Caleta Pim (Tiny)
Dawnbreaker
Lars Alfredson
Wed 21 Mar 2012 01:40
March 20th, 2012
What an exciting night, after this epic journey westwards the Strait. After a nice chicken Massala, while Pim was writing his email, he yells -- we are dragging the anchor -- anchor alarm screams his heart out, to advise of the immediate danger. And, within seconds ... banggggg .. we hit the rudder on shore. All up, quick fit into the Musto weather gear, engine roaring, anchor chain pulled in, Pim on the dinghy pulling the floater line to bow. Powerful search light targeting the direction and Lars powering up the engine ... We make it out of the ground to set a bow line on shore. Williwalls howling from all directions, kaos on board, screaming words barely understood under rain and gusts. While Conny washed the dinner dishes. Someone has to keep the cool during a crisis!!!!
New Anchordrum to celebrate the Patagonian mooring. Anchor alarm set to minimum now.
We decided to explore new anchoring. This cove called Pim's cove has poor anchoring grounds, but is very nice and quite, if you not consider the williwalls. We finally made it to the end of the Straits. Tomorrow we will head north along the Smith Channel, hoping to make at least 60nm of our trip.
It was an interesting day, with a lot of sailing at least, with good progress. We managed to get 35nm straight line behind us. Tomorrow we hope for a full sail day with mainsail and number one genoa, screaming down the waves.
Another side-note.... our blog has achieved number one ranking on mailasail website. We appreciate our readers for your patronage and will continue to keep it interesting to you. We are very happy for this number one position. Thank you! Let your friends now about the blog address and keep it at number one this month.
tonton
19/3
Under natten har det blåst upp. Detta är helt i enlighet med väderprognoserna som utlovar över 40 knops vind ute på det öppna havet. Det känns inte som en underdrift. Även i den skyddande viken som vi legat i har vinden känts av. Kastvindar med kulingstyrka som kallas rachas (på spanska), williwas (på engelska) och kattabaktiska fallvindar (på svenska), har tvingat båten hit och dit under natten. Detta är vindar som söker sig ner för de branta bergssluttningarna här i Patagonien och i eldslandet. För den intresserade läsaren kan vi informera om att det är från det spanska ordet på dessa vindar rachas det svenska uttrycket jag får rachas eller har du fått racha, kommer ifrån. Alltid lär an sig något. Tack vare vår tunga dragg har vi dock legat tryggt och kunnat sova ända fram till halv åtta.
Regn rusk och starka vindar mötte oss när vi går upp på däck. Fullt ställ på inklusive långkalsonger, fiskarhandskar och mössa. Det beslutades snabbt att det inte var någon idé att tillryggalägga någon längre distans denna dag.
Väl ute i Magellan sundet var det lika illa som vi trott. Mellan 30 och 40 knops vind rakt i näsan samt redan uppbyggd sjö var inte vad vi hade hoppats på. Det sliter på alla i besättningen. Järngenuan får jobba hårt för att ta oss till en skyddad vik bara 10 Nm bort. Detta tar sina modiga tre timmar. Den viken vi nu kommer in i heter Caleta Playa Parda. Även den likt den förra är ett välbesökt natthärbärge för fiskare och de få seglare som hittar hit.
När vi ankrar vid ett är vi helt slut. Vi äter en snabb lunch på tidigare dagars rester för att sedan ta en tupplur innan det är dags för expedition upp på land. Nåja inte för alla Tonton och Conny tar en lite längre tupplur istället.
Lars och Pim tar dingen och åker till en vik lite längre ut då det såg ut som om det var något hus eller liknande där när vi kom in med Dawnbreaker för att lägg ankar. Mycket riktigt. I den viken är det ett par fiskarstugor som undersöks lite försiktigt. Efter att dessa undersöks bestämmer sig Pim för att traska över berget till båten medan Lars kör tillbaka dingen. Lättare så. Efter en timmes promenad och ett och annat lite mer svåröverkomligt hinder som vattenfall och forsar kommer Pim ut till vattenbrynet på andra sidan där Lars väntar. Det får ses som dagens träning.
När de kommer tillbaka till båten ligger Tonton och Conny fortfarande och sover. Pim sätter sig och jobbar i ett par timmar medan Lars löser ett och annat korsord. Man gör sådant på båtar.
När Tonton vaknar bakar han brownies och lagar middag. Curryfisk. Lars lär Pim spela Mexican Train, ett brädspel likt domino och Conny fortsätter sova. Pim vinner konstant till Lars höga protester. Lars påstod minsann att det bara var testomgångar men det vet vi alla att sådana saker som testomgångar i mexican train inte finns. Pim Lars 4 - 0.
När Conny till slut vaknar tror han det är morgon och yrar länge om att vi måste lägga loss. Innan dess förbereder han en stadig frukost och vi andra förstår ingenting. När han tillslut släpper sargen och kommer fram till att hon är halv åtta på kvällen har han redan smällt i sig ett par mackor. Under Connys skönhetssömn har dessutom Tiny och Lars spelat in Connys in- och utandnings-snarkningar som de glatt spelar upp för honom i båtens högtalarsystem. Nu är det bevisat. Alla förstår att Tiny inte kan sova i samma hytt. Humorn är på topp.
Efter middagen är det dags för att spela lite riktigt Mexican Train, Det skall tillstås att både Tonton och Lars kanske kan ha haft ett litet övertag i detta spel. Pim skyller på att de samarbetade, att de spelat mycket mer än han och att det dessutom var för sent för att spela. Det blir bättre imorgon.
Då de flesta i besättningen sovit under dagen har klockan hunnit rusa till efter midnatt. Då prognoserna för morgondagen inte ser lovande ut bestämmer vi oss för att ta en sovmorgon innan vi kryper till kojs.