03:11.726N 83:51.905W                               

Det är nästan 4 dygn sedan vi lämnade Las Perlas och vi har kvar 440 nm av de 900 nm till Galapagos övärld. Vår väg har inte varit spikrak på målet. Första dygnet hade vi bra med vind, slör, samt ett par knops medström, så vi avverkade 180 nm med kurs rakt på Santa Cruz. Sedan dog vinden och hela påskdagen gick vi för motor genom en fullständigt blankpolerad havsyta. Fy vad trist var vår första tanke. Men efter bara någon timme insåg vi att ett blankt hav var förutsättningen för den uppvisning av havets invånare som vi blev vittne till. Vi förstod plötsligt att naturfilmerna inte ger en rätt bild av djurens beteende, dvs på filmerna kan man alltid se hela djuren. Så var det varken under förmiddagens eller eftermiddagens föreställningar. Tack vare den blanka vattenspegeln kunde vi urskilja minsta avvikelse, en fena, siluetten av en lång kropp, någon som blåste, en stor hatt mm. Vi lyckades på så sätt se ett par späckhuggare (de såg ut att ligga och sova då de sakta drev förbi och endast visade del av ryggen med ”Flipper”fena och vi kunde av havsytans krusningar ana längden av dem), ca tio olika valar (då de inte visade upp sig i hela sin skepnad och vi inte hade något program som talade om i vilken ordning valarna kom, vet vi inte vilka arter vi såg), hajar, mantor (rockor som kan bli upp till 7 m mellan fenspetsarna. De viker upp yttersta delen av fenorna och då det är långt mellan dem blir siluetten på avstånd två hajfenor. Då de kom i närheten av båten viker de ner fenorna och blir osynliga, liggande alldeles under ytan), hoppande stingrockor, delfiner, jättehavssköldpaddor (de höga hattarna på avstånd. Klart större sköldpaddor en de vi såg på Atlantsidan). Vilken lycka!! Dygn tre kom sydvästvinden, dvs mitt i näsan och vi tvingades börja kryssa mot målet. Tidigt i morse kantrade vinden och vi kan nu hålla kurs rakt på Santa Cruz igen. Då vinden är svag stöttar vi med motor. Gårdagens uppvisning i det livfulla havet var delfiner som tydligen tävlade om vem som kunde hoppa högst rakt upp! Vilken show! Och vilka muskelknippen de är! I går blev vi och mikado uppkallade av ett spaningsplan (de hade ett maritimt uppdrag blev svaret på vilka de var) för att identifiera oss, dvs namn på båten och hemmahamn. De var mycket artiga och önskade trevlig seglats. Vi och mikado har hela tiden seglat så att vi haft om inte synkontakt så VHF kontakt. Gångna natten lyckades vi gå så olika vägar att mikado inte hörde då Bertil kallade upp honom i morse. Efter andra försöket kom en röst in från himlen som frågade om han fick hjälpa oss att få kontakt med mikado, samt vilket meddelande han skulle framföra. På så sätt kunde vi sedan prata med mikado via SSB radion. Det är inte varje dag man får hjälp från någon ovan där! Ni har förstås redan räknat ut att det var gårdagens spanare som var ute igen! Idag har vi inte sätt något annat än hav och några fåglar. Inte heller har vi haft napp. Vi fördriver tiden med att läsa. Jag har just avslutat ”Den hemlige kocken” av Mats-Erik Nilsson. Läs den! Speciellt alla småbarnsföräldrar! Kolla in om ni äter vad vi menar med mat eller bara kemikalier! Vi hoppas att vara framme under fredagen och innan dess ska vi passera ekvatorn.