New Crew

Dawnbreaker
Lars Alfredson
Thu 15 Mar 2012 21:10

Our English blogger is having a break after reading  Pim’s and losing his heart.

He promised to come back tomorrow in full force.

Enjoy the pictures meantime.

Our two new crewmwmbers and lots of mud.

 

 

 

Blogg 15/3

 

Ny etapp. Nu är det dags för nästa etapp i Lars resa med Dawnbreaker. Slutmålet vet ingen men ett delmål kan vara enligt honom själv att komma runt jorden på något sätt. Med på resan är denna gång är TonTon som egentligen inte behöver mer presentation då han figurerat i denna blogg sedan december 2010. Enligt Lars är han nu mer en inventarie än något annat, enligt honom föredrar han ordet tillgång. Dessutom har det utlovats honom att skriva den engelska versionen av denna blogg. Ytterligare medlemmar i besättningen är Conny och Pim. Båda dessa har seglat etapper med Lars tidigare men kan inte än anklagas att vara inventarier än. Det är dock första gången alla fyra förenas för att segla.

 

m_DSC_0092     m_IMG_0776

                            Conny                                                                      Pim

 

Förhållning till sanningen. Med anledning av att vi har två författare av bloggen kommer dessa troligtvis se lite olika ut. Den svenska kan eventuellt innehålla en del skarvningar, oexaktheter och kanske en och annan överdrift vilket kommer i samma paket som författaren, ni som känner densamme vet om detta och kommer således kunna navigera i denna snårskog. Ni som inte gör det behöver inte för den skull känna att ni är påväg att läsa ett äventyr likt Artur Dents, genom liftarens guide genom galaxen eller något annat rent fiktivt epos. Resonemanget som författaren gömmer sig bakom är bara att om en historia är värd att berätta är den värd berätta väl (inspirerat av Hundraåringen som klättrade ut ur fönstret på ålderdomshemmet och försvann). För att ytterligare lugna eventuella sanningssökare kommer alla i besättningen att ha sitt att säga till om. Innan vi lägger upp något på bloggen kommer det naturligtvis bli högläsning så att det inte uppkommer för grova felaktigheter eller falska anklagelser som vi inte alla står bakom. Samtidigt kan den andra mer internationella bloggen eventuellt ge en mer exakt version av verkligheten som den kritiska läsaren kan konsolidera vid tveksamhet om sanningshalten i den tidigare nämnda råder. Dessa två i sig själva oberoende verklighetsangivelser bör lugna även den mest sanningsförankrade läsare.

 

Förhållningsregler. Vi har även fått förhållningsregler från vänner i land. Under denna etapp skall vi inte i bloggen skriva så mycket om vad vi äter och dricker utan mer om hur seglingen går och hur de sociala relationerna och oundvikliga gnabbet fortlöper. Dessutom har vi en särskilt viktig språkpolis som håller ögonen på det skrivna vilket gör att det finns visst krav på språklig och innehållsmässigt korrekthet både i det filologiska och filosofiska resonemanget. Detta skall vi naturligtvis ta fasta på för att tillfredsställa alla nära och kära i så stor utsträckning som möjligt. Trotts detta är det väl svårt att helt undvika små utlägg om mat och dryck eller slarvigt språk då detta i sanningens namn är en stor del av seglaräventyret.

 

Resan hit. Att komma till Dawnbreaker var en pers. Resan började för Conny vid 12 tiden den 12 mars från Landvetter till Frankfurt, sedan från Frankfurt till Madrid, Madrid till Santiago, Santiago Puerto Montt och slutligen en två timmars sista flygresa från Puerto Montt till Punta Arenas. Samma distans som vi skall segla. Tillslut när planet landat i Punta Arenas var klockan 8 på kvällen den 13 vilket är mitt i natten till den 14 mars svensk tid. Resan tog således sina modiga 36 timmar. Pim kom ner samma rutt men en dag senare. Båda var ganska möra när de slutligen kom ner till Muelle Prat som är bryggan Dawnbreaker ligger vid. Nu är båda här nere och resan kan börja på riktigt.

 

Lervälling. Det första som slår den iakttagande besökaren när han kommer till Punta Arenas i alla fall just idag är att staden är helt full av lera. Det var för mindre än en vecka sedan som den i vanliga fall lilla floden som rinner genom staden bestämde sig för att svämma över något alldeles kolossalt. Den tog i detta med sig stora mängder lera från de omgivande bergen och fyllde helt sonika samhället med detta klibbiga, bruna och trögflytande. Det var på vissa ställen enligt utsago från både Lars och Tonton som var här när det hände upp till en meter djupt på vissa ställen. Nu har en stor del av leran och vattnet runnit undan men vi måste fortfarande ha våra grövsta gummistövlar på oss för att traska runt i staden. Det ser riktigt komiskt ut. Seglarkläder och leriga stövlar. Folk tror att vi har varit ute på ett riktigt äventyr innan vi ens börjat.

 

m_DSC_0068     m_DSC_0078

                           Mud everywhere mud

 

m_DSC_0083      m_DSC_0084

 

m_DSC_0085      m_DSC_0088

 

        

Efter att Pim kom till båten igår gick alla fyra ut att ta en bit mat. En mysig och helt fullpackad restaurang med afrikanskt tema blev målet efter en kort promenad in mot staden iförda finare kläder och efter ett par meter, leriga gummistövlar. När vi kom in till restaurangen blev vi med skeptiska blickar mot våra skodon visade ett bord inne i hörnet av restaurangen. Efter visst schackrande beställdes: Hare, struts, bäver, gås och lamadjur som förrätt och till huvudrätt blev det lama (Guanacco) till Conny, lamm till Lars och Tonton och Seabass från Antarktis till Pim. Allt smakade prima och när vi tillslut kommit tillbaka efter att ha vadat från restaurangen genom tidigare nämnd lervälling, mätta och glada, stupade alla i säng och sov som klubbade sälar tills vi vaknade upp utvilade morgonen efter.

 

m_DSC_0090      m_DSC_0091

                 Dressed for the restaurant                                                       

 

m_IMG_0787      m_IMG_0793

                                                                                                             Expensive shopping  

 

m_IMG_0795      m_IMG_0805