Pos 53:49.305S 71:04.321W Bahia Bougainville

Idag börjar tonton följd av Pim.





March 16th



First day out on our leg north along the Chilean channels. All well until 17:00, when we hit 40knts of head wind and decided to anchor for the night. A lot happened today, first after a long time, the mainsail got to see sunshine or at least fresh air. We accomplished our first 40nm miles out of the 1200nm ahead. At least we are at the targeted daily average.

The boys went on an expedition, but before tonton send them for a trading deal with a local fisherman, also anchored at bahia bouganville.

Trade resulted in 3 buckets of fresh crab for two tetra-pack of red wine, one pack of cigarettes and 3 lamb chops. God deal, to bad we do not have avocados for thomas ollson secret recipe -- Pim just mentioned we have fresh one's ... sorry thomas

Getting the meat off the crabs presented to be another team work challenge ....

But tonite's dinner will be lamb chop with roasted potatoes wedges and as an appetizer a secret philadelphia cream chess with sesame seeds and soya sauce, we can't really remember we tasted first. Sorry if it was at Mina2, but we have no record of that.

The result of the expedition was that tinny Pim got injured climbing a rock and had to be medicated with stitches and morphine - just kidding, he is alright, so not to be alarmed girls, but he has delayed dinner serving.

Yesterday news ....

Busy day struggling to get fuel, fresh food, laundry and departure papers. Getting an approval on the unofficial route along the channels was the highlight of the afternoon.

Energy crisis. This is a two folded fact. First after being requested to move from the pier to make space for a huge american polar research vessel, the engine refused to start. Blue overall-man managed to start the generator, therefore the engine. But tonton had to be casted off, to search for a new battery, charger and booster cable. Mission accomplished but no action was take so far, so today engine failure repeated. Man in blue overall need to work tomorrow.

The second crisis was related to energy supply onboard for Pim's gadgets. Hence the purchase of a 90A charger to boost his Macbook pro, iPad, iPhone and other things.

Must say it for the record. This crew out-beats the Antarctica crew. Real record makers and heroes. Details to be posted in person.

There is also a new anti-sheriff on board that turns on all the switches to make sure all works well.

tonton.





15/3



Vaknade tidigt. Utvilade och redo att ta oss an alla dagens utmaningar. Mestadels handlar det om att bli klara med allt logistiskt och praktiskt så att det bara är att kasta loss tidigt den 16é. Innan dess hoppas vi att båten skall vara i Ship Shape och redo för en månad utan civilisationens smörgåsbord av erbjudanden och lockelser. I denna förberedelsefas ingår även att vi i besättningen skall vara utvilade, att all mat för de kommande veckorna skall finnas ombord och att färskvatten och diesel-tankarna blir fyllda till bredden. Allt detta låter sig göras när man ligger till kaj.



Innan detta påbörjas blir det frukost med hembakat bröd, apelsinjuice och nybryggt kaffe. Lyx man inte alltid kan unna sig eller har tid till ute till havs.



Under frukosten beslutas att de två spansktalande ur besättningen, Tomtom och Pim skall skickas till butiken att handla in de sista förnödenheterna. Dessa visar sig vara mer sugna på att handla än vad som förväntas och det hela går på 268 000 knaspengar vilket i och för sig låter mer än vad det är. Men ändå. En kvarts miljon för mat??? Man kanske vänjer sig. Diskussion om att nästa gång skicka den del av besättningen som inte tror att de kan spanska uppstår då detta eventuellt kan begränsa inköpen till det mest nödvändiga. Färskvaror som gurka och äpplen inhandlades i och för sig men tillsammans med en del mer lättlagrat och lättflytande innehåll, Tomtom hittar till sin stora lycka beansprouts och bestämmer sonika att det blir kinesinspirerad mat denna månad. Inte oss andra emot.



Lite tid utan tampar i land blev det. Då vinden har vridit under natten bestämmer vi oss efter att Tonton och Pim är tillbaka för att lägga oss på andra sidan av kajen där vågorna är mindre krabba och sidan av båten inte skaver lika mycket mot de enorma traktordäck som satts upp som skydd mot fartyg stora som hus. Lätt som en plätt. Vi vrider på nyckeln och. Inget händer. Varför? Vatten i motorn? Ingen motor? Nej nej inget sådant. Vi skall genast lugna läsarna med att det enbart var dåligt med kräm i startbatteriet som visade sig vara 6 år gammalt. Ganska bra att upptäcka det vid hamn och inte mitt i Magellansundet när vinden vrider och vågorna växer. Då kan man hålla sig för skratt. Det gjorde vi nu också och denna enkla upptäckt föregicks av ett febrilt letande av föregående felkällor. Ny punkt på listan. Köp nytt startbatteri. Tonton skickas till tullfri zoon och kommer tillbaka med nytt fint batteri i fel storlek. Inget som inte går att lösa dock.



Efter detta inköp går det snabbt och smidigt att flytta runt båten. Trots sina 64á fot är hon lättstyrd och smidig. Mycket bättre läge, mindre vågskvalp. Vi lyckas till och med tack vare envist övertalande även med konststycket att tankbilen kommer ut till båten istället för att vi som tidigare bestämts kommer till den. Det är inte så lätt för den att komma ut på vår pir då den måste ta sig igenom det tidigare nämnda gyttjebadet för att komma dit. När den tillslut anländer vid 14 tiden är den helt nersölad med lera och ser mer ut som en båt med hjul än en tankbil. Det får han leva med. Tillslut lyckades vi tanka upp 750 liter från den förvånade lastbilschauffören som trodde att segelbåtar max tankade 100 liter. Han började protestera redan vid 300 liter och vid 500 liter bytte vi demonstrativt tank för att visa att vi fortfarande hade en del kvar att fylla. För tankningen fick vi betala lite mer än en halv miljon. Knäppt. Man kanske vänjer sig.



Efter äventyret med tankningen lade vi loss igen för att denna gången lägga till bredvid en lotsbåt vars besättning lovat förse oss med vatten. Ungefär samma scen upprepar sig. De tror att vi behöver 50 liter eller något liknande och be blir mäkta förvånade då vi ligger och bunkrar vatten från deras lilla slang i över en timme och lyckas få med oss över en kubik.



Under dagen är det också underhåll av båt som gäller. Även en del telefonsamtal till nära och kära och socialiserande med andra båtar som under dagen börjar lägga till längs kajen hinner vi med. Bäst att passa på då det kan vara upp till en månad till vi träffar på andra människor igen. På kvällen låg det tillslut ett tiotal fartyg längs kajen som alla är mycket större än Dawnbreaker. Den ser ut som en liten dinge jämfört med de andra bjässarna. Roliga historier och intressanta människor samlas på kajen. Ingen av dessa verkar förhålla sig till sanningen helt hundra procent. Alla historier kan helt enkelt inte vara sanna.



Som avslutning går Conny, Lars och Pim upp för att titta på staden och ta en bit mat. Tonton har en del kvar att göra med sin dator och väljer att stanna ombord denna kväll. Staden är verkligen fylld med lera. Svårt att beskriva men när vi kommer till ett bra internet får vi ladda upp bilder på det. Parkbänkarnas sitsar är nu i markplan och hus och byggnader som ligger nära den översvämmade floden har upp till en meter lera i sig. Det ser ut som ett katastrofområde. Det är ett katastrofområde.



Tillslut hittas ett litet mysigt och varmt rekommenderat hak som heter Lomitas. Det är i själva verket en form av snabbmatsrestaurang i slowfoodformat då maten inte alls kom snabbt, som enligt de som bor i staden och om Pim tolkat deras utsagor rätt är den absolut bästa restaurangen att välja om det är kött man vill ha. Sagt och gjort vi kommer in, charmar servitrisen, ber om 3 churascas (grilltallrikar) med tillbehör och dricka. Tillbehöret visar sig vara bara sallad men, detta till trots, var anrättningen otroligt god i sin enkelhet. Alla tre blev mätta och belåtna. Efter denna eskapad blev det vadning tillbaka till båten där vi somnade trygga som andungar innan midnatt.

Pim.