logo Dawnbreaker
Date: 02 Feb 2012 01:03:57
Title: Cape Horn and more

Pos 55:04.91S 67:04.42W Porto Toro

As usual Urban first and Bob follows.

Hej !


Nio timmars sömn och grötfrukost. Nu väntar Kap Horn. Ingen ankring utan tre man iland och sedan byte. Att stå där uppe och titta över havet var en upplevelse utöver det vanliga. Veta att vi seglat över detta hav. Tanken kom, fullriggare som kämpat för att ta sig förbi. Många fick vända och segla runt jorden för att nå Amerikas västkust. När vi var där uppe var det sol men från nord väst kommer mörka moln. Blåst på 20 meter och hagel. Verkligheten på Kap Horn.

Fyren är bemannad året runt. Ett år är tiden sedan byte. Just nu var det pappa, mamma, dotter och son. Besök i fyrhuset. En svensk flagga är nu placerad i fyrhuset med båtnamn. Ett gammalt kapell finns bredvid fyrhuset. Vindens tjutande gjorde att besöket i kapellet blev ett annorlunda besök.

De kända monumentet som liknar en Albatross blev jag och Thomas kvar en stund. De som varit så så långt borta är nu verklighet. Antarktis, Drakes Passage och Kap Horn. Vi får nog erkänna att vi blev lite blöta i ögonen.

På vägen tillbaka leker delfiner kring båten. De följer oss in i viken där vi ankrar. Samma vik som igår. En timme från Hornet. Sandstranden ser lockande ut. Thomas och jag tar oss in. 20 plusgrader hade detta varit en perfekt badstrand. Tillbaka jagade delfinerna jollen. Vi kör runt. De hoppar någon meter från jollen. Vilken avslutning på en perfekt dag.

Sex på morgonen ringer klockan. En lång tripp idag och vi vill komma in i tid. Mulet men det visar sig efter en stund att segla är möjligt. Loggar ibland 13 knop. Målet är Puerto Toro. Toros är det samhället som ligger mest söder över på jorden. Här bor 20 personer. Varav 8 är militärer.

Krabbfiskarna har semester så bryggan är fri för oss. Nu är det bara att kliva iland. Promenad i detta lilla samhälle. Det var inte många hus. Men det finns en polis som håller till i ett hus. Löjligt nog har han tillgång till bil. Vi kunde inte lista ut till vilken nytta. Området med husen var inte större än fyra fotbollsplaner. Ingen väg till något annat ställe.

Plötsligt står det tre flickor och en pojke vid båten. De undrar om vi vill spela fotboll. Vem kan säga nej till detta. Thomas, Peter, Lars och jag kliver iland för att möta Chile. Peter tolkar. Bob tar bilder. De är åtta skolbarn som går i skolan. Första målet fixar jag. Matchen blir jämn. Under matchens gång bestäms det att vi slutar vid fem mål. Vid fyra fyra är det spännande. Chile tar nu in en spelares mamma. Hon blir en klippa. En riktig rökare från en av flickorna rusar in i vårt mål. Stor glädje. Chile sjunger en sång för oss. Kramar utdelas.

Väl ombord igen doftar det gott. Ton Ton har laddat med hamburgare och bakad potatis. Regnet börjar smattra på däcket. Förlusten i matchen glöms när maten smälter i munnen.



Urban



31012012 Cape Horn



Martial Anchorage is a delightful cove with small tree covered cliffs, fringed by a yellow sand beach. In amongst the trees, there's a fresh water creek that drains into the sea. It's very sheltered, giving a well needed respite from the previous days' tempestuous seas and shrieking winds as well as having good holding for the anchor.



We set out around 11 to retrace our track back to Cape Horn and though the seas have moderated a little, its still a rough passage. Sailing up to the cliff below the lighthouse we enter a small bay with a stairway leading up the cliff.



The bay is quite sheltered and the sea is relatively flat as we motor to the edge of a large expanse of kelp which fills most of it. There is no anchorage, so we split into two groups with one staying aboard to drift up and down until the first group returns.



Thomas, Urban and I go last. The shoreline consists of large round rocks with a super slippy coating that makes disembarking a somewhat perilous exercise. There is a very picturesque climb up the stairs that cut there way through the flowering shrubs to the top.



The island appears to consist of very soggy peat but the good news is that elevated wooden walkways lead to both the lighthouse and other points of interest.



The first of these is a 20ft silhouette of an Albatross cut out of several sheets of metal which stands on one point of its square. On its base are several plaques honouring those sailors who have passed this way.



Then to lighthouse, where we are met by the Officer in Charge who welcomes us and takes on photographic duties, as we pose. The light is housed just above a glass roofed dome on the second floor of the buildings which house the family accomodation and a lounge come sales are. Outside and next to it there is a little wooden chapel which we are shown.



Inside we are taken up to the light platform which is decorated with the flags, plaques and pictures of visiting ships and now includes ours. Back down to the ground floor and into the shop where Daughter and wife run the counter.



His son joins us to completer the family picture. Apparently this is a one year posting and though its remote they have already had over a hundred visitors from cruise ship today.



Having bid our farewells, a blizzard howls in threatening to blow us of the walkway and continues to harass us until we get into the shelter of the cliff and return to the yacht.



We've decided to overnight back at Martial Anchorage as tomorrow we're heading to Porto Torro the most Southerly village in the world, as we work our way back to Porto Williams.



Just before the anchorage we are escorted by a school of Peals' Dolphin who perform their acrobatics, leaping out of the water and pirouetting in front of us, giving the grand finale as we turn into the bay.





Bob the Blog






Diary Entries