Tongariro till Havelock på Sydön

27:27.466S
153:11.384E
Måndag 29 mars fortsatte vi söderut. Passerade Taupo vid sjön
med samma namn och massor av äventyr för hugade. Vi körde längs sjöns östra
strand, där ”Holyday Parks” (tält, husbil/husvagnsparkeringar) avlöste varandra
och fiske av öring tycktes vara enda attraktion. Söder om sjön hamnade vi så i
Tongariro National Park, som hamnade på UNESCOs världsarvslista 1990 för
sin naturskönhet och 1993 för sitt maoriska andliga och kulturella värde. Vi
körde förbi Edmund Hillary Konferenscentrum med klättring på programmet. Vad
annars? Inom parken ligger huvudattraktionerna, de aktiva vulkanerna Tongariro,
Ngauruhoe och Ruapehu. Dessa vulkaner liksom områdena kring Rotorua och Taupo
ligger på en del av stilla Havets ”eldring”, dvs den linje där sammanstötningar
mellan den kontinentala stillahavsplattan och den indo-australiska plattan är
orsaken till att områden längs denna ”eldring” tillhör en av världens mest
vulkaniskt aktiva regioner. (Sanna berättade att alla hushåll i NZ uppmanas att
ständigt ha flera dagars förnödenheter hemma då man aldrig vet vad som kommer
att hända på denna eldring). Ruapehu är med sina 2 797 m Nordöns högsta
berg och vintertid populärt skidområde (Whakapapa). Hela området erbjuder
intressanta vandringsleder med övernattningsstugor. Vulkanerna var en av
inspelningsplatserna för Sagan om ringen filmerna. Måndag lunch när vi anlände
till Whakapapa var temperaturen 10-15°C och vädret växlande mellan strålande
sol och regn! Tursamt nog ringde Skalmans matklocka innan vi satte oss i bilen
igen, så vi tvingades (!?) äta på lyxhotellet. Dock fick vi sitta i caféet för
stora matsalen, med en fantastisk utsikt över vulkanerna, serverade bara
frukost och middag. Dagtid ska gästerna tydligen motionera ute i naturen! Åter
i bilen körde vi närmaste vägen till Wellington genom som alltid vacker och
omväxlande natur med kor och får betande nästan överallt. Väl i Wellington var
det dags att söka reda på ett motell och som vanligt gick det utan besvär för
påskhetsen hade inte börjat ännu. Wellington, NZ huvudstad men också dess
kulturella centrum, kallas i folkmun även Wellywood, då en stor del av
filmindustrins (omsätter många miljoner dollar) inspelningsstudior finns i
staden med omnejd. Turer i filmens spår är här en av många attraktioner. Tisdag
morgon fungerade det även att obokade komma med morgonfärjan från Wellington
till Picton på Sydön via Cooks sund. En tre timmars resa, varav sista timmen
inom Marlborough Sounds, ett vackert havslandskap med höga berg som är kala
närmast Tasmanska sjön och sedan blir mer och mer bevuxna. Från Picton tog vi
Queen Charlotte Drive, en fantastisk naturskön slingrande väg mellan Picton och
Havelock, centrum för odling av grönläppade musslor. Här tog vi in på ett
mysigt motell och det första vi gjorde var att sätta på oss långbyxor för nu
var temperaturen klart under 20°C, som hemma alltså! På kvällen avnjöt vi
härliga grönläppade musslor på Hot Spot i byn.
Varning för kiwis, Tongariro
Nationalpark
Mt Ngauruhoe, klassisk vulkanform.
Batview Chateau Tongariro, byggt 1929, på
Mt Ruapehu i bakgrunden (Mordor, Mt Doom) Mt Ruapehus lägre sluttningar
Wellington sedd från färjan
I Tory Channel, Sydön, låg NZ första landbaserade
Valstation, verksam 1827-1964
Bertil i sitt rätta
element!
Vädret växlar snabbt mellan de höga bergen
Picton med färjeterminalerna i
förgrunden
Fartyget Edwin Fox, byggd av teak i Indien 1853.
Sista existerande fartyg som transporterade fångar
till Australien och immigranter till NZ från England
Queen Charlotte Drive mellan Picton och
Havelock Kossor i mängd på varenda betesmark
Utsikt över Havelock
Vårt motellrum i Havelock
The Hot Pot, där vi åt goda grönläppade
musslor En lång o slank björk
hittade vi Havelock Grönläppade musslor |