08:54.566N 79:31.473W                               

Så har vi då lämnat Atlanten/Karibiska Havet och ligger nu på svaj i Stilla Havet utanför Panama City. Den uppmärksamma läsaren har säkert konstaterat att vi nu ligger mer österut än när vi var i Shelter Bay Marina. Alla tillgängliga bojplatser är upptagna och denna ankringsvik, sydväst om Flamenco Marina, är också full av båtar. (Att ligga i marinan här kostar 150 US dollar per dygn). Det har varit stiltje härifrån till Galapagos under mer än två veckor och många av båtarna ligger kvar här av den anledningen. Några börjar tröttna på att  vänta för vi kan konstatera att några båtar laddar upp med massor av dieseldunkar ombord för att kunna köra motor ut till Galapagos. Kanalfärden blev en erfarenhet rikare kanske främst beroende på den båt, som vi fick som partner genom slussarna. Partnerskapet bestod i att vi stod för motorkapaciteten och att vi hamnade rätt i slussarna. Ett riktigt skruttskepp, deras motor var en utombordare som de använder till dingen men då det fordrades motorkraft i kanalen var den monterad akterut på deras båt och det var knappt att propellern doppade i vattnet. Kapten ombord var en man som var född i Schweiz och bott de senaste 15 åren i Afrika. Nu seglar han jorden runt med frun från Madagaskar och några kompisar. Vår lots under måndagen uttryckte sig som så att hade han varit ombord på den båten hade han tagit med egen mat! De levde som i en annan värld och vi fruktade att även vi skulle bli höga av all gräsrök som de släppte ut. Vi fick vänta en hel del för att komma genom kanalen. Söndag kväll fick vi vänta till niotiden innan vi fick gå in i den första slussen av tre, för att totalt förflytta oss ca 40 m över havet. Vi fick slussa bakom ett 600 foot långt lastfartyg, ihopkopplade med vår partner. Ernst som var ombord på den tyska båten Ohana, som linhållare, hade en flytande likkista som partner, men deras partner hade i alla fall en motor som kunde användas! De slussade bakom ett av Walleniusbolagets jättestora lastbåtar. Vi slussade i väl upplysta slussar och utsikten över Colons alla nattljus var bländande. Det blev en sen middag den kvällen, klockan blev midnatt innan vi hade kommit till ankringsbojen släpande på vårt svarta skruttskepp, strax ovanför sista slussen i den konstgjorda sjön utanför farleden. Lotsen vi hade ombord den kvällen, var liksom den vi hade under måndagen jättetrevlig och professionell, och förstod att vi inte ville dela boj med vår partner utan med Ohana vilket han ordnade. Lotsarna var mycket tacksamma för den hjälp vi stod för! Spöskeppets kapten plus delar av besättningen kastade sig naturligtvis genast i sötvattnet, men fick bråttom upp då vi berättade att vår lots avrådde oss från att bada på grund av risken att en alligator skulle kunna dyka upp! (Vi såg naturligtvis inte en ända alligator under vår färd genom kanalen). Måndag morgon kom en lots och gick ombord på vår partnerbåt en och en halv timme före vi tre andra båtar fick ombord våra lotsar. De skulle nämligen segla till slussarna ut i Stilla Havet, de gjorde ca 2 knop med sin utombordare. Sjön som vi gick över är konstgjord och ger man sig ut utanför de bojade lederna är man illa ute. Människorna som bodde här tidigare fick flytta, de som vägrade drunknade! När vi kom fram till den första av de tre slussarna ner till Panama City fick Ernst gå ombord på Ohana och vi kopplades ihop med våra partners. Nu var det bara vi fyra båtar som slussade nedför och vid tretiden på eftermiddagen var vi så i Stilla Havet. I båda ändar av kanalen finns två parallella slussar, man projekterar nu en tredje sluss, inte bara för att öka antalet båtar per dygn utan även för att kunna ta igenom större fartyg också. Just som vi passerade Amerikanska Bron fick vi ett störtregn som hette duga över oss. Det varade säker 45 min. Våra två linhållare, Claes och Helmi från Freedom mönstrade av, linorna hämtades av vår agent och vi fick betala 1 dollar styck för at bli av med bildäcken! Vi somnade tidigt måndag kväll.

Helmi och Claes mönstrar ombord.                                              Vi väntar på vår lots i Colon söndag kväll.                                   Ernst, Helmi och Ingela på Banana kanal för seglare

Ohana med sin likkista slussar neråt                                            Denna bro binder samman Nord- och SydAmerika               Panama Citys skyline