00:44.870S 90:18.469W                               

Vi ligger fortfarande på svaj i Academy Bay, Santa Cruz. Dyningarna rullar in och vi med dem. Det här med båttaxi fungerar alldeles utmärkt. Det kostar 0,6 dollar per person under dagtid och 1 dollar på kvällen. Lite dyrt tycker vi om man jämför med att åka taxi i land, som kostar 1 dollar, oavsett sträcka och antal passagerare! Priserna här är inte alls så höga som ryktet sagt oss innan vi kom hit. Vi får visserligen betala en massa dollar för att en agent ska fixa våra papper, ligga för ankar, kontroll om vi  har några insekter ombord, nationalparksavgifter mm. Vi var på en stor frukt, grönsaker och kött marknad i lördags och utbudet var stort och priserna som i Panama. Vi hittade t o m rödbetor, vitkål och rödkål! Färsk tonfisk kostar två dollar kilogrammet! Att gå ut och äta är något dyrare men klart billigare än i Karibien!  Även här känner man av världsekonomins nedgång och har ca 30% färre turister än tidigare. Vi är nu ett stort gäng som mellanlandat här innan det stora språnget över till Polynesien. Ohana var först av oss att lämna Galapagos. De satte segel i morse västerut.  Vi är som en enda stor familj och är sociala tillsammans när man så önskar. I söndags var mikado, Ohana och vi ute på en enkel men mycket givande och trevlig båttur. Vi snorklade med ”vitfenad” haj, såg maritima iguaner och sist men inte minst snorklade vi med lekfulla sjölejon. Om vi la oss och rullade runt i vattnet så kom sjölejon mot oss och gjorde på samma sätt. I samband med det såg bl a Bertil två Galapagoshajar, vilket inte var så konstigt då de har sjölejon på menyn. I måndags  kväll var vi skottar (Equinox), engelsmän (White hawk), australiensare (mikado), norrmän (Hilde), tyskar (Ohana) och så vi svenskar, som åt middag på en  trevlig krog vi vattnet, som drivs av tyskar i tredje generation. Historien förtäljer att ett  tyskt par med fem söner, som var i vapenför ålder 1940 insåg att sönerna skulle bli indragna i kriget. De skaffade en segelbåt och såg till att sönerna kom iväg från Tyskland. Efter något år hade de nått hit till Santa Cruz. En son återvände till Tyskland och han och föräldrarna dödades under kriget. De överlevande fyra sönerna stannade kvar här och är några av de som stått för utvecklingen av samhället här. I måndags var Mia och Olle på norra ön och dök bland sjölejon, rockor, fiskar och  hammarhajar, medan Britta och Bertil fixade i båten! Tisdag eftermiddag tog vi (utom Olle som vårdade sin kropp med lite massage) en härlig långpromenad med mikado och Hilde. Vi gick på en stenlagd väg genom skog av mangrove, kaktus mm till en sandstrand för vågsurfare. Sanden var jättemjuk och skön att gå barfota i. I sanden hittade vi återigen maritima iguaner. Badsugna fick gå ytterligare en bit och kom då till en lagun omgiven av mangroveskog. Här var lugnt och stilla vatten att bada i. (Vi var flera som önskade att vi kunde ligga på svaj där för att slippa gunga som vi gör). Vi har även besökt Darwins forskningsstation, där man bl a föder upp jättesköldpaddor. ”Lonesome” George är en tragisk historia. Han kom hit redan 1972 som den siste av sin art. Sedan dess har man försökt att hitta en maka åt honom, men hitintills har ingen hona lyckas fånga hans uppmärksamhet. De har helt enkelt inte hittat någon av samma art som honom. Idag onsdag mönstrade Mia av.

Jättesköldpaddor söker skugga när det är som varmast             ”Lonesome” George                                                                           Landiguan

Stör mig inte!                                                                                           Mia och maritima iguaner                                                                  Beach Tortuga, för vågsurfare

Maritim iguan                                                                                   White hawk åkte på utflykt, då ockuperade sjölejonen    Mia mönstrar av och tar båttaxi in till kajen

                                                                                                               katamaranen