Sista kvällen med Tiny (Last night with Tiny)



7-9/3



Återigen har det tagit väl lång tid innan vi har kunnat uppdatera er läsare på vad som har hänt här nere i norra södra Chile. Återigen ber vi således om ursäkt för detta men denna gången finns en rimlig förklaring. Det har varit mycket förberedelse och mycket segling faktiskt. Denna dagen är den första vi legat stilla i vårat planerade slutmål Puerto Montt. Att redan såhär tidigt i denna blogg avslöja att vi faktiskt kommit fram helskinnade är kanske att förståra en bra historia men den observanta läsaren inser såklart att blotta uppdateringen av bloggen med position per automatik innebär att vi kommit fram vilket torde vare ett ännu större avslöjande än detta medgivande tidigt i den följande berättelsen.



Nog om detta. Den 7 april var sista dagen i den Chilenska skärgården på ett tag. För de flesta av oss i alla fall. Vi lättade ankar från Caleta Machuque med en fin bris för segling över till Isla Cauchue. Eller det började som en fin bris och slutade som en liten pust egentligen där vi var tvungna att åter hissa järngenuan. 5 knops vind räcker bara så långt om man väger 35 ton. Trots den minimala vinden drog vi oss för att ta ner seglen och starta motorn då vädret verkligen var med oss. Det har det varit de sista dagarna men det är svårt att få för mycket av bra väder efter en sådan här resa. Skönt att bara kunna slappna av då och då och låta James ta hand om styrande. Trots att vi har haft otroligt bra stämning ombord blir det alltid lite bättre när vädret är med oss. Läsa bok för några, surfa på nätet för några (när det finns täckning) och sova för en. Ni vet vid det här laget vem J. Sagt och gjort seglingen gick långsamt med alla tre på däck och den fjärde under däck.



Vid sextiden kommer vi in till Cauchue och inser att det är en stor stad som med bro är länkad till fastlandet. Det innebär att det finns lite bilar och en och annan buss som vi vid lite reflektioner inser att vi inte sett på den senaste månaden. Intressant. Då seglingen i och med den myckna solen varit ansträngande bestämmer sig Lars, Conny och Tonton att stanna ombord och det är bara Pim som piper iland med dingen. Efter at ha tillbringar två timmar på promenad får han ett panikartat meddelande från båten där det står "Pim, dingen hänger och dinglar i förtampen dags att komma tillbaka och rädda den". Sagt och gjort språngmarsch tillbaka till dingen och mycket riktigt, den stora tidvattenskillnaden hade gjort att den lilla dingen inte låg mindre än 2 meter upp på stentrappan som han ett par timmar tidigare lagt till vid med ordentligt med slack i tampen. Det visar sig att tidvattenskillnaden vid fullmåne är 7, någonting meter. Svårt att ta in i beräkningarna. Med mycket humor lyckades han tillslut få ner dingen i vattnet och kom tillbaka till dawnbreaker med tomater ananas och andra efterlängtade förskvaror.



Under tiden har den omnämnda tysken från dagen innan lagt till på oss. I början mottogs han med viss skepsis men när hans fru tittar upp ur kajutan inser vi att det inte kan vara samma tysk som tidigare omnämnts med mindre vänliga ordalag. Klart detta par var välkomna. De bjuds till och med ned på knytkalas när det vankas middag vid low tide halv nio. Dawnbreakers kock Tonton tillagar potatis och korv med tomatsallad och annat tilltug. Tyskarna har med sig sourkraut och sallad. Klart de gjorde. Dessutom står vi för vin. Det blir tillsut rekordsent och vi går till sängs vid tvåtiden efter en mycket trevlig kväll med gott sällskap.



Tack vare den sena läggningen går vi inte upp innan 9 den nästa morgon. Detta gör inte så mycket då vi denna dag bara har 20 distans att ta oss och väderrapporten har lovat lite men sydliga vindar vilket är just vad vi denna dagen vill ha. För att kunna ta oss an detta ben går hör och häpna Conny först upp och tar en dusch på akterdäck till hela byns stora förtjusning. Sedan tillagar han brottarfrukost med stekt potatis och ägg vilket ni som känner honom väl vet anledningen till. Swollen head har i och med detta fått en helt annan betydelse än vad det hade när Tonton använde det som vinnarskalle eller att man är lite uppblåst för att man vinner på spel som t.ex mexican train.



Sagt och gjort äter vi en ordentlig frukost och sedan lägger vi loss. Storen och genua ettan sitter uppe innan vi lämnar den lilla skyddade hamnbassängen och vi kommer ut på kanalen i modiga 6 knop. Vinden är med oss och dagen går fort förbi. James styr men alla utom en är på däck och njuter av vädret. Utom en är nere och njuter av kölsvinet och ruffhäxan. Någon måste vakta dessa viktiga element också. Alla är på rätt plats och efter fem timmars segling kommer vi in till Puerto Montt som är slutdestinationen för denna segling. Det är såklart med blandade känslor siluetterna av staden dyker upp.



Tillslut angör vi Marina Sur som skall vara den finare marinan här nere. Det är här Arne fem år tidigare lagt till och han rekommenderar den i son bok ;-) Vi håller med om detta. Vi får en fin plats långt ut på marinan där vi lägger oss med aktern in.



Bredvid oss ligger bamsebåtar. Dawnbreaker som tidigare känts lagom stor känns nu mer som en dinge eller kanot. Det finns verkligen stora båtar. Sjön suger och efter en del underhåll av båt beger sig Conny, Lars och Pim in till staden där vi hittar en fin restaurang med bra kött. Tonton stannar kvar ombord för att vakta kölsvinet. Det är hans tur nu J



Vi kommer tillbaka vid 11 tiden och alla dyker i säng med den sköna känslan av att ha nått ett slutmål.



Nästa dag sover vi ut och vaknar vid niotiden. Dags för underhåll och omvårdnad. Efter detta beger vi oss till staden för att ta hand om allt pappersarbete för att klarera in i denna nya hamn. Efter et par timmar på diverse kontor kommer vi ut i den skinande solen med alla pengarna i behåll. Det kostade för ovanlighetens skulle inte ett öre. Skönt att det finns ärliga tjänstemän här nere.



Efter detta fortsätter vi ut på staden och ser den i dagsljus. Den är mycket finare idag och det finns en del bra affärer, både för mat och båtmaterial. Efter att ha sett allt detta sätter vi oss på ett internetcafé och gör alla fåra ärenden. Sedan splittras vi upp då några vill tillbaka till båten och andra vill fortsätta utforska staden.



Vi möts tillbaka på båten efter att ha gjort våra ärenden och förbereder oss inför kvällen. Då det är Tinys sista kväll är det restaurang och avskedsmiddag som gäller.



Pims kommentarer: Att ha varit ombord på Dawnbreaker under denna månad har varit fantastiskt. Det har varit ett äventyr och trots några tidigare seglingar en ny erfarenhet. Det går inte att föreställa sig Patagoniens skärgård om man inte har varit här. Sträckan på dryga 1200 distans är respektingivande och det subantarktiska klimatet är svårt att förutse. Tack vare en underbar besättning har resan trots svårigheter gått helt smärtfritt. Alla har hittat sina roller under seglingen och vi är idag ett sammansvetsat gäng som vet vad som gäller när det gäller. Jag tackar Conny för att ha tagit på sig faders rollen, som trots sjösjuka klanderfritt tagit hand om disken för alla målen, Tonton för den superba maten och Lars för att jag överhuvudtaget fått möjlighet till denna segling och för de ödmjukande lektionerna jag fått i båthantering och lugn.



Att lämna nu känns tvåeggat. Jag vet att ni nu kommer ha några fantastiska veckor med fint väder där ni ligger kvar eller beger er vidare norrut till nästa marina. Samtidigt måste man anpassa sig sitt jobb och jag är gravt tacksam för tiden jag fått här. Den resan jag nu har under kölen kommer följa mig genom livet. Jag hoppas att kunna mönstra på ännu en etapp inom en snar framtid.



Till sist vill jag säga att det har varit ett rent nöje att skriva bloggen, alla fina kommentarer per mail och från besättningen ombord, där jag uppmuntrats i detta skrivande har verkligen varit mycket värda.



Bästa hälsningar

PIM