Caleta Playa Parda, 9nm westwards today

Dawnbreaker
Lars Alfredson
Tue 20 Mar 2012 01:31
Pos 53:18.399S 73:00.156W Caleta Playa Parda

Yesterday we had the most westward move so far. We learned it from the french and had a lunch anchor before proceeding west. Was worth it as weather improved in the afternoon.
Great day today - we have accomplished 9nm of our journey, thanks to the fantastic weather of Patagonia. As usual head wind, current and tie against us. After a cruel 4 hour journey we decided to set anchor at caleta Plaja Parda - the first time we see muddy waters in this reagion. Willywaws here are unpredictable and maybe so far the worse we had.
Spend most of the day rying to solve a new mistery on board. Our toilet rim is becoming blue. We wonder if someone is either of royal blood, is taking Viagra or recently purchased new blue long john's. We will solve this, until the end of this journey, even if we have to execute a butt inspection ... hahahaha
Pim turns out, has a lot of friend with funny esquisit stories, we have been listening to them,with a giggle, over the last days. Believe it would not wise for us to ever meet them.
The snooring competition so far has yielded one victim, that had mo move to the sofa for total lack of sleep. 3 x 0 so far for the snorer.
otherwise all is calm onboard and no major evento to report ... ahhh ... we have initiated the new crew on mexican train .. more details to follow tomorrow after tonite's game with wine and brownies. During training sessons we allowed "tinny teflon head" to win ,to build his confidence for the serious match over brownies later today.
Not to mention but for the record .... tonite's dinner curry fish with pineaples and bananas, all stewed on coconut mil, was delicious, not left overs. Enjoyed it, but the cook dis not eat it .....
Now to the swedish portion of the blog ... google translate to follow and to fully enjoy a unrealistic account of this journey ... hahahahaha

tonton the apprentice blogger


18/3



Uppe tidigt. Riktigt tidigt. För vissa av oss var det till och med fortfarande sent när vi gick upp. Conny hade nämligen lyckats med konststycket att skrämma ut Tiny i salongen på grund av sina ljudliga inandningar och utandningar. Vi konstaterar att den gubben kan såga rediga timmerstockar. Conny kräver dock bevis på detta innan han erkänner att det vara han. När det var dags att gå upp låg Tiny i salongen och hade inte kunnat sova alls när Skipp kommer ut och talar om att det är dags att lätta ankar. Sagt och gjort. Bara att lägga loss.



Efter vi lagt loss var det dags för en stadig frukost i skift. Tiny stannar uppe på däck medan Lars och Conny är nere och äter frukost. Tonton har dagen till ära bett om att få sova ut om vädret tillåter. Det gör det. När de ätit klart byts de av, det blir Tinys tur att äta frukost.



När vi rundat upp hörnet efter nattens ankarplats ser vi resans första stora valar. Imponerande. Visserligen är det på avstånd och bara ett par tydliga ryggar med tillhörande fontän men ändå. Det är mäktigt att tänka på att dessa djur finns under oss.



Vädret har under dagen varit lite skonsammare än föregående dagar. Vinden har i och för sig sin vana trogen varit rakt i näsan men inte så stark som tidigare. Då Megallan i början av detta ben var tillräckligt brett beslutade vi oss för att kryssa med visst stöd av järngenuan. Det är ju segling vi påstår göra, då skall lakanen vara uppe. Sagt och gjort. Bara att bita i. Hur Tonton lyckades hålla sig kvar i sin koj och hur Tiny lyckades jobba när det lutade som värst under detta kryssande förstår ingen.



Lars och Conny kryssade upp för Megallan till klockan två då de lyckades hitta en liten vik att lägga till vid. 30 Nm på en dag sågs en stund som ett acceptabelt mål. Väl tryggt förankrade blev det krabbomelett och avokado. Till detta vaknade Tonton.



Under lunchen blev det en kortare diskussioner om hur resten av dagen skulle fortskrida. Tiny vinner denna och lyckas övertala övriga att den borde fortskrida med segling för att beta av ännu flera mil nu när vädret tillåter. Sagt och gjort. Vi lämnar den skyddande viken för att bege oss ut i Megallan igen. Det nya målet ligger 25 Nm bort. Järngenuan får nu jobba på riktigt om vi skall hinna då vi inte kommer iväg innan tre.



Vi passerar tillsammans med ett gäng sälar som leker i vår bogvåg Canal Tortouso vilket är känt att vara en av de svåra passagerna i Megallan, här är vinden och strömmarna helt emot oss. Men så skall det vara. Beslutet att fortsätta känns helt plötsligt inte lika bra då vi inser att det egentligen inte finns några bra ankringsplatser i närheten. Bara att köra på ändå. Efter kanalen kommer dock vädret tillbaka och vi kan pånytt hissa segel och pipa iväg i modiga 8 knop. Det är segling.



Till vårt utsatta mål för natten, Caleta Notch, kommer vi åtföljda av ett gäng delfiner 20.30. 1 timma och 20 minuter efter att solen gått ner. Lite väl sent egentligen. Som tur är ser vi fortfarande tillräckligt mycket för att kunna gissa vägen in i viken med hjälp av bibeln.



Kul att vara här. Caleta Notch är ett av de klassiska ankringsplatserna i denna del av Patagonien och ett måste för seglare. Många kort tas då detta är en fjäder i hatten för oss. Det inses lätt när man kommer in i den slingriga viken och passerar de höga skyddande bergen på vardera sidan. Här har många fiskare och seglare legat säkert efter att ha sökt skydd genom åren.



Efter den sista etappen har vi tillryggalagt över 55 distans denna dag vilket är rekord för den här seglingen. Det har varit riktigt slitigt och efter en fin middag med kinesinspirerad kyckling och beansprouts såklart tillagad av Tonton är det för alla hög tid att lägga sig.



Conny låter meddela att tack vare kinamat ser han inte snett på andra besättningsmedlemmar längre.