53:33.595N 006:44.809E                                                                                                                                                                                                                     

Vi lämnade Cherbourg i sol och lite vind, som i alla fall var med oss, så Blues var motorbåt igen. Under eftermiddagen, ungefär samtidigt som vi passerade nollmeridianen igen, uppfattade vi ett maday anrop på radion, eller snarare hörde vi dåligt den operatör som hade tagit emot det. Vid madayanrop får inga andra anrop göras på kanal 16, sk radiotystnad råder. Allt för att underlätta kommunikationen mellan nödställda och mottagare. Så småningom hörde vi även den båt som i sin tur länkade de nödställdas situation. Vad som hänt hörde vi aldrig men vi förstod att de nödställda hade tvingats att lämna sin båt och låg i vattnet och väntade på att bli upplockade av en annan båt som fanns i närheten. Så hjälp var på väg till de nödställda. Usch, det är gräsligt obehagligt när man hör dessa nödrop och det berör oss alltid starkt.

Vårt mål efter Cherbourg var Dunkerque, men så blev det inte. När vi kl 08.00 tisdag morgon (ett dygn efter att vi lämnat Cherbourg) var utanför Boulogne-sur-mer gick vi in till dess marina. Orsaken var att under natten hade vi fått något i propellern, förmodligen en plastpåse. ”Något” hade fastnat så olägligt att vi efter en del trixande bara kunde köra båten framåt. Att få in backen var inte att tänka på. Huvudsaken var dock att vi kunde fortsätta utan assistans under natten, för det fanns inte en gnutta vind och vi gick i en smal ränna nära den nordgående trafikleden i kanalen. Att se det lysande pärlbandet av fartyg som stävar norrut i natten är fascinerande. De franska fiskarna längs kanalen är idag utrustade med ais (toppen) och vi kunde följa några av dem som låg och trålade på gränsen till trafikleden. Så fort det blev en lucka mellan fartygen var fiskarna ute i trafikrännan och körde. Ibland var de inte snabba nog bort från rännan och vi kunde på radion höra hur de blev uppropade av fartygen som undrade hur de hade tänkt sig att de skulle mötas! En riktig katt och råtta lek!

Vi hade förvarnat marinan att vi behövde assistans vid tilläggningen då backen inte fungerade. Typiskt nog fungerade backen när vi skulle lägga till! ”Något” hade lossnat! Vi lät dock en dykare titta till propellern för säkerhets skull. Han rapporterade att allt såg bara bra ut, med undantag av att ena offeranoden var bortsliten på propellern. Vi blev kvar i Boulogne-sur –mer några timmar i väntan på att få tidvattnet med oss när vi kom ut i kanalen. Under tiden fick vi tillgång till marinans wifi. Vädret kollades och vi såg ett väderfönster att ta oss till Borkum före nästa oväder om vi gick direkt utan något stopp. Och så blev det. Från Cherbourg till Borkum är det ett drygt Biscaya, dvs drygt tre dygn. Solen lyste på oss till Calais, men sedan var det dimma, regn eller bara molnigt och framför allt kallt! Vi gick längs trafikleden från Dunkerque till norra Holland. Några alternativ finns inte då bukten utanför norra Frankrike, Belgien och södra Holland är full av sandbankar och grund. Vi är mycket ödmjuka inför den stora hänsyn alla fartyg vi sett visat oss. Annat upplevde vi för fyra år sedan, men nu ändrar de i god tid någon grad  på sin kurs för att underlätta för oss seglare. De tycks inse när vi hamnar i trängda lägen mellan fartyg som ibland kommer från flera håll. I höjd med Ijmuiden, Holland, befann vi oss 33 sjömil utanför kusten i trafikrännan. Plötsligt hade vi den holländska kustpolisen cirkulerande omkring oss. Varför vet vi inte, men efter en stund lämnade de oss utan kommentar! När vi kommit till Hollands norra kust somnade verkligen autopiloten in och vi fick handstyra igen. Detta inträffade naturligtvis under natt nr tre, vilket innebar att vi måste vara två hela tiden och därmed ingen sömn. Vi var redan trötta efter två vaktnätter då vi sover dåligt. Då det dessutom blev tjocka måste den ena av oss sitta vid radarn för att upptäcka ev båtar utan ais. Vi konstaterade att även de holländska fiskarna numera har ais. Över huvudtaget måste vi ge även fiskarna en eloge, från Turkiet och så långt vi kommit har ingen fiskebåt stökat med oss. De trålar runt oss men håller sig hela tiden på ordentliga avstånd nattetid. Idag har även fler segelbåtar ais jämfört med för fyra år sedan när vi seglade söderut.

När vi vid åtta-tiden torsdag morgon i tjock dimma kom till mynningen av Emsbukten var vi båda så trötta att vi ankrade på ett sandrev i buktens mynning och la oss att sova. Det var vindstilla och dyningen vaggade oss snart till sömns. Några timmars sömn och en god lunch och sedan var vi på g igen. Dimman hade lättat något och vinden ökat till runt 20 knop då vi tog oss de resterande 20 sjömilen till hamnen på Borkums södra sida. På  Borkum blev vi kvar under fredagen då vinden var hård ute på Nordsjön. Vi passade på att ta bussen in till staden för sightseeing och proviantering. Staden var full av turister, hotell och affärer. På Borkum finns verkligen härliga sandstränder att vistas på. Av en fiskare köpte vi nordsjöräkor (smakrika men ack så små att skala!) och flundror. Gott!!!

En liten ”go äldre gube”, dykare, kollade vår propeller        Fiskebåtar kom in och deras fångst hissades upp till

I Boulogne-sur-mer                                                                            väntande skåpbilar, Boulogne-sur-mer

”The white cliffs ”of Calais                                                                Denna jätte plus två till ändrade kurs för att underlätta för oss

                                                                                                                    Blues besättning bugade på akterdäck och vinkade till tack

I höjd med den Helder, en bra bit ut i Nordsjön,                    När inte ”Helmer” vill styra får besättningen ta vid

finns ett antal oljeplattformar på g

I Burkana Hafen ligger fyrskeppet Borkum Riff, som            Det verkade som om 99% av alla hus på Borkum var

ersatts av lysbojar runt det förrädiska sandrevet                   byggda i rött tegel

Utsikt från Blues i Burkana Hafen. Tror ni att vindkrafts-     Av besättningen på räddningsfartyget fick vi väderinfo

verken hörs när de snurrar?

Detta tåg går mellan färjehamnen och staden                        Intet är som väntans tider, på besättningen förstås

”Ostron”odling i Burkana Hafen                                                     Vid denna inseglingsboj till Burkana Hafen har räddnings-

                                                                                                                    kryssaren åtskilliga utryckningar per år p g a mycket starka

                                                                                                                    tidvattenströmmar före högvatten