Korsat Corcovado (Swedish i'm afraid)

Dawnbreaker
Lars Alfredson
Thu 5 Apr 2012 22:40

3/4 – 5/4

 

På grund av långa seglingar och tekniska svårigheter har vi inte kunnat uppdatera bloggen i text de senaste dagarna. Detta ber vi naturligtvis om ursäkt för och förbereder samtidigt läsaren på en mer extensiv blogg denna dag som en form av kompensation. Vikten av att hålla er läsare ajour på vad som händer ombord på denna magnifika segelbåt kommer i skinande dager då vi fått reda på att vårat nya läsarrekord har gått upp från tidigare 1900 till 2200 träffar under den månaden vi varit ute. Vi är ödmjukt (det finns de ombord som inte har mycket av just den varan) tacksamma och känner oss hedrade att så många följer äventyret. Nog av fjäsk nu till den verkliga berättelsen om de senaste dagarnas eskapader.

 

Efter att ha legat tryggt i Caleta Valverde natten till den tredje april väcker Lars övriga i besättningen. Vi går upp och konsulterar vädergribben och är snabbt rörande överens om at denna dag inte är bra lämpad för att gå ut i det stora sundet mellan den lilla byn Melinka och Chiloe Island en sträcka på 50 distans som vi kommer till senare. Sagt och gjort vi beslutade oss för att segla upp till Melinka för att vänta på fördelaktigt väder. Eller segla förresten. Det blev inte så mycket segling alls under dagen då vinden hade vridit på nord och kanalerna var lite trånga att kryssa i. Trotts detta tillryggalägger vi modiga 50 distans under dagen och kommer framåt tre tiden fram till Melinka.

 

Väl inne i den naturliga hamnbassängen får vi kontakt med ett gäng fiskare som ligger på svaj runt en moringsboj. De tycker att vi skall lägga till vid en liknande boj bara några meter bort. Sagt och gjort det gör vi. Bojen vi lägger fast vid är gjord för betydligt större och tyngre båtar än Dawnbreaker som ser ut som en liten badanka bland stora albatrosser i hamnbassängen. Efter att ha lagt till släpps Tiny ut med dingen. Han piper iväg och tittar på stan (ja snarare samhället) och kommer tillbaka efter två timmar. Då till hans ringa förvåning sover alla. Kombinerad lunch och middag förbereds i all hast för att sedan vända dingen fylld med alla fyra ombord in till Malinka.

 

Efter en promenad på en timme och ett halvhjärtat försök att hitta en öppen bar kommer regnet och då försöket att gå in på barer misslyckats återvänder vi till båten med inget annat än lite färska grönsaker och laddade Chilenska mobilkort.

 

Inte så bara det förresten. Efter tre veckor utan möjlighet att fylla på dessa förråd vill vi lova läsaren att det är välbehövligt. Väl tillbaka på båten blir det hög tid för Sleepy att sköta sin syssla vilket han gör med den äran.

 

Då väderprognoserna utlovar sydvästliga vindar på 30 knop förbereder vi oss att korsa Golfo de Cocovado (den tidigare nämnda bukten över till Chiloe ön) under den påfäljande dagen. Då vi vet att det kan bli en väl så slitig segling trots att den bara är 50 distans på öppet hav lägger vi oss tidigt som vanligt.

 

Den iakttagande läsaren har vid detta lagt förstått att detta tidiga läggandet är en trend som inte enbart har med vädret att göra. Vi tror att det finns viss tendens till sömnsjuka ombord. Om det inte är sömnsjuka så finns det eventuellt ett uppdämt behov av mycket sömn hos någon eller några ombord som på denna etapp har fått möjlighet att ta ut sin fulla rätt. En sjöman kommer när han kan och sover när han vill eller något i den stilen.

 

Morgonen till den fjärde vaknar vi av att det viner i masten. Trots det skyddade läget i hamnbassängen går det små vita gäss på vattnet. Våra underdrivande vindinstrument visar 20 knop. Hela besättningen utom Conny som inte riktigt vaknat än blir uppspelt. Vinden ligger på från sydväst vilket är perfekt för oss. Vi lägger loss från bojen MED SEGEL. Underbart och om det skulle funnits någon vaken och sett detta skulle vi fått applåder och busvisslingar. Det är vi övertygade om. Vi rundar upp samhället Melinka om babord i strålande morgonsol och släpper ut trasorna till den mjuka slör vi hoppas på och beställt. Allt går som planerat till ett litet regnväder kommer och bestämmer sig för att regna lite på oss. Det är sådant som händer även utanför Patagonien.

 

Detta leder oss till ett sidospår och vi kommer snart återgå till en beskrivning av seglingen. Patagonien. Var sluter det egentligen. Varje ställe vi har varit på efter att vi seglat över Golfo de Penas har påståtts liga i Patagonien. Melinka hade till och med ett hostel som hette Patagoniens vandrarhem typ. Ja vi vet inte och har svårt att få grepp om det. Vi är övertygade av att chilenarna inte vet då de som indierna alltid kommer med dubbla budskap. Är det någon som vet?

 

Tillbaka till seglingen. Efter den lilla oförskämda regnbyn som i och för sig bjöd på en magnifik regnbåge vilket inte helt rättfärdigar regnandet kom sydvinden tillbaka. Den kom med en sådan kraft att vi till och med var tvungna att ta ett motvilligt rev i storen för att inte luta mer än nödvändigt. 30 knops vind enligt instrumenten som enligt tidigare utsago kanske kan underdriva lite och 10 knops fart på låringsjö. Underbart enligt vissa. Om vågorna hade byggt lite till hade det varit riktigt surfväder men då de bara mätte två till fem meter gick det inte riktigt att rida dem med gott resultat. Men vi försökte och fick vid tillfälle upp SOG till 11,9 knopisar. Det är ok tycker vi.

 

Tiny gör lunch med bacon och pasta under tiden Lars styr, Tonton filmar med sin go pro kamera från fören och Conny (ja ni vet… sover). Efter lunchen blir det Tinys tur att handjaga lite. James är för vek för detta väder. Som tidigare nämnts är Tonton framme på fördäck och mixtrar med sin Go Pro kamera för att filma när Tiny styr. Den glöms där och när han kommer på det efter en timme eller så säger han inte till att han går upp på fördäck. Det är klart att det går att argumentera att den uppmärksamme skepparen borde märka att en i formen indiskret figur lufsar upp dit. Men med blicken fäst på vågorna snett bakifrån för att hitta nästa fina våg att surfa ned för är det inte på fördäck uppmärksamheten ligger.

 

Ni förstår vart detta barkar. En fin vindkula på närmare stormstyrka och en tjugo sekunder efter en riktigt fin bamsevåg som naturligtvis skall ridas resulterar i att stäven kanske dyker en smula under vattnet och med den även Tonton. Alla skall bada. Som tur är stannar han kvar på däck. En MOB manöver hade trots att den vore nyttig kanske inte varit så rolig för alla inblandade. Han kommer blöt som en katt och på portugisiska muttrande ner till sittbrunnen och fortsätter med svarta ögon ner underdäck. Det är sådant som händer och efter en stund kommer han upp med torra kläder och kaffe.

 

Hela dagen fortsätter på detta vis och när vi slutligen klockan 19.10 lägger till vid ännu en fiskebåt på svaj i Puerto Queilen är vi bra slitna efter att ha tillryggalagt över 80 distans, 1,3 grader. Tiny skickas upp på land för att hitta något ätbart och kommer strax tillbaka med fem kilo musslor som han köpt av den lokala musselodlaren efter att ha övertalat honom att öppna sin affär. Alla är skeptiska till detta då vi vet att Red Rojas kan finnas i musslorna. Det dör man av och är inte alls lika milt som den förgiftning man kan få av de svenska musslorna. Men den lokala musselodlaren skrattade bara när Tiny frågade om detta och sa att det finns inte i dessa vatten. Det finns bara nere i Patagonien. Var Patagonien ligger vet vi juh inte men vi beslutade att ta chansen. Alla förutom Conny som istället ville ha ingefärapasta. Alla har olika smak. Ok musslorna putsades och efter att ha stekt upp lök vitlök (fänkål är svårt att få tag på här nere) och kokat upp en flaska vitt slängdes musslorna i. De öppnade sig elegant. Av spadet gjordes en mustig soppa som serverades till dessa.

 

Det är klart att man känner viss skepsis innan man stoppar i sig någonting man vet kan vara dödligt. Om man tänker på det kan inmundigandet av för stora kvantiteter av allt vara dödligt. Kanel, vatten och salt är några exempel. Nu var det dock en annan sak. Om man äter förgiftade musslor härifrån dör man. Pang Bom Död. Eftersom vi morbidt skämtat om detta på svenska och inte på utrikiska blev det Tonton som började. Eller ja började är fel ord, tjuvstartade är mer rätt då han undertiden Tiny tillredde soppan och lät musslorna svalna, kastade sig över dessa och fullkomligt vräkte i sig ett tjog eller två under förnöjda grymtningar, stönanden och uppmuntrande nickar mot Tiny som tillagat maten. Han överlevde och tjugo minuter senare när anrättningen var klar åt vi alla med god aptit. Till denna middag serverades vitvin och chateau du Pacific, några drack mer av det ena och andra mer av det andra.

 

5/4

 

Hör och häpna, Conny är uppe först av all denna morgon. Vi andra vaknar av att han står och steker musselomelett på de musslor vi inte orkade äta upp igår. Kanonstart på morgonen. Kaffe, macka med ost och omelett. Det kan behövas. Trots att vi bara har beslutat att gå de knappa 50 distansen inomskärs upp till Castro som är huvudstaden på Choloe island. Här hoppas vi hitta affärer bankomater och ett internetcafé så vi kan ladda upp de bilder som flera av er läsare bett oss föra.

 

Vi kan tyvärr inte göra det från båten då satellitlänken sätter sina klara restriktioner på vilken mängd informationsflöde vi kan skicka och ta emot. Nog om det Anledningen till att vi kunde behöva en redig frukost var för att kustbevakningen denna dag avrått alla båtar för att gå ut på havet då vinden väntas bli för stark. Då vi planerade att gå inomskärs och inte så långt kändes det tryggt att gå åndå. Dessutom viste vi att vi skulle ha tidvattnet som här är på över 5 meter med oss vilket ger en extraknuff åt rätt håll på två knop. Sagt och gjort, vi la loss och när vi rundat den skyddande sandbank som ligger utanför Porto Queilen insåg vi att vädret inte var så illa som man utlovat. Skönt faktiskt då vinden åter gått över på rak nordan och maskinen får jobba.

 

Efter tre timmar av ikkesegling lägger vi till utanför Castro. Det är en liten fin stad med 25k invånare och många små ställen att gå in på. Trots att det är skärtorsdag går vi in till staden för att hitta ett litet internetcafé till syfte att uppdatera denna blogg med bilder.

 

Av denna anledning slutar dagens blogg på detta sätt med vidare uppdatering av aktiviteter i morgondagens version.