logo Dawnbreaker
Date: 12 Feb 2012 01:14:21
Title: Sun is back

Pos 54:56.80S 68:40.91W Puerto Boracho

Starting with Urban followed by Peters first effort.


Hej !



Vaknar till sol. Ryktet säger att när fullmånen kommer blir det bättre väder. I natt var det fullmåne. I våran bok som är som en bibel för oss framkommer det att det tar en timma att nå en glaciärsjö. Glaciären ser vi. Det vi lärt oss av tidigare promenader är att vara rätt klädd. Det innebär tunna kläder och stövlar. Jag som köpt vandringskängor. De flest gånger räcker inte detta till. Stöveln försvinner ner till mer en hälften i en blandning av mossa, gräs och jord.

På dagens vandring uppför berget var det rätt med stövlar. Väl uppe hittade vi en sjö. Den var inte naturlig. Bävrar hade byggt en riktigt stor fördämning. Vi kliver vidare och hittar små dammar. Svettiga efter promenaden tar vi oss ett bad. Avkylda värmer vi oss i solen. Att få sitta på en sten i denna miljö känns i hela kroppen. Så långt borta från den vardag vi annars lever i.

Färden ner brukar ju vara lättare. Men så är det inte. Att hitta fäste för fötterna i denna blandning av vatten, mossa och jord är inte helt lätt. Då och då sätter sig någon på rumpan. Övriga skrattar. Väl nere är alla mer eller mindre leriga. Vi ser ut som barn som varit ute och lekt och haft riktigt roligt. Bäst var när Thomas fastnade med stöveln. Stöveln var kvar men inte Thomas.

Bad två sker från båten. Varm dusch. Dagens lunch blir annorlunda med tanke på var vi befinner oss, svensk sill och potatis. Lite vila i solskenet.

Ny glaciär i viken hägrar. Denna glaciär slutar en bit upp på land. När vi kommer dit finns det massor större och mindre stenar som glaciären lämnat efter sig. En del ser ut att vara lätta att rubba. Barnasinnet i oss kommer fram. Det knuffas, lyfts m.m för att få stenarna att rulla ner för branter. Ni skulle sett och hört vilken glädje när några riktigt stora rullade ner.

Dagens middag ska grillas på en engångsgrill från Sverige. Ingen vind. Till tre svenskars förvåning fungerar den utmärkt. Peter förstår inte problemet. Lammet smakar utmärkt.

Brazo Sudoeste och vindstilla är inte så vanligt men detta har vi i några timmar. Sedan är det som vanligt. Minst 8 sekundmeter från väster. Full stor och spirad genua. Puerto Borracho är en vik som fiskare här använder som natthamn. Backa in och tampar iland. En bäver kommer simmande i vattnet. Efter en solig dag ösregnar det just nu. Klockan är 22.00. lokal tid. En nybakad kladdkaka sprider dofter i båten.



Bagaren Urban



February 11, 2012

Waking up in Estero Coloane was like waking up in a whole new world, as our prayers were finally answered with a spectacular sunny day. The captain of the Spanish boat had predicted sun after the full moon, and he was correct. Invigorated by our new found rays, we planned out the days hike with the help of our Italian cruising guide author friends. The morning would see an easy 30 minute hike to a glacial lake followed by a little afternoon jaunt up the top of a local mountain.

As we were scouring the shore for the beginning of the trail and, indeed, any place to land at all where we wouldn't end up waist deep in water, we began to doubt our Italian guides. As we started our hike up the mountainside, our fears were confirmed as our easy 30 minute walk turned into a grueling 90 minute slog through bog, streams and up steep rocky slopes. Our efforts were not in vain, however, as we were rewarded by a beautiful lake perched between two cliffs and fed by a pristine glacier. As we'd shed so much clothing getting up to the lake, getting the rest of it off to have a quick dip in our birthday suits was no big chore. The trek down was no easier. Urban seemed to think we were still on the snow covered slopes of the Antarctic and spent most of the way sliding down on his bum.

After refueling with a very Nordic lunch of Sill, Sardines, and boiled potatoes, we once again took off into the wild. After the morning's misadventures on the 'easy 30 minute hike', it was decided that the Italians' moderate 90 minute hike was perhaps not the best idea, and we took a short walk up the glacier. When we arrived at the glacier the child came out in all of us, as the competition to push the biggest boulder (many left precariously perched on the Cliffside by the retreating glacier) was on. The result was a tie as we joined forces to push yet bigger boulders off with our combined efforts. The idea of returning to the boat to fetch a board to lever bigger boulders over was briefly considered until we discovered the glorious symphony created by chucking rocks at the overhanging ice shelves and listening to the deep resonance from the underground ice cathedral.

Sweaty from our hikes, we had one more dip, this time in brisk salt water. After much debate, it was decided that the 5 year old disposable BBQ should be given a second lease on life. It did not disappoint, and we laid into a delicious meal of sausages and lamb chops.

This morning we invested ourselves wholeheartedly into the task of pulling 150kg of anchor rode into the boat without the help of either dysfunctional windlass. An elaborate scheme involving 2 ropes, 4 blocks,, 2 electrical winches, 3 laborers and 1 supervisor was eventually devised which managed to get 40 off the 60 meters of chain back into the boat. As the system ground to a halt, it became apparent that the simplest solution is often the correct one, and we pulled the rest of the 20 meters of chain into the boat be hand. So as not to take for granted the luxuries of electric Windlass, heating and other such 'non-essentials', Peter took it upon himself to pull up the main sail by hand with the winch handle. The pace became near frantic as the rest of the crew seemingly mistook our leisurely afternoon sail for the Volvo Ocean Race.

This evening we pulled into a quaint little fisherman's hole called Puerto Borracho, right across the Beagle Channel from Yandegaia. Tomorrow back to civilization (which in Chilean means paperwork).



Peter






Diary Entries