00:44.870S 90:18.469W                               

Redan kl 07.15 lördag (25/4)morgon var vi på den stora matmarknaden. Utbudet så tidigt var betydligt större än lördagen innan då vi var där några timmar senare. Till och med bra nötkött fanns i arla morgonstund. Så vi fyllde ryggsäcken med gröna tomater, paprika, gurka, avokado, vitkål, broccoli, bönor, ärtor, vita majskolvar, bananer, ananas, papaya, lime mm. Allt odlat på ön. På marknaden mötte vi en lokalfödd kvinna som pratade svenska! Det visade sig att hon bott 20 år i Sverige, bl a i Norrköping. Hon och hennes barn (som naturligtvis också pratar svenska) hade återvänt till Santa Cruz för att mormodern var dålig. De skulle stanna kvar på ön, kvinnan driver nu en lokal krog där. Hennes son som vi av en tillfällighet också träffade på var glad att vara tillbaka på ön, han tyckte att det var för kallt i Sverige! Även norrmännen har satt tumavtryck på ön förutom de tyska bröderna Angermeyer med avkomma. Redan 1926 kom de första norrmännen som blev bofasta. Familjen  Kastdalen, som kanske utmärkt sig mest och fortfarande gör det kom 1935 till Puerto Ayora. Mannen var bonde och på den vägen har det fortsatt. Gården levererar i dag bl a färskost och yoghurt (i 2l förpackningar) till de lokala mataffärerna. Vad märket heter? Noruega så klart! Yoghurten är god (något söt) och vi njuter varje morgon av den! Familjen driver även ett hotell i Puerto Ayora, Esmeralda. Förra söndagen var det val i Ecuador. Så förra veckan var det mycket propaganda för de olika kandidaterna med jippon runt ortens torg var och varannan kväll. Förmodligen var myndigheterna rädda för bråk, för f o m fredagen 24/4 fick ingen alkohol serveras offentligen! Så när vi på fredagskvällen var på en sushibar för att njuta av civilisationen innan ca tre veckor på havet var det bara vatten eller cola som serverades. När vi under lördagen åt lunch på en lokal krog (3 dollar för en två rätters meny) serverades dock öl i glas (dvs vi fick inte in flaskan)! Innan vi for ut till Blues lördag eftermiddag gjorde vi ett sista besök på ett av ortens många internet caféer. Väderfiler plockades ner.  Sedan tog vi för sista gången båttaxin ut till Blues. Flytvästar finns i taxibåtarna men det var bara när kustbevakningens fartyg var på besök som vi behövde använda dem!! Förarna skulle förlora sitt tillstånd annars sa dem när vi skrattade åt deras skenhelighet! 17.30 förra lördagen, 25 april, lättade vi äntligen ankar tillsammans med mikado och Hilde. Första dygnet var det mest motorgång som gällde. Sedan har vi mestadels kunna segla. Vi har tvingats att gå en omväg söderut för att hitta sydost passaden. En heldag med regn (inklusive lite motorgång). Det var första gången sedan Biscaya som jag använde regnstället. Efter en dag i sittbrunnen var det genomblött. Inget ont som inte har något gott med sig, vi fick både däcket och seglen avsaltade. Vi har haft synkontakt med mikado tills i förrgår natt. Då hade de spinnakern uppe och drog iväg från oss!! Nu ligger vi ca 30 nm från varandra på parallella kurser. Kommunikationen med några andra båtar som lämnat Galapagos före eller efter oss sker dagligen via SSB radion och för de som inte har en dylik mailar vi info om väder, vindar, position. På så sätt hoppas vi kunna finna de mest gynnsamma vägarna. Det har blåst runt 10 knop SE vind. Just idag har vi 10 -25 knop SE vind. Trots dåligt med vind har vi lyckats hålla runt 166 nm per dygn. Det innebär att vi har nu avverkat 1/3 av vägen. Om några timmar har vi varit ute i 7 dygn. Bara 2/3 kvar vilket innebär knappt 2000 nm! Vi har haft fiskelycka, 4 durados hitintills. Vi njuter av att ha en fungerande watermaker, vilket innebär att vi kan duscha så mycket vi vill!!! För det är varmt! Om allt fungerar? Det är klart att det alltid är något som behöver ses över. T ex idag har Olle och jag turats om att handstyra. Vi trodde att Helmer hade lämnat in för gott. Och ni kan ju förstå vad vi tänkte om att ev behöva handstyra de kommande två veckorna!! Efter några timmars letande och pillande lyckades Bertil hitta felet och åtgärda det. Så gissa om vi var glada när vi kunde lämna över rodret till Helmer igen!

Livet är hårt ombord!