11:35.969S 136:17.642E                                                                                                                                                                                                                     

Det tog ett tag innan vi kunde lämna Elisabeth Bay i morse för Hilde hade lyckats med konststycket att lägga ankaret på insidan av en korall. Inte bara ankaret satt fast utan även kättingen hade illmarigt lagt sig runt korallerna och måste lirkas loss. Finn fick göra snabbdyk för att bl a sätta fast en tamp i ankaret. Vi andra var då krokodilvakter (vi hade ju sätt spår på stranden), men det är inte så lätt när sikten i vattnet är dåligt.  Efter två timmars lirkande var ankaret uppe och vi kunde glada segla vidare. När Finn tittade på sitt ekolod när Hilde äntligen var på väg tyckte han sig se siluetten av en ”saltis” (saltvattenkrokodiler kallas för det här). Huruvida det var krokodilfrossa i efterskott eller ej är en annan fråga! För att komma till dagens ankarplats tog vi genvägen genom ”hålet i väggen” även kallad mandomsprovet av norrmän! Det är ett mycket smalt sund mellan Raragala Island och  Guluwuru Island, som stora vattenmassor ska pressas igenom. Strömmen är därför mycket stark genom sundet och vill man inte göra livet alltför besvärligt bör man tima passagen så att man har tidvattnet med sig. Det hade vi och strömhastigheten var inte dålig, 5 knop! Så passagen gick fort. Risken att komma för nära sidorna var förmodligen noll för strömmen längs sidorna syntes vara ännu högre än i mittfåran där vi surfade fram. Det var en vacker passage. Väl genom hålet i väggen hade vinden ökat till över 30 knop och då vi inte hade någon större lust att tampas med elementen blev inte heller dagens etapp särskilt lång, 50 miles.

”hole in the wall” mot norr                                            Strömmen längs passagens sidor virvlade fram

”Mandomsprovets” bergssidor hade en intressant         Lorna i Gurullya Bay

profil