen och komponerar denna text som därför behöver vara ännu snaskigare än vad den brukar vara. Vi utlovar ingenting extraordinärt men ett par fina rekord har slagits vilket kommer beskrivas.



Fredag den 30 lade vi loss tidigt i vad som enligt instrumenten var måttlig nordan. Detta beslut togs då gårdagens väderrapport lovat att en förändring till väst sydväst skulle komma under eftermiddagen vilket är perfekt för överfarten av Pinans Sund. Innan vi kommer ut på öppet vatten förbereds lunch i form av ris-kål- och köttfärs- gryta som bara är att värma när man väl är ute på havet.



Efter att ha rundat upp sista udden innan bukten börjar vi misstänka att våra vindinstrument kanske hade beslutat sig för att underdriva en aning. Trots att de bara visade att det blåste 10 knop (5m/s) gjorde vi efter två rev i storen och en lite näsduk till genua utrullad 8 modiga knop och krängde mer än tillräckligt för att alla utom Lars och Pim skulle känna av sjösjuka. Nåja även Tiny fick efter att ha lagat lunch i dessa förhållanden ta sig en nypa luft för att inte bli sjösjuk. Det säger egentligen mer om förhållandena än om Tinys gräns för sjösjuka. Nåväl. Två rev i storen och lite genua innebär i verkligheten att det blåste minst 30 knop. Ingenting att tveka på vi fortsätter. Att vindinstrumenten visar lägre vindar ses som en fördel då vi hela tiden tror att vi seglar i lätt bris. Det är på något sätt försäkrande.



Sagt och gjort vi börjar kryssa norrut över gulfen och får mer och mer förståelse för varför den fått sitt domedagsliknande namn. Vågor på 2-5 m från alla håll och en mycket ihärdig nordan som inte ville ge med sig gjorde att vi fick handstyra utan hjälp av James för de första tio timmarna. Att kämpa med vågor som tycks komma från alla hålla samtidigt är en konst i sig som tar på krafterna. Till detta har vädret även fått den goda smaken att kasta på oss lite småspiksregn rakt framifrån. Sträckan kan mycket väl liknas vid Biscaya en blåsig dag inte så långt ifrån land. Ni som varit där vet vad vi menar.



Tonton smyger ner till Connys hytt och somnar som en sten efter att ha fått en kubikmeter saltvatten innanför seglarkläderna. I vanliga fall brukar det väcka en människa men brasilianare är annorlunda . Efter ytterligare några timmar bestämmer sig även Conny för att lägga sig. Då hans hytt är ockuperad somnar han i soffan i däcksalongen på babord sidan. Lars och Pim byts av med att styra och läsa. Lars om Anady MacNabbs äventyr och Pim ocm Shantarams. Sjösjuka ligger inte för dem. Vi tror det har med dålig balans at göra men är inte helt säkra.



Framåt kvällen, lagom till Tonton fått sina sjöben, börjar vinden mojna och vrida. Skönt med lite minde lutning. Vågorna är fortfarande ett mirakel, var kommer de ifrån. Nu kan James i alla fall ta över och gör det med den äran. Då passar Conny på att återta sin hytt efter diverse huvudskakningar och grimaser. Vi andra inser att han inte mår bra och beslutar att låta honom sova under natten. Kaffe och resterna av lunchen blir serverat till middag. Vid nio blir det helt mörkt och nattvakterna delas ut. 1 timma var med rullande schema bestäms. Tonton tar första vaket till 23 andra vakten skall tas av Lars till 24 och sedan Pim till 01 osv. Det blir sällan som man planerat på havet Lars väcker Tiny först klockan två med en kopp te och kaka. Dags att gå upp förklarar han glatt. Till detta uppvaknande är det inte mycket att göra och när Tiny kommer upp till sittbrunnen inser han varför Lars suttit tre timmar på vakt istället för en. Det är varmt stjärnklart och vinden har vridit till en trevlig halvvind. En gång i minuten ser man skenet av fyren Raper som försäkrar den seglande om att man är på rätt väg och på betryggande anstånd till land. Dessutom gör vi en beaktansvärd SOG på 8 knop vilket gör att vi om vädret håller i sig kommer angöra land redan under lördagen. Tiny tar över och väcker Tonton vid halv fem efter ett par fina timmar med stjärnorna och månen som sällskap.



Natten rullar på och även under nästföljande dag har vi vädret och vinden med oss. I detta väder lämnar vi Patagonien för denna gång. Nu seglar vi mot varmare breddgrader och förhoppningsvis bättre väder.



Vid niotiden kommer till och med Conny upp efter att ha sovit otroliga och på denna resa rekordmässiga 18 timmar under föregående dygn. Den gubben kan verkligen sova. Inte nog med detta. Efter en stadig frukost beger han sig ner till sin hytt och sover fram till fyra.



Vinden vrider mer och mer på syd och i slutet av seglingen spirar vi ut genuan på plattlänsen. Alla är på topphumör. Till lunch blir det klassisk seglarlunch med bacon, vita bönor och ägg a la Tiny åtföljt med kaffe och kaka till efterrätt.



Det går snabbare än vad vi trott och vi kommer in i Bahia Ana Pinc och lägger efter ytterligare ett par timmar till i Caleta Saudade som ligger i kanal Polush innan sex. Vi som trodde att vi skulle få två nätter till havs. Väl inne i kanalerna är det för riskabelt att segla på natten då sjökorten inte är att lita på här nere, därav tilläggningen.



Idag går våra tankar till Bob som gifter sig med Shan. Alla lyckönskningar och gratulationer. Alla här nere hoppas att du snart kommer ner och seglar med Dawnbreaker.