16:53.18N 25:59.5W Sao Vicente 5/11-2010 För att lugna alla läsare, har vi nu angjort säkert Mindelo
på Sao Vicente vilket är en av de nordligare öarna i Cape Verde ögruppen. Den
är betraktad som en av de vackrare i ögruppen. Mer om detta senare under
redogörelsen. Vi skall ocvkså förbereda läsaren på att vi i natt lättar ankare
för tur sydost till Santiago. Innan dess ska vi underhålla våra trogna läsare
om resan hit. Den innehåller intriger konflikter och annat snaskigt som förhoppningsvis
kommer att trollbinda. Men vi börjar från början. Där vi skickade den förra
bloggen, det vill säga kvällen dag 4. Första vakten (22-00) togs av Viola och Uno, andra vakten
togs av Pim och Freddan, som hade lyckats förhandla ner tiden från fyra till
två timmar. Kalle tog hundvakten (04-06) och Lars tog 06-08. Inte för att detta
skulle underhålla läsaren särskillt mycket men för den som vet att läsa in
detaljer är det inte svårt att se ett vi har tappat två timmar under någon vakt
och misstankar finns om att Pim och Fredd kanske av misstag kan ha lyckats ta 4
timmars vakt trotts de utlovade två. Det är detta som skiljer agnarna från
vetet och de erfarnas vishet övervinner de ungas förvirring. Nu till intriger, relationer och snask och till händelserna
under natten. Under sista vakten som Lars hade valde James, vår eviga styrman
att gå ut i strejk. Han hade fått nog efter över 4 dygn till sjöss och valde
helt sonika att stänga av sig själv. Detta föranledde febril aktivitet och
efter viss övertalning och igångsättning av generator valde James lyckligt nog
att återgå i tjänst. Den stackarn var helt enkelt inte så laddad. Det
föranledde också en kraftig lovning och om inte alla varit så väl inbäddade
hade alla legat på läsidan. Mer snaskigheter? Efter att inspektions-patrullen
kontrollerat alla hytter under den sista morgonen till havs hittades suspekta
fiskfjäll i för piken, där som bekant Lars och Kalle sover. Detta föranledde
till extensiv interrogation, som bekräftade misstanke om nattliga besök. Det
visade sig att två vilsna efter Lars utsago flygfiskar och efter kalles utsago
sjöjungfrur störtat rakt ner i förpiksluckan. Läsarens fantasi sätter gränsen. Nästkommande morgon steg spänningen då vi kom närmare land.
De vassa siluetterna av Sao Vincente visualiserades ur diset vid 12 tiden.
Vinden ökade som brukligt till närmare 30 knop när vi kom närmare och sista
biten in seglades på blott storseglet med bibehållen hastighet. Under de
senaste dygnet till sjöss snittade vi drygt 8 knop. Vid fem tiden lade vi till
i den enda marinan vid Porto Grande. Marinan är fin och drivs av två tyskar som går runt och
talar om att de är partner för alla som vill höra mest hela tiden. Detta är
förvirrande för den observante. Här på ön talar lokalbefolkningen en
rotvälska som är svår att förstå och om man vågar sig ut på marknaden Mercado
municipal så får man innertialt sådana rövarpriser att man själv rådnar. Då
passar de goa afrikanska kvinnorna som basar i stånden på att höja priset lite
till för att verkligen få en reaktion av oss vita. SÅ är det nog alltid. Kontakt med polis och myndigheter. Javisst. Men lite för
lite. Då man kommer hit måste man ansöka om visa och andra incheckningspapper för
att få tillstånd att senare lämna ögruppen om maninte skall lämna den med samma
farkost som man kom in på ön med. Detta har dock visat sig vara allt annat än
lätt. När vi kom hit igår var det söndag och då var allt naturligtvis stängt. Men
vi fic ett papper som visade att vi hade lagt till och att vi skulle vara här
ett par dagar. Idag har vissa myndigheter öppet men andra stängt. Imigrationsmyndigheten
är öppen och har glatt gett os massa stämplar i passen men det har visat sig
att det är polisens dag idag vilket innebär att polisen har ledigt. Vi kan därför
inte ansöka om visa vilket i förlängningen innebär att vi nu är fastboende på
ön tror vi. För att lösa detta har vi bestämt oss att lätta ankar redan i
eftermiddag för att ankomma Santiago där Praia och flygplatsen ligger redan den
16é . Då har vi en hel dag där nere att reda ut allt pappersarbete och annat. Frågan
är om det räcker. Nu bunkrar vi för allt vad tygen håller för den sista
dygnsettapen ner till Santiago. Papaya bröd och annat nyttigt tillsammans med
vatten och mindre viktiga förnödenheter. Det sista vi skall göra är att besöka
internet faciliteterna för att ladda upp tillhörande bilder till bloggen.
Happy Hour
arrives and as there is a request for something a little more exotic I make
“Planter Punch” not quite as lethal as one could as we only have one type of
Rum and we all would like to see Cape Verde.Somewhere
in between this even and dinner another Dorado offered itself up (a previous
catch had been a bit small and was thrown back) and provided a second course
with to our Chile con Carne. More book
and bunk before ones Watch. I relieve Uno and Viola, who reappears with a
Flying Fish she has found in her bunk. This turns out to be a common hazard for
those with portlights on the windward side as Lars and Carly found two that had
flown into their forward cabin! 03:30 and
were now on the down hill leg having passed the 100nm mark which means at our
current speed we should be in port around 16:00 tomorrow. 14112010 Sunday Day 27 The
Generator is running again. We seem to be consuming a considerable amount of
power considering we have an 800 amp battery. The autopilot is probably the
biggest user as it is running 24/7 at about 5amp =120A per/day, the 240V
Toaster probably 50A plus 30% with losses through the Inverter and they
themselves consume power to run the cooling fans and in conversion of 24V DC to
240V AC. All of the lighting has been converted to Led’s so there should be
minimum consumption there. The Yatch also has Solar Panels so it’s a bit of a
mystery. Frederick
and I have both been forward to photograph more of our night-time visitors as
two more Flying Fish lie prostrate on the deck. Pics taken they are dispatched
over the side before the Sun starts welding them to the non-slip. I’m in my usual position in the bow when
Pim arrives with a beer. It must be 12 o’clock. Ten minutes later and the shout
goes up “Land ahoy!” and there in the haze and cloud in the distance some 25 nm
away we can just make out the steep mountains of Santo Antao the largest and
most north westerly of the islands behind which is our destination the port
town of Mindelo on Sao Vincente. But
shipboard life must go on as Lunch is prepared, pasta and salad as we continue
apace over an clear indigo sea and the bottom is rising up now as we pass the
2000mtr depth contour. Excitement
our mobiles are starting to pick up signals and we back in touch with the outer
world again! The AIS has also sprung to life and is now showing a large tanker
with a tug boat going to its assistance, a couple of freighters and a passenger
ship in the harbour. 13:20
Position 17.06’.584 North 024.50’.083 West – Distance to go 15nm, Speed 8.4kt,
Sea Moderate 3 mtr Swell, Water 28C, Air 28.4, Wind 9kt/17kt True 16:00 we
arrive in the harbour which is full of ships of all types. The Marina is in the
bay behind the ferry pier and ajoins the beach in front of the town. Fantastic
scenery all around with the sharp ragged peaks sculpted through the aeons from
the landscape of ancient
volcanoes. Happy hour
and we’re deciding to go ashore for dinner when there is a total power failure.
A refill of the glasses while plan “B” is discussed and the power come back on
so its all ashore where we do a recce of the “Sailors” Bar restaurant and head
for the cash point. A fistful
of local currency and we return. The architecture is early primitive; no roof
and a crumbling sun awning, plastic and wood chairs, walls covered in flags
signed by visiting yachtsmen and on a stage where the impaled skeletons of
guitars and various string instruments hang a lone guitar player singing local
songs with a dash of the Bob Marleys. The beer is
good 5.6% and the food also, surprisingly. The bar is full of local colour with
hookers strutting in and out as well as young kids running around (theirs ?)
local “Blades”, along with yachties of all nationalities and vintages having a
good time. We return
to find the night watchman has disappeared leaving us with the usual locked
gate syndrome. Fortunately, Frederick is up and over the gate in a flash to
press the switch to let us in, and so to bed. 14112010
Monday Day 27 Breakfast
and the formalities, off to the Immigration Offices. Passports duly stamped we
then have to report to the Harbour Police, unfortunately its national Police
day and they’re all on holiday. To compound the problem we realise we’re
running out of time as the first batch of departees are leaving on Thursday
morning which means we have to be in Praia (35hours away on a good sail) in
time to clear the paperwork that end. We decide
we have to sail tonight and having found a nice little backstreet Café for
lunch. We try the local drink “Poncho” and Madam assures me that the rum in the
bottle is not as advertised but is in fact her own brew, potent stuff ! Back to the
boat, update the Blog and get it transmitted then get ready for sea.
| 
