Mooloolaba
|
26:41.057S
153:07.241E
Det blev ingen bilkörningen i sanden på Fraser Island denna
gång, men vi ska ju norrut igen till hösten (vår på norra klotet) och då finns ju
möjligheten kvar. Även lördag morgon var vi uppe före tuppen. För att få minsta
möjliga motströms ut och över sandreven siktade vi på att gå ut strax efter att
tidvattnet varit nere och vänt på lägsta nivå. Motströmmen är inte så kraftig
och djupet under kölen skulle fyllas på under vår väg över revet. Så 05.10 drog
vi och White Hawk upp våra ankare plus två andra båtar som också ankrade i
Pelican Bay. Vägen ut mot öppet vatten gick trögt. Det blåste 15 knops motvind,
havsvågor strömmade mot oss och de var inga vanliga vågor då de förändras
radikalt på sin väg över sandreven och så hade vi även inkommande tidvatten.
Blues arbetade sig fram vaggande värre än en anka i bara 3-4 knops fart så de
fem sjömilen ut på djupt vatten tog runt 1,5 timme. Men allt gick bra och
lägsta nivå vi hade under kölen i de ca 1,5 m höga vågorna var drygt 4 m. Väl
ute på Korallhavet igen kunde vi hissa segel och hade sedan rena smörseglingen
ner till Mooloolaba. Det blåste tacksamt nog ostlig vind, 10-12 knop, och med
hjälp av medström tog vi oss söderut i 6-8 knops fart. Vi lyckades inte fånga
någon fisk och det ända vi såg var en sköldpadda på väg norrut. Inseglingen till Mooloolaba var via en enslinje för att inte
hamna på det omgivande revet. Mooloolah River som Mooloolaba ligger vid är en
grund flod. Lördag natt la vi oss i The Wharf marina. Blues var nersaltat efter
dagens seglats och var klart i behov av en sötvattensköljning. I marinan
hittade vi Calysta-Andreas som ska lämna båten här medan han flyger hem till
Berlin på ett par månader. Sedan återvänder han hit för att skaffa arbete och
flickvän!!??? Nemesis låg redan för ankare här och White Hawk kom någon timme
efter oss. Innan alla tog kväll sågs vi ombord på Blues. Kvällen blev tidig för
vi hade ju varit uppe tidigt några dagar. Jag sov 10 timmar! Söndag lämnade vi marinan och la oss för ankrar. Det är
mycket grunt här och vi får vara glada om vi har någon decimeter under kölen
när det blir lågvatten. Varje vecka lär man få hjälpa åtminstone en segelbåt att
ta sig ut från sanden/modden vi ligger i! Mooloolah River har många kanaler och längs dessa kanaler
och öar har man byggt hus. Och vilka hus! På något sätt tycks dessa kanalområden
ha dragit till sig många av de professionella spelarna inom olika idrottsgrenar
samt andra som har stora ekonomiska resurser att ösa ur. Många av dessa hus
tycks mig dock en aning sterila. Och många av husen verkar vara tomma just nu. I
ett av husen bodde den legendariske krokodiljägaren Steve Irwin. Huset och
båtarna som han hade för att ta ut turister på valskådning mm finns kvar i
familjens ägo. Hans pappa startade uppbyggandet av ett Zoo, som ligger i närheten
och anses vara Australiens bästa och som Steve också lär ha varit mycket involverad
i. Vi ska besöka detta zoo i morgon tisdag. Natten till idag måndag regnade för första gången sedan vi
kom till denna kontinent och idag har det varit rätt mulet. Skönt med tanke på
all UV-strålning som drabbar allt och alla på denna kontinent. I Bundabergs
tidning såg vi en UV-index skala från 1 till 10, där 1 var medel och 10 hög
strålning. Bundabergs index var 11!
Inloppet till Mooloolaba med Australiens bästa? beach till
höger Fiskebåtar i Mooloolaba
En av kanalerna i Mooloolaba Steve
Irwins båt, Croc One, utanför hans hus
Det finns olika markeringar för att se om det är ebb…………………eller
flod |
