Our English blogger is having a break after reading Pim’s and
losing his heart.
He promised to come back tomorrow in full force.
Enjoy the pictures meantime.
Our two new crewmwmbers and lots of mud.
Blogg 15/3
Ny etapp. Nu är det dags för nästa etapp i Lars resa med
Dawnbreaker. Slutmålet vet ingen men ett delmål kan vara enligt honom själv att
komma runt jorden på något sätt. Med på resan är denna gång är TonTon som
egentligen inte behöver mer presentation då han figurerat i denna blogg sedan
december 2010. Enligt Lars är han nu mer en inventarie än något annat, enligt
honom föredrar han ordet tillgång. Dessutom har det utlovats honom att skriva
den engelska versionen av denna blogg. Ytterligare medlemmar i besättningen är
Conny och Pim. Båda dessa har seglat etapper med Lars tidigare men kan inte än
anklagas att vara inventarier än. Det är dock första gången alla fyra förenas
för att segla.
Conny
Pim
Förhållning till sanningen. Med anledning av att vi har två
författare av bloggen kommer dessa troligtvis se lite olika ut. Den svenska kan
eventuellt innehålla en del skarvningar, oexaktheter och kanske en och annan
överdrift vilket kommer i samma paket som författaren, ni som känner densamme
vet om detta och kommer således kunna navigera i denna snårskog. Ni som inte gör
det behöver inte för den skull känna att ni är påväg att läsa ett äventyr likt
Artur Dents, genom liftarens guide genom galaxen eller något annat rent fiktivt
epos. Resonemanget som författaren gömmer sig bakom är bara att om en historia
är värd att berätta är den värd berätta väl (inspirerat av Hundraåringen som
klättrade ut ur fönstret på ålderdomshemmet och försvann). För att ytterligare
lugna eventuella sanningssökare kommer alla i besättningen att ha sitt att säga
till om. Innan vi lägger upp något på bloggen kommer det naturligtvis bli
högläsning så att det inte uppkommer för grova felaktigheter eller falska
anklagelser som vi inte alla står bakom. Samtidigt kan den andra mer
internationella bloggen eventuellt ge en mer exakt version av verkligheten som
den kritiska läsaren kan konsolidera vid tveksamhet om sanningshalten i den
tidigare nämnda råder. Dessa två i sig själva oberoende verklighetsangivelser
bör lugna även den mest sanningsförankrade läsare.
Förhållningsregler. Vi har även fått förhållningsregler från vänner
i land. Under denna etapp skall vi inte i bloggen skriva så mycket om vad vi
äter och dricker utan mer om hur seglingen går och hur de sociala relationerna
och oundvikliga gnabbet fortlöper. Dessutom har vi en särskilt viktig språkpolis
som håller ögonen på det skrivna vilket gör att det finns visst krav på språklig
och innehållsmässigt korrekthet både i det filologiska och filosofiska
resonemanget. Detta skall vi naturligtvis ta fasta på för att tillfredsställa
alla nära och kära i så stor utsträckning som möjligt. Trotts detta är det väl
svårt att helt undvika små utlägg om mat och dryck eller slarvigt språk då detta
i sanningens namn är en stor del av seglaräventyret.
Resan hit. Att komma till Dawnbreaker var en pers. Resan började
för Conny vid 12 tiden den 12 mars från Landvetter till Frankfurt, sedan från
Frankfurt till Madrid, Madrid till Santiago, Santiago Puerto Montt och slutligen
en två timmars sista flygresa från Puerto Montt till Punta Arenas. Samma distans
som vi skall segla. Tillslut när planet landat i Punta Arenas var klockan 8 på
kvällen den 13 vilket är mitt i natten till den 14 mars svensk tid. Resan tog
således sina modiga 36 timmar. Pim kom ner samma rutt men en dag senare. Båda
var ganska möra när de slutligen kom ner till Muelle Prat som är bryggan
Dawnbreaker ligger vid. Nu är båda här nere och resan kan börja på
riktigt.
Lervälling. Det första som slår den iakttagande besökaren när han
kommer till Punta Arenas i alla fall just idag är att staden är helt full av
lera. Det var för mindre än en vecka sedan som den i vanliga fall lilla floden
som rinner genom staden bestämde sig för att svämma över något alldeles
kolossalt. Den tog i detta med sig stora mängder lera från de omgivande bergen
och fyllde helt sonika samhället med detta klibbiga, bruna och trögflytande. Det
var på vissa ställen enligt utsago från både Lars och Tonton som var här när det
hände upp till en meter djupt på vissa ställen. Nu har en stor del av leran och
vattnet runnit undan men vi måste fortfarande ha våra grövsta gummistövlar på
oss för att traska runt i staden. Det ser riktigt komiskt ut. Seglarkläder och
leriga stövlar. Folk tror att vi har varit ute på ett riktigt äventyr innan vi
ens börjat.
Mud everywhere mud
Efter att Pim kom till båten igår gick alla fyra ut att ta en bit
mat. En mysig och helt fullpackad restaurang med afrikanskt tema blev målet
efter en kort promenad in mot staden iförda finare kläder och efter ett par
meter, leriga gummistövlar. När vi kom in till restaurangen blev vi med
skeptiska blickar mot våra skodon visade ett bord inne i hörnet av restaurangen.
Efter visst schackrande beställdes: Hare, struts, bäver, gås och lamadjur som
förrätt och till huvudrätt blev det lama (Guanacco) till Conny, lamm till Lars
och Tonton och Seabass från Antarktis till Pim. Allt smakade prima och när vi
tillslut kommit tillbaka efter att ha vadat från restaurangen genom tidigare
nämnd lervälling, mätta och glada, stupade alla i säng och sov som klubbade
sälar tills vi vaknade upp utvilade morgonen efter.
Dressed for the
restaurant
Expensive shopping
