18:39.628S 173:58.924W                               

Vi tycks just nu vara förföljda av regn och blåst, vilket är prognosen för hela denna vecka. Och inför nästa helg ska det inte bara regna, det ska ösa ner! Det sägs att det blir ett el nino år nu, vilket innebär att havets strömmar av varmt och kallt vatten går i motsats riktning mot normalt. Detta kommer då att påverka den kommande orkansäsongen framför allt, men även vädret innan. Och lokalbefolkningen påstår att det regniga vädret nu inte är normalt. Men vem vet vad som är rätt. Men vi trotsade regnet idag och tog en fyra timmars cykeltur (ska bli intressant att se hur kroppen mår i morgon!) för att se hur ön utanför Neiafu ser ut. Landskapet består av tropisk regnskog som är röjt här och var. Här hittade vi samma frukter som finns på de flesta öar vi besökt, bananer, kokosnötter, mango, papaya, meloner, brödfrukt mm. På ön odlas vanilj, som även här måste pollineras för hand. Vi såg ingen vaniljodling, men träffade på en man som köpte upp vanilj och torkade den under tre månader innan han sålde den till framförallt kosmetikaindustrin i USA.  Den största faran när vi cyklade var inte bilarna vi mötte utan alla grisar i olika storlekar och färger som både Neiafu och landsbygden kryllar av. Tongaborna lär ta vara på alla tillfällen att ordna en fest och på dessa grillas bl a gris. Vi såg också fler nötkreatur än vad vi har sett på andra öar. I söndags var vi åter i kyrkan och även här var det en fantastiskt vacker körsång som vi fick höra. Och alla sjunger med glädje. Och man sjunger mycket så det blir inte så mycket predikan. Tyvärr för oss turister som var i kyrkan så var språket tonganesiska (kan det hetas så?), en polynesisk dialekt, och inte engelska som de flesta kan. När man går i kyrkan klär man upp sig och här har både män och kvinnor en ”midjematta”, ta´ovala, vävd av fibrer från pandalusträdet (vet inte vad det heter på svenska). Många av kvinnorna hade också eleganta solfjädrar, i olika vackra mönster, att fläkta sig med. Även hit till Vavauöarna kommer knölvalar varje år för att föda sin kalvar, men inte in hit till Neiafu.

Lastkajen, Niue, som vi tog upp våra dingar på när vi var iland.                                                  Strandkanten Alofi, Niue. Husen ligger ca 25 m över havet

Två knölvalar på väg mot oss. I ytläge ser man bara ”puckelryggarna”. De kallas också humpbacks på engelska.     Den ena dyker, den andra simmar i ytläge

En rulle under vakten gör att tiden går fortare                                                                                  Utsikten från vår boj in mot Neiafu, Vavau. Mikado i förgrunden