Glaciärer och isflak

Pos 49:07.64S 74:24.76W Puerto Eden



26/3

We left Pia XI after having a wonderful evening with grilling steaks on the ladder that we rigged over the side.

Up at 7.20 for the haul up to Puerto Eden 55Nm. No wind so we motored all the way. Managed to buy 400 liters of diesel and fill up the water tanks. Puerto Eden is like a small Wild West town with 60 inhabitants. tomorrow we continue north. Pim's blog that follows is as usual one day behind.

Lars



25/3



Uppe tidigt. Helt vindstilla när vi lägger loss. Alla är utvilade och sugna på ännu en dag i framfartens tecken. På Canal Wide som vi nu följer är det bleke när solen går upp. Även om det ökar lite under dagen är det nästan ingen vind alls under stora delar av densamma. Det är mycket ovant för oss och det uppfattas som ett litet andhål i denna annars ganska tuffa etapp. Dessutom är det ännu en dag med fint väder. Alla lakan och sängkläder åker upp på däck. Det är klart att de, även i en sådan här segelbåt, kan bli lite fuktigt i ett subantarktiskt klimat som vi nu befinner oss i.



Cornelis Wresvik ledsagar oss under första delen av seglingen. Då vädret tillåter blir det även en del hushållssysslor och underhåll ombord under tiden James (vår outtröttliga autopilot) för styra, viktigt att han också får öva lite. Slitna fall och skot byts ut på däck och under däck bakas det bröd och städas vädras det i alla hytter.



Vi tillryggalägger hela sträckan upp till glaciären Ventisquero Pio XI under dagen. Det är en av de sista glaciärerna på dessa breddgrader och ett måste för seglare här nere, efter det lämnas förhoppningsvis isflaken och dåligt väder. Det ser vi fram emot. Det är 70 distans och under dagen lämnar vi 50nde breddgraden bakom oss för den här gången. För att fira både att vi kommit fram till glaciären och att vi lämnat screaming 50´s har vi tagit fram kött att grilla inför kvällen.



Väl framme glider vi majestätiskt mot glaciären genom vattenskikten. Salt, mindre salt och sött. Det är tydligt då vattnet byter färg beroende på salthalt och bärkraft. Först är vattnet mörkblått, sedan blir det turkost för att slutligen byta färg till grått närmast isen. Glaciärisen närmast kanten är flera tiotusentals år gammal och gnistrar i alla möjliga nyanser av blå när eftermiddagssolen ligger på. Det är en mäktig syn. Isväggen är minst 50 meter hög, 3.5 kilometer bred och flera 20 miles lång. Den formar själva landskapet här nere genom att karva ur stora fåror som senare blir dalar eller fjordar. En otrolig naturkraft som här vid kanten stoppas av havet. Under tiden vi ligger en liten bit ifrån kanten på glaciären hör vi hela tiden smällar och knäppanden från isen. Vi ser hur den kalvar genom att släppa isblock stora som hus. Det låter som åska när isblocket slår i vattnet och svallvågorna det bildar är den grövsta sjö vi stött på under hela dagen.



Efter en timme vänder vi aktern mot isväggen efter att vi plockar upp ett isflak på akterdäck sätter kurs mot en vik som heter Caleta Sally. "one of the nicest coves in the whole area. A well deserved price for those who fought their way up the inlet" (Bibeln p. 335). Undertiden grillen tänds häller Conny upp fyra glas Whisky som denna gång utan att det ligger något fel i det serveras on the rocks som är tusen år gamla.



Efter att grillen tänts sjösätts kajaken och Tiny beger sig ut på en paddeltur för att gör av med lite energi. Efter detta är det Connys tur att paddla en runda.



Maten är helt fantastisk denna dag. Vi har mycket att fira. Kvällen avslutas med Mexican Train och många skratt.