17:44.907S 168:18.615E                               

Lördag den 26 sept kl 20.00 ankrade vi  inom ”karantän”området utanför Port-Vila, huvudstaden inom Vanuatus övärld. Kapten J Cook besökte naturligtvis även dessa öar 1774 och de fick därefter heta Nya Hebriderna. När landet blev självständigt 1980 ändrades namnet till Vanuatu. Vi har bytt tidszon igen och ligger nu 11 tim före UCT eller 9 tim före svensk sommartid. Reglerna här, precis som på många andra öar, är att man får inte gå iland förrän Hälsoministeriets representant har varit ombord och inspekterat. Vi fick vänta ända till måndag eftermiddag innan vi fick ombord en inspektör. Vi fyllde i en lista på mat vi hade ombord, t ex ost, ägg, äggplanta, lök. Vi trodde att vi skulle vara tvungna att slänga maten, men vi fick bara lova att inte ta iland matvarorna! Det var allt!!? Sedan besökte vi immigration och tull i land, viket var snabbt och enkelt bara vi betalade våra 70 US dollar. Medan vi låg ute på redden valde vi att inte gå iland. Vi tvättade kläder, producerade vatten, slipade (Bertil) teaklisten runt båten samt läste böcker. Nu ligger vi vid marinan inne i staden och igår kväll, tisdag 29/9 mönstrade Birgitta och Lasse ombord. De blir med oss till Noumea, Nya Kaledonien.

Seglingen från Fiji till Port-Vila startade med 20-30 knops halvvind under 12 timmar då vi avverkade hela 100 sjömil. Därefter minskade vinden och vi lät ”järnhästen” dra oss under 36 timmar och hastigheten minskade från 7-8 knop till dryga 5. Hela överfarten, 530 sjömil, tog 3 dygn plus 9 tim. Ett par regnskurar men för övrigt klart till halvklart väder, nymåne som gick och la sig vid 24-tiden. Varmt på dagarna och kyligare på nätterna, då fleecebyxor och tröja kom väl till pass. Strax utanför revet vid Fiji lyckades vi få napp! En 10-12 kg durado, mahi-mahi! Så vi hade färsk fisk ett par dagar! Det kostade på lite att få upp fisken. Vi hade ju varit ”iland” nästan en månad och det tar alltid en viss tid att få sjöben igen. Vi var så koncentrerade på att få upp den stora fisken så vi glömde kolla hur Blues gick i vågorna. Det blåste bra och vågorna var några meter. Plötsligt fick vi en våg som bröt över oss och sittbrunnen! Plaskvått alltså! Och allt som var fräscht blev nersaltat! Så när väl fisken var bärgad ombord var det bara att sätta igång och skölja bort saltet i sittbrunnen duscha och tvätta de salta kläderna. Efteråt kan man bara skratta åt hur tokigt man beter sig ibland! Denna seglats var den första sedan Curacao, som vi seglade utan sällskap med andra båtar! Vi såg en kinesisk fiskebåt och ett lastfartyg för övrigt var havet öde.

I marinan ligger även Equinox och vi har tillbringat några kvällar tillsammans. Anne flyger härifrån till Australien medan Gordon har en kompis med sig och seglar över. Det är inte ovanligt att kvinnorna ombord flyger över de längre transportsträckorna medan ”gubbarna” får njuta av vädrets makter ensamma eller tillsammans med kompisar!

En ö i viken till Port-Vila med ett par resorter på                                Frukt och matmarknaden, Port-Vila, från sjösidan

 Matmarknaden i Port-Vila. Fräsch, men ett mindre utbud än            Vi trodde det var en badbrygga vi såg mellan båtarna….

ex på Fiji. Härligt krusig persilja i förgrunden!

….men det var en helikopterplattform!                                               Birgitta och Lasse pustar ut efter en lång flygresa