Caleta Hidden (Swedish)
Dawnbreaker
Lars Alfredson
Sat 17 Mar 2012 21:35
16/3
Idag är det dags. Uppe med tuppen som vanligt. Det är sant då tuppen vaknar sent i Chile (ni som läst bloggen länge vet att detta inte är en direkt nyhet) samt att jetlaget inte helt har släppt vilket gör att klockan 12 hemma är 8 här. Sagt och gjort uppe innan 8. Alla är på gott humör. Frukost med kaffe avklaras i en hast. Sedan är det bara att slänga det sista skräpet i land och att kasta loss.
Fantastiskt. Nu kan äventyret börja på riktigt. Alla förberedelser är klara, seglarställen upphängda och sjökortet preppat. Efter en timme med motorgång hissas både genua 2án och storseglet. Mäktigt. 20 knops vind rakt in från aktern gör att vi kan spira genuan och fånga mycket vind. Det är en underbar känsla att lämna civilisationen bakom sig.
För att öka på denna känslan kommer det två flockar delfiner på säkert tjugo djur vardera och vinkar oss adjö med konster, fenskvätt och glada pipanden. delfinerna är större här än i atlanten. Mer lekfulla också. För att fullborda det hela kommer även tre pingviner upp och tittar förvånat på oss. Första gången för Conny och Pim. Det är riktigt kul att se. Vi har filmat och tagit bilder så den tålmodiga läsaren kan komma att få se dessa scener i ett senare inlägg. Men nu mot vildmarken. Vid tvåtiden försvinner sista täckningens på mobiltelefonerna och det kan vara upp till en månad till nästa gång vi kan kontakta omvärlden på annat sätt än via denna kanal.
Vädret är ombytligt. Under dagen skiftade vädret mycket fram och tillbaka. Ena stunden hade vi solsken och 10 knops vind rakt i aktern. Inte mindre än en timme senare hade vi regn och 30 knops vind rakt i näsan. Det är sådant man får vänja sig vid på dessa breddgrader.
Efter 40 distans var det dags att ta in seglen och börja söka natthamn. Tack vare bibeln, som den kallas här nere (en bok skriven av ett litet italienskt par som Lars träffade i Piriapolis som heter Patagonia & Tierra del Fuego) hittade vi en liten vik som heter Bahia Bouganville där vi beslutade att lägga till i. Det visade sig vara en liten mycket skyddad vik med höga berg på båda sidor som täcket för vinden. En klassisk Patagonien tilläggning med ankare i fören och tamp i fören och aktern. Vardera 100 meter och förankrade i stabila träd på vardera sidan av viken.
Bredvid oss hade en liten fiskebåt lagt sig vilket krävde lite utforskning. Man kanske kan köpa middag av dem? Sagt och gjort vi glider över till dem med dingen och frågar lite försynt vad de eventuellt har fångat. De börjar med att peka på sin kompressor (en sådan många har i garaget) sedan på en trädgårdsslang och tillslut på en dykardräkt. Efter detta självklara uttryckningssätt öppnade en av de tre (hur de fick plats på båten står utanför våran fattningsförmåga) en säck med kungskrabba. Eller egentligen bara benen och klorna vilket är mat i massor. Förhandlingen börjar. När de bara ber om två tetrapack vin och ett packet av Tontons cigaretter går det fort att komma överens. Vips har vi 10 kilo krabba till middag.
Efter den lilla förhandlingen blev det promenad i Chilensk urskog. Det är inte för alla. Pim som under dagen döpts om till Tiny skulle minsann ut på äventyr för att få lite fina bilder på båten. Lars och Conny väljer alternativ väg med samma syfte. En av dessa vägar var betydligt bättre än den andra. Pims väg visade sig hindras av en i hans sinne överkomlig klippvägg. I efterhand är det lätt att konstatera att den inte var det, överkomlig alltså, då ett klippblock släppte vid klättringen och skar upp hans hand. Inget allvarligt och ingenting som lite stichingtape och anticeptantcream inte kan ta hand om.
Till middag blir det nykokt krabba och avokado med lime till förrätt och lammkotletter med potatisklyftor till huvudrätt. Detta är ingen hälsoresa. För att jämna ut något för fiskarnas usla byte körde vi över till dem med tre av dessa kotletter. Deras lyriska miner talade sitt tydliga språk. Vi kom tillbaka med ett något lättare samvete.
Efter middagen blev det intressanta diskussioner och historieberättande. Klart att Lars och Tonton vill och har rätt till att skryta lite om sina äventyr på Antarktis. Conny och Pim följer med bäst de kan. Efter att denna resa är slut kommer de troligtvis tro att de var med även runt hornet vilket skulle berättiga även dem att ha fötterna på bordet.
Då temperaturen kryper ner mot tio grader sitter vi nere i salongen. Till musikanläggning där nere har vi bara med oss sex cd-skivor. Den som väljs till kvällens begivenheter innehåller bland annat låten pianoman med Billy Idol. Det blir trots fest och gamman en tidig kväll då vi bestämt att sätta oss i rörelse innan vinden kommit igång.
Pim