19:03.198S 169:55.389W                               

Vädret var blåsigt, mulet och kyligt de dagar vi var på Rarotonga. Det tycktes som om ovädret hade parkerat sig runt ön. Så länge det inte var nordlig vind, var det inga problem att ligga i hamnen även om en hel del dyning ändå slank in i hamnen och orsakade mycket skvalp. Vindhastigheterna utanför ön var under fredagen (24 juli) 30 till 40 knop. Hamnkaptenen hade en besvärlig dag för om vinden vred till nord skulle han vara tvungen att stänga hamnen för han kunde inte garantera våra båtars säkerhet om hård vind och sjö blåste rakt in, dvs oavsett väder skulle i så fall alla båtar tvingas att lämna hamnen. Nu blev det lyckligtvis inte så utan prognosen ändrades och först under söndagen skulle vinden vrida till norr. Vi, mikado och Hilde ville då inte riskera ev problem i hamnen utan vi lämnade Rarotonga under lördag eftermiddag (25 juli) trots trist väder. Vi hade trist väder både lördag, söndag och måndag med både regn, motvind!! och vindar upp till 35 knop och därmed brytande sjöar. Tisdag och onsdag var vädret äntligen soligt, men kyligt, och vinden in från sidan eller akterifrån. Vågorna var då 4 – 5 m, men långa och breda. Trots allt gjorde vi nog rätt för nu efteråt har vi hört vilket kaos det blev i Avatiu under söndagen då nordlig vind dånade in i hamnen. Innan vi lämnade Rarotonga lördag eftermiddag var vi uppe tidigt och gick på marknaden, som pågick mellan 07.00 och 11.00. Man måste vara där när de öppnar om man vill vara säker på att få tag på t ex tomater, frukt, gurka etc. Så vi var där redan strax efter sju och fick tag på de grönsaker och frukter vi önskade och till vår lycka hittade vi även en kvinna som sålde riktigt grovt bröd, surdegs- och flersädslimpor, som hennes man bakat under natten! Kan inte påminna oss när vi åt dylikt bröd senast!! Vi njöt i flera dagar. Normalt är det olika typer av bagetter som finns till försäljning. Vi tog en busstur runt ön, 32 km, och konstaterade att det finns en golfbana, ett flygfält, några resorter, någon dykfirma etc. Den mesta bebyggelsen låg längs vägen. På marknaden hann vi även med att se den traditionella polynesiska dansen och lyssna till den traditionella musiken. Sortimentet i mataffärerna var stort och priserna klart lägre än i Franska Polynesien. Även vin var billigare. Sortimentet av vin och matvaror huvudsakligen från Australien och Nya Zeeland.  De 600 sjömilen till Niue tog ganska exakt 4 dygn denna gång på grund av att vi hade motvind och tvingades kryssa. Så onsdag den 29 juli kom vi hit till Niue. En ö bestående av kalksten. Kustlinjen hög, ca 25 m över havet, och högsta punkten på ön endast 80-90 m. Alofi, som är öns huvudort, ligger på öns västra kust. Tiden här är 11 timmar efter UTC eller 13 timmar efter svensk sommartid.  Niue yacht club har lagt ut 14 bojar för besökande båtar. De ligger på drygt 10 m djup och vattnet är kristallklart, så man ser tydligt botten. En solig dag lär sikten vara 70 m här tack vare att inga utflöden från ön finns! Botten består mest av koraller så det är ingen bra ankringsbotten. Varje gång vi ska i land tar vi dingen in till kajen och där hissas den upp på kajen med hjälp av en darekkran. Dyning och tidvatten gör att det är olämpligt att ha kvar båten i vattnet längs kajen. Sevärdheter på ön är naturligtvis alla öns grottor och droppstensformeringar. Vi har gjort ön per bil och det är långt mellan husen och fler än vartannat hus är övergivet! Inte kul för de som bor kvar med tomma och mer eller mindre förfallna hus, som ingen gör något åt! Befolkningen har minskat från 2000 till 1200 på bara några år, vilket förklarar alla övergivna hus. Förutom husen har ägarna lämnat kvar sina höns, som förökat sig så pass att man numera har vissa dagar per år då man går ut och jagar dem! Idag var en sådan dag. Yacht klubbens matcafé drivs av en man, som är född i London och gift med en niuenska. Han har arbetat för Ericsson, hjälpt dem att bygga upp både stationära och mobila trafiknät på olika platser i världen. Nu är han pensionerad och har då bosatt sig på Niue i fruns föräldrahem där yachtklubben är inhyst. En mycket trevlig och intressant man. Deras café är en uppskattad samlingspunkt för oss seglare. Vi ses för en sundowner eller som idag, söndag 2 aug., då besättningar från 14 båtar samlades för att äta söndagsmiddag ihop, dvs knytkalas på grillat kött eller fisk med tillbehör. I viken där vi ligger ser vi  svart och vitrandiga havsormar, delfiner och knölvalar. Så äntligen har vi sett en vals stjärfena ”life”. Vi har haft upp till fyra knölvalar samtidigt runt båten och inför den synen är man klart ödmjuk. Knölvalar kommer varje år hit under juli till oktober för att föda och föda upp sina kalvar. Man får hoppas att även kommande generationer av boende och besökare här får uppleva detta. Fredag morgon var det marknadsdag här och vi var där redan 6.30 och lyckades få tag på både tomater, papaya, bananer och passionsfrukt. Ytterst begränsat utbud både på marknaden och i mataffären. Niue är självständigt men tillhör Nya Zeeland som pumpar in mycket pengar även på denna ö. De som inte har arbete här får understöd, men åker de till Nya Zeeland får de dubbelt så mycket pengar! 2004 drabbades ön senast av en orkan. Vågorna var då mer än 25 m höga och ödelade flertalet av husen som låg på denna nivå närmast kustlinjen. Otroligt hur höga vågor kan bli! Även här är det kyligt, så väst och långbyxor på dagen och värmarna används flitigt i de båtar som har en dylik. Vi har förstått att Nya Zeeland har den kallaste vintern på mannaminne, vilket förklarar att de sydliga vindarna är så kyliga.  I går lördag var Bertil ute och dök i bland annat några av öns alla grottor. Efter 30 timmars ihållande regn  har vi idag haft uppehållsväder och sett solen. I morgon måndag 3 augusti lämnar vi Niue och seglar till Tonga, en sträcka på bara 240 sjömil, dvs inte fullt 2 dygn.