Caleta Brecknock


Idag var det tänkt att bli en vilodag. Vi stannar kvar i den fina vik vi knutit fast i och tänker oss en promenad upp till en topp. Så blir det inte, dvs. promenad blir det och upp till toppen kommer vi, men det blir definitivt ingen vilodag. Utom för Tonton som inte ens försöker hänga med en bit som igår, utan njuter av stillheten i båten. För oss, Viola, Lars och jag, är det ju för det första inte fråga om promenad utan klättring. För det andra är krävs det mer än vi föreställer oss. Efter 3 timmar når vi toppen och känner den lycka bergsbestigare känner i sådana ögonblick. Eftersom vi varit tvugna att passera passager som gränsat till vår förmåga, beslutar vi ta en annan väg ner. Den var naturligtvis inte lättare utan tvärtom. Viola som tidvis varit den mest oförvägna av oss (jag gillar henne skarpt för det) blir allldeles torr i munnen då vi passerar inunder ett vattenfall med ett brant stup nedanför. Vi kom ner lite blöta, lite jordiga och lita skrapade, men väldigt glada. Under färden med dingen tillbaka till båten tycker en likaledes glad delfin att det var strongt gjort av oss, simmar framför stäven halsbrytande nära och gör några höga hopp vid sidan om oss. Och allt detta blir säkerligen också ett fint minne.

Vi hörs, Uno

Hello my friends. Another day at Caleta Brecknock. Awoken by a sunny day, the chef prepared a hardy breakfast for the mountaneirs ... omelet, bacon and pancakes. Off they went to the highest mountain for about 4 hours, only to be rescued by tonton and the dinghy, who had to lead the way down the mountain ... hehehehehe
In the meantime dinner was prepared - beauf bourgignone - and tonton on a sea expedition took ownership of what´s to be know to the seaworld as "caleta tonton" another interesting anchorage at seno occasion on its E end. Surrounded by granite wall this inlet is 20 m wide and has a depth between 4 to 15m, requires four shore lines and rock clamps for proper holding. Located at 54 5411S and 71 90369W.
tonton