Brisbane-Sidney via pacific Highway

27:27.466S
153:11.384E
Här i Manly är det enkelt och billigt att hyra bil av lokala
biluthyrare om man bara håller sig inom en radie på ca 25 mil och framför allt
håller sig inom Queenslands gränser. Vill man vidga sina vyer till andra stater
är det bara de stora internationella biluthyrarna som huserar på Brisbanes
flygplats som står till buds. Så det fick bli en dylik bil när vi skulle göra
vår utflykt tur och retur till Sidney. Vi har ju redan turistat längs Queenslands sydkust,
Guldkusten, så från Brisbane tog vi motorvägen ner till norra New South Wales,
där vi tog av till Pacific Highway så att vi skulle kunna följa Stilla
havskusten från Byron Bay och söderut. Väl över gränsen till New South Wales
blev temperaturen angenämt under 30° och vi förlorade en timme då denna stat
har sommartid. Byron Bay är ovanligt nog (?) ett tillhåll för surfare, dykare
och andra glada beachälskare, bl a svenskar. Efter barriärrevet lär Byron Bay
vara det bästa dykstället på östkusten. Framför allt något som heter Julian
Rocks några kilometer ut från kusten, där kalla nordliga strömmar möter varma
sydliga strömmar (en nordlig ström kommer från söder och vice versa) och blir
ett tillhåll för massor av fisk (precis som vid Galapagos där den kalla
nordliga Humboldtströmmen möter den varma ekvatorialströmmen). Baron Bay är
fortfarande en ganska liten ort och klart charmigare än skyskrapornas Surfers
Paradise, kanske för att höghusen lyser med sin frånvaro! Puben Beach Hotell
ägs av John Cornell, regissören till filmerna om Crocodile Dundee.
Omgivningarna är inte heller exploaterade ännu. Ute vid fyren som ligger på
udden Cape Byron (och här har naturligtvis James Cook också varit och han uppkallade
udden efter poeten Byrons farfar) har man en fantastisk utsikt över de
milslånga sandstränderna som sträcker sig både norr- och söderut. (Australiens
östkust är väl i princip en enda lång sandstrand)! Och vattnet som glittrade
nedanför fyren tycktes kristallklart. Vi bara väntade på att en haj, en delfin
eller någon stor fisk skulle simma förbi. Men det enda vi såg i vattnet var
surfare! Och det var det gott om! Åter i bilen passerade vi bl a Ballina (känd
för the Big Prawn), Broadwater, Grafton och Woolgoolga (med Raj Mahal (men det
liknar icke Taj Mahal!), ett tempel för stadens sikher som utgör 25% av stadens
innevånare). När vi kom till Coffs Harbour hade det hunnit bli mörkt och regnet
fullkomligt öste ner. I Urunga försökte vi få ett rum för natten plus lite
mat. Men rummen på hotellet var inte utrustade med toa och dusch, och det var
för sent för att vi skulle få middag. Så vi fortsatte söderut Vi stannade vid
flera motell för att mötas av beskedet att matserveringen hade upphört för
dagen. Klockan var över nio så framför allt Skalman-Bertil började frukta att
middagen skulle frysa inne. I höjd med Nambucca Heads hittade vi äntligen ett
motell som också kunde servera oss mat. Matsalen var naturligtvis stängd, men
stället drivs av kineser och då kockan var kvar fixade hon gärna lite mat.
Skalman slapp att gå och lägga sig hungrig! När vi vaknade på morgonen insåg vi
att vi hade härlig sjöutsikt! Motellet låg charmigt 50 m från Nambucca Rivers
strand! Vi hade avverkat ungefär halva sträckan Brisbane-Sidney. Solen lyste åter på oss då vi startade dag 2:s resa. Pacific
Highway går genom böljande betes- och åkermarker någon mil från kusten. Husen
ligger glest. Boskapen kan gotta sig åt frodig grönska på mycket stora
betesmarker. Vi såg huvudsakligen kor och oxar men naturligtvis även får och
alpackor. Alpackan är en släkting till laman och avlas för sin fina alpackaull.
Ser ut som ett får med lång hals. Dagens första avtag från highwayen gjorde vi till South West
Rock. Ytterligare en charmig by vid en sandstrand som fortfarande inte hittats
av alltför många turister. För husvagnsfolket måste detta vara paradiset, för
de har fått tillgång till bästa lägerplatsen mitt i byn direkt ovanför
stranden! Vi åkte även här ut till bästa utsiktsplatsen, udden med Smoky
Lighthouse. Här hade vi åter en mäktig utsikt över de milslånga stränderna.
Vattnet glittrade klart även här, men vi såg inga andra djur än surfare.
Ovanför oss i den ca 20-25 knops starka vinden lekte tre ”gliders”.
På väg tillbaka till highwayen passerade vi Trial Bay Gaol, som byggdes som
fängelse 1886. Fram till 1903 var det framför allt fångar som uppförde sig väl
som skulle sitta här. 1915 öppnades fängelset igen och då för att internera
tyskar! Under första världskriget var de antityska känslorna i Australien så
starka att man grep tyskar oavsett de hade gjort något orätt eller ej och satte
dem i detta fängelse! Idag är det ett museum. Väl ute på Pacificvägen igen
passerade vi bl a Kempsey, där de berömda akubrahattarna tillverkas, och Port
Macquarie, en stad som älskas av pensionärer som flyttar in och ser till att
staden breder ut sig mer och mer. I Port Macquarie ligger även Australiens enda
koalasjukhus. Vi fortsatte längs havskusten söderut i stället för att köra upp
till Pacificvägen. I den lilla byn North Haven hittade vi ett mysigt café där
vi fick en härligt god lunch i tid enligt Skalmans klocka. Här smakade vi för
första gången friterad sötpotatis. Kan rekommenderas! Längs ostkusten odlas
ostron överallt. Forster är ostronens Mecka. I Taree, som vi passerade, missade vi åsynen av ortens Big
Oyster. Framåt sen eftermiddag var vi framme vid denna dags mål, Lemon Tree
Passage, vid den stora viken Port Stephens. I marinan här ligger White Hawk och
vi skulle gästa Lynn och Paul några dagar. Lynn och Paul har köpt sig ett
renoveringsobjekt i byn, som de ska flytta in i snarast så att de kan få ut
White Hawk på båtmarknaden. Lemon Tree Passage är fortfarande en sovande idyll,
men exploateringen väntar runt hörnet för Soldiers Point och framför allt
Nelson Bay vid buktens mynning är redan hårt exploaterade. Avståndet till
Newcastle är en halv timmes bilkörning och till Sidney 2,5 timmar. Vid entrén
till Port Stephens, i utkanten av Nelson Bay, finns en 161 m hög udde, som vi
besteg under solens hetaste timmar. Belöningen var även här otrolig utsikt över
de ändlösa sandstränderna norr- och söder över. Här ligger även en beach med så
hårt packad sand så att man kan köra bil på den. Endast 4WD är tillåtet att
köra med. Har man ingen sådan bil kan man ”åka” kamel i stället. På
stranden sprang pappor med surfingbrädan i ett snöre efter sig och på brädan
låg en liten son eller dotter. Sanden med lite vatten på är rena isbanan! Det
ska krökas i tid… En tur till Hunter Valley stod också på programmet. Ett
vindistrikt ca en timmes körning väster om Newcastle. Det är inte bara vin som
levereras från Hunter Valley utan även kol, som skeppas ut via hamnen i
Newcastle. Vi besökte flera vingårdar med mycket goda viner. Bl a Wandin Valley
Estate. Här ska Lynn och Paul gifta sig om ett år i gårdens vintunnekällare. På
Tatler blev vi serverade av ägaren själv, en f d pubägare från Sidney som
startat denna vingård för drygt 10 år sedan! I Hunter Valley återfinns bl a
Lindemans vingård som vi dock inte besökte. Från Lemon Tree Passage körde vi kustvägen via Newcastle,
Belmont, Swansea, the Entrance, Terrigal och Avoca Beach. Vädret var disigt och
regnigt så vi passerade bara dessa orter. Vid Gosford körde vi upp på Newcastle
– Sidney vägen och så var vi äntligen i Sidney, omkring 100 mil söder om
Brisbane.
Byron Bay Fyren
vid Cape Byron
The Big Prawn, Ballina Känguru
utanför South West Rocks
South Wales Rocks Lynn
på toppen vid Nelson Bay
Paus efter ”bestigning” av den 160 m höga toppen Lynn
och Bertil med vältränade kroppar
Träning för en blivande vågsurfare? Härliga
sanddyner att åka i för Boys Toys bilar
Vinprovning på Wandin Valley
Estate, Lynn, Paul och Bertil Ölprovning i närheten av Lemon Tree
Passage
Huset som Lynn & Paul köpt i Lemon Tree Passage Transsportanordningar för kol från tåg till båt,
Newcastle |