43:22.0851N 08:23.145W

I morse satt vi i shorts i sittbrunnen och åt frukost i strålande solsken! Äntligen har vi hittat sol och värme! Vi anlände till La Coruna, nordvästra Spanien, i går vid 17.00 efter 3 dygn och 4 timmars seglats från Falmouth. Vi har sovit ostört hela natten, ingen har blivit purrat efter endast någon timmes sömn och hört ”nu är det din vakt”! Vi ligger här i en alldeles nyöppnat marina, öppnades denna vecka, som fortfarande i stort är en arbetsplats. 700 båtar kommer att få plats här när allt är klart. Det är några km flytbryggor som ligger här. Få båtplatser är helt klara varför de flesta bryggorna i dag är ockuperade av hundratals måsar. Frågan är om Google earth har uppdaterat sina bilder med denna marina, om inte blir det intressant att se vad vi ligger i?, på?. La Coruna ligger mer västligt än Falmouth, men här råder Europeisk kontinenttid. Portugal har däremot samma tid som England. Hur vädret var över Biscaya? Vi lämnade Falmouth i sol och svag vind lördag kl 12.00. Redan i höjd med den för alla norrgående båtar efterlängtade fyren Lizard, på Englands sydkust, hade vi det väder, som kom att vara i 18 tim, 12 m/sek NW vind, kallt, regn och dis/dimma med undantag för en fantastisk klar stjärnhimmel några timmar. Fleece- och regnställ! Snittfarten första dygnet var strax under 8 knop. Andra dygnet bjöd på sol (då räckte det med regnställ), vinden mojnade och järngenuan fick arbeta, totalt 12 timmar. Vi hade åter en kall och stjärnklar natt och först måndag morgon kom SE vind, 4-6 m/sek som skulle föra oss rakt mot målet. Säg den glädje som varar, vinden vred alltför tidigt, enligt prognosen, till gissa vilken vind? Klart att der var sydlig vind, dvs rakt i näsan igen. Men inget ont som inte har något gott med sig. Vi kunde ta av oss flecceunderställen! Vi hade ett dygn kvar till La Coruna , om vi hade kunna gå rakt mot staden. Nu tvingades vi kryssa och det tar ju mycket längre tid. Vinden var från början 8-10 m/sek. Vi slapp regn, trots att regnfronter drog förbi tätt inpå hela dagen. Kl 22.00 kom oväntat 15 m/sek, regn och dimma. Med bottenrevad stor och genua flög, studsade vi fram över vågorna i över 8 knop. Det var som att åka både berg-och dalbana samt ”stock” på Gröna Lund. En stock som plötsligt stannar upp och ränner rakt genom vattnet så kaskader av vatten forsar över en. Då var vi glada över våra regnställ och den något varmare vinden! Då sikten naturligtvis var jättedålig var det svårt att kolla ev lanternor runt om. AIS-försedda båtar såg vi på sjökortet, liksom de såg oss.  Men fanns det  andra, framför allt fiskebåtar, det var frågan. De var inte så kul! AIS-försedda båtar passerade oss på ordentliga avstånd och några andra båtar såg vi aldrig. När oväder kommer undrar man ju alltid hur länge det ska vara. Detta oväder varade bara 5 timmar och sedan blev det som vanligt ca 10 m/sek. Då vi såg nordvästra Spaniens höga kust kom SW vind, 1-4 m/sek varför vi tuffade motor sista tiden. Regnet och diset upphörde inte förrän vi var nästan framme i La Coruna – då kom solen! Hur det var att sitta i sittbrunnen medan vinden ven och regn och havsvattnet forsade runt och på oss? Inte så tokigt som många säkert tror. Båten kändes trygg, god musik ljöd ur sittbrunnens högtalare, 100% närvaro (ingen bakdörr att smita ut ur, inget annat som distraherar. Hur ofta har man det?). Om vi såg något speciellt? En hajfena! Ett mycket vackert fartyg-Dannebrogen. Tyvärr passerade det inte så nära oss så att Blues skeppare kunde stryka flagg för henne! När vi såg Spaniens kust såg vi små delfiner och något större svarta (!). Nära Spaniens kust var det ett mycket stort område där havsytan täcktes av någon typ av olja!! Det vi såg mest av var naturligtvis olika typer av lastfartyg. De flesta markerade i god tid om de skulle gå för eller akter om oss. Så finns det några stycken som tydligen anser att segelbåtar bara ska hålla sig ur vägen för dem. Här är ett exempel. Första natten ser vi i god tid ett fartygs AIS signal i sjökortet. Så småningom även lanternorna. De måste ha sett oss, men fortsätter samma kurs. Deras AIS signal informerar om bl a fartygets namn, vilket möjliggör för oss att ropa  upp fartyget över radion för att efterhöra om de tänker gå för eller akter om oss. En mansröst svarar på knackig engelska ”I am six mate here” och så båtens position. Detta svar fick vi  oavsett vad vi sa, ( påminner om en f d finansministers svar…..). Så det var bara att lägga ner detta försök att kommunicera på. Vad göra? Vi hade i god tid belyst våra segel med en stark ficklampa. Bevisligen utan effekt. Nu var fartyget så nära att vi även kunde lysa på bryggan. Bevisligen fanns det ju personal där. Plötsligt har någon i alla fall uppfattat att det finns något/någon på dess styrbordsida som lyser på dem. Och i sista stund innan vi ska göra en mindre trevlig undanmanöver i 12 m/sek, får vi se hur fartyget gör en tre sextio graders babords gir. Vi var mycket tacksamma att de inte valde att göra piruetten åt vårt håll. Under tiden det tar att vända båten hinner vi smita förbi och är redan långt borta då de ställer in rätt kurs igen. Är inte engelska det internationella språket för sjöfarten? Om svaret är ja, finns det bevisligen mycket att göra för sjösäkerheten! Världen är liten! Nu i kväll som detta skrivs kommer plötsligt en svenskflaggad båt in i hamnen. En blå Allegro, som heter Corona AQ från Österskär, med Pecka och Barbro ombord!