25:48.758S 153:02.294E                                                                                                                                                                                                                     

Redan 05.45 torsdag morgon (5 nov) lämnade vi marinan i Port Bundaberg. Ytterligare 5 båtar var morgonpigga och passade på att segla söderut när vinden blåste nordostlig. Rådande vind är fortfarande sydostlig här, men några dagar i veckan går den mer på nordost. Tyvärr var det svag vind så vi fick stötta med järnhästen mest hela dagen. Vi gick söderut över Hervey Bay. Hervey Bay är omkring 20 meter djup. Här passerar förutom alla de sköldpaddor som ska lägga ägg på stranden, eller se till att det blir ägg, vid Mon Repos även ett par tusen knölvalar varje år! Av någon anledning har knölvalarna valt att ta paus just här på sin passage från och till Antarktis. Till lycka för alla valskådare som vallfärdar till Hervey Bay under denna tid för att se dem leka. Vi såg inga valar men väl ett antal sköldpaddor (även i Sandy Strait) och inte minst massor av fisk. Vattnet såg ut att koka av alla fiskar som jagades inte bara av större artfränder utan även av hundratals matsugna fåglar! Hervey Bay omges på västra sidan av fastlandet, där Port Bundaberg ligger i dess norra del, och på östra sidan av Fraser Island, en 15 mil lång sandö. Fraser Island är unik då det lär vara enda plats som regnskog växer på sandmark! Hervey Bay övergår i södra delen i Great Sandy Strait, en smal och mycket sandig vattenväg med mangroveskog och drivande sandbankar samt växlande djup beroende på hög- eller lågvatten. Vattendjupet i de leder som man går i är under vissa passager inte mer än drygt två meter under högvatten! Så det gäller att planera resan. Torsdag kväll hade vi tänkt ankra längs Sandy Strait leden, men just vid solnedgången var det nordlig vind, 20 knop och vågorna ca 1 meter. Vi provankrade trots allt på 17 m djup! vid Kingfisher Bay (för där kan man hyra 4DW bilar och sladda runt i sanden med och det var ju Bertil sugen på) och konstaterade att tidvattnet var starkare än vinden så Blues la sig med bogen mot vågorna. Ni kan föreställa er vilken fridfull kväll och natt det skulle bli! Så upp med ankaret och iväg ytterligare en timma upp i en flod på kanalens västra sida. Där hittade vi lä bakom River Heads udde (25:25.961S 152:55.310E) och kunde ankra på 7 m djup. Mörkret slöt sig om oss just som vi hade ankrat. På håll kunde vi se skådespelet från ett åskväder som härjade söder om oss. Vi sov lugnt och skönt i lä! Tidigt uppe igen fredag morgon för att vi behövde ha hjälp av uppgående tidvatten för att klara vissa passager i den sandiga leden. Trots det lyckades vi fastna i sanden vid ett tillfälle! Sanden var lyckligtvis inte hårt packad utan så lös så Bertil kunde köra loss oss utan hjälp. Vid lunchtid var vi framme vid Sandy Straits utlopp i Korallhavet, men då White Hawk låg för ankar i Pelican Bay (dagens position) valde vi också att lägga oss där. Pelican Bay är en vik på den sandiga fastlandssida på ”Sandiga gatans” södra sida. Även här är det grunt och som ni ser på kartan så ligger vi snarare utanför än inne i viken för att inte hamna på sidan vid lågvatten. På land stod många svartvita pelikaner och så inte minst 4DW bilar att hyra, ta färja över till Fraser Island och köra runt med! Gissa vem som var sugen på det! På kvällen hade vi trevlig samvaro med Lynn, Paul och deras vän Tars ombord på Blues.

Kapten letar efter fria passager i Sandy Strait                                     Sandbankarna blir mer och mer synliga när ebb råder

Färjorna (parkerar i sanden) vid Pelican Bay som tar bilsugna över till fraser Island