Pos 53:49.305S 71:04.321W Bahia Bougainville
Idag börjar tonton följd av Pim.
March 16th
First day out on our leg north along the Chilean channels. All well until
17:00, when we hit 40knts of head wind and decided to anchor for the night.
A lot happened today, first after a long time, the mainsail got to see
sunshine or at least fresh air. We accomplished our first 40nm miles out of
the 1200nm ahead. At least we are at the targeted daily average.
The boys went on an expedition, but before tonton send them for a trading
deal with a local fisherman, also anchored at bahia bouganville.
Trade resulted in 3 buckets of fresh crab for two tetra-pack of red wine,
one pack of cigarettes and 3 lamb chops. God deal, to bad we do not have
avocados for thomas ollson secret recipe -- Pim just mentioned we have fresh
one's ... sorry thomas
Getting the meat off the crabs presented to be another team work challenge
....
But tonite's dinner will be lamb chop with roasted potatoes wedges and as an
appetizer a secret philadelphia cream chess with sesame seeds and soya
sauce, we can't really remember we tasted first. Sorry if it was at Mina2,
but we have no record of that.
The result of the expedition was that tinny Pim got injured climbing a rock
and had to be medicated with stitches and morphine - just kidding, he is
alright, so not to be alarmed girls, but he has delayed dinner serving.
Yesterday news ....
Busy day struggling to get fuel, fresh food, laundry and departure papers.
Getting an approval on the unofficial route along the channels was the
highlight of the afternoon.
Energy crisis. This is a two folded fact. First after being requested to
move from the pier to make space for a huge american polar research vessel,
the engine refused to start. Blue overall-man managed to start the
generator, therefore the engine. But tonton had to be casted off, to search
for a new battery, charger and booster cable. Mission accomplished but no
action was take so far, so today engine failure repeated. Man in blue
overall need to work tomorrow.
The second crisis was related to energy supply onboard for Pim's gadgets.
Hence the purchase of a 90A charger to boost his Macbook pro, iPad, iPhone
and other things.
Must say it for the record. This crew out-beats the Antarctica crew. Real
record makers and heroes. Details to be posted in person.
There is also a new anti-sheriff on board that turns on all the switches to
make sure all works well.
tonton.
15/3
Vaknade tidigt. Utvilade och redo att ta oss an alla dagens utmaningar.
Mestadels handlar det om att bli klara med allt logistiskt och praktiskt så
att det bara är att kasta loss tidigt den 16é. Innan dess hoppas vi att
båten skall vara i Ship Shape och redo för en månad utan civilisationens
smörgåsbord av erbjudanden och lockelser. I denna förberedelsefas ingår även
att vi i besättningen skall vara utvilade, att all mat för de kommande
veckorna skall finnas ombord och att färskvatten och diesel-tankarna blir
fyllda till bredden. Allt detta låter sig göras när man ligger till kaj.
Innan detta påbörjas blir det frukost med hembakat bröd, apelsinjuice och
nybryggt kaffe. Lyx man inte alltid kan unna sig eller har tid till ute till
havs.
Under frukosten beslutas att de två spansktalande ur besättningen, Tomtom
och Pim skall skickas till butiken att handla in de sista förnödenheterna.
Dessa visar sig vara mer sugna på att handla än vad som förväntas och det
hela går på 268 000 knaspengar vilket i och för sig låter mer än vad det är.
Men ändå. En kvarts miljon för mat??? Man kanske vänjer sig. Diskussion om
att nästa gång skicka den del av besättningen som inte tror att de kan
spanska uppstår då detta eventuellt kan begränsa inköpen till det mest
nödvändiga. Färskvaror som gurka och äpplen inhandlades i och för sig men
tillsammans med en del mer lättlagrat och lättflytande innehåll, Tomtom
hittar till sin stora lycka beansprouts och bestämmer sonika att det blir
kinesinspirerad mat denna månad. Inte oss andra emot.
Lite tid utan tampar i land blev det. Då vinden har vridit under natten
bestämmer vi oss efter att Tonton och Pim är tillbaka för att lägga oss på
andra sidan av kajen där vågorna är mindre krabba och sidan av båten inte
skaver lika mycket mot de enorma traktordäck som satts upp som skydd mot
fartyg stora som hus. Lätt som en plätt. Vi vrider på nyckeln och. Inget
händer. Varför? Vatten i motorn? Ingen motor? Nej nej inget sådant. Vi skall
genast lugna läsarna med att det enbart var dåligt med kräm i startbatteriet
som visade sig vara 6 år gammalt. Ganska bra att upptäcka det vid hamn och
inte mitt i Magellansundet när vinden vrider och vågorna växer. Då kan man
hålla sig för skratt. Det gjorde vi nu också och denna enkla upptäckt
föregicks av ett febrilt letande av föregående felkällor. Ny punkt på
listan. Köp nytt startbatteri. Tonton skickas till tullfri zoon och kommer
tillbaka med nytt fint batteri i fel storlek. Inget som inte går att lösa
dock.
Efter detta inköp går det snabbt och smidigt att flytta runt båten. Trots
sina 64á fot är hon lättstyrd och smidig. Mycket bättre läge, mindre
vågskvalp. Vi lyckas till och med tack vare envist övertalande även med
konststycket att tankbilen kommer ut till båten istället för att vi som
tidigare bestämts kommer till den. Det är inte så lätt för den att komma ut
på vår pir då den måste ta sig igenom det tidigare nämnda gyttjebadet för
att komma dit. När den tillslut anländer vid 14 tiden är den helt nersölad
med lera och ser mer ut som en båt med hjul än en tankbil. Det får han leva
med. Tillslut lyckades vi tanka upp 750 liter från den förvånade
lastbilschauffören som trodde att segelbåtar max tankade 100 liter. Han
började protestera redan vid 300 liter och vid 500 liter bytte vi
demonstrativt tank för att visa att vi fortfarande hade en del kvar att
fylla. För tankningen fick vi betala lite mer än en halv miljon. Knäppt. Man
kanske vänjer sig.
Efter äventyret med tankningen lade vi loss igen för att denna gången lägga
till bredvid en lotsbåt vars besättning lovat förse oss med vatten. Ungefär
samma scen upprepar sig. De tror att vi behöver 50 liter eller något
liknande och be blir mäkta förvånade då vi ligger och bunkrar vatten från
deras lilla slang i över en timme och lyckas få med oss över en kubik.
Under dagen är det också underhåll av båt som gäller. Även en del
telefonsamtal till nära och kära och socialiserande med andra båtar som
under dagen börjar lägga till längs kajen hinner vi med. Bäst att passa på
då det kan vara upp till en månad till vi träffar på andra människor igen.
På kvällen låg det tillslut ett tiotal fartyg längs kajen som alla är mycket
större än Dawnbreaker. Den ser ut som en liten dinge jämfört med de andra
bjässarna. Roliga historier och intressanta människor samlas på kajen. Ingen
av dessa verkar förhålla sig till sanningen helt hundra procent. Alla
historier kan helt enkelt inte vara sanna.
Som avslutning går Conny, Lars och Pim upp för att titta på staden och ta en
bit mat. Tonton har en del kvar att göra med sin dator och väljer att stanna
ombord denna kväll. Staden är verkligen fylld med lera. Svårt att beskriva
men när vi kommer till ett bra internet får vi ladda upp bilder på det.
Parkbänkarnas sitsar är nu i markplan och hus och byggnader som ligger nära
den översvämmade floden har upp till en meter lera i sig. Det ser ut som ett
katastrofområde. Det är ett katastrofområde.
Tillslut hittas ett litet mysigt och varmt rekommenderat hak som heter
Lomitas. Det är i själva verket en form av snabbmatsrestaurang i
slowfoodformat då maten inte alls kom snabbt, som enligt de som bor i staden
och om Pim tolkat deras utsagor rätt är den absolut bästa restaurangen att
välja om det är kött man vill ha. Sagt och gjort vi kommer in, charmar
servitrisen, ber om 3 churascas (grilltallrikar) med tillbehör och dricka.
Tillbehöret visar sig vara bara sallad men, detta till trots, var
anrättningen otroligt god i sin enkelhet. Alla tre blev mätta och belåtna.
Efter denna eskapad blev det vadning tillbaka till båten där vi somnade
trygga som andungar innan midnatt.
Pim.
|
