19:31.741S 169:28.922E                               

Kl 08.00 söndag den 4 okt ankrade vi i Bay Resolution på ön Tannas östra kust. När vi checkat ut från marinan i Port-Vila fredag kväll blåste det fortfarande 20-25 knop sydostlig vind, dvs kryssvind från Éfaté till Tanna. Lördag morgon skulle samma vind mojna lite så vi bestämde oss för att stanna i Port-Vila en natt till. Så vi ankrade ute på redden och fick en natts skön sömn. Startade tidigt lördag morgon och vinden hade verkligen mojnat. Vi har haft 15-20 knops bidevind och vågorna har bara varit runt en dryg meter. Trots det blir det mycket skumpigt ombord och vågorna sköljer över däcket då och då så det går inte att ha några ventiler öppna.  Skumpandet medför tyvärr också att det inte är helt lätt att sova. En ny erfarenhet för Birgitta och Lasse. Avståndet mellan Èfaté och Tanna är 120 sjömil. Vi lyckades få lite sjö- och vindlä när vi passerade ön Erromango och Tanna på dess västra sidor. På Erromango såg vi inte ett ljus och på Tannas västra kust såg vi några ljus från orten Lenake, där det finns ett sjukhus (men lokalbefolkningen är mycket skeptisk mot den västerländska medicinen och föredrar oftast deras egna traditionella behandlingssätt), en supermarket, tull, immigration och hälsorepresentanter, en kaj där fartyg med förnödenheter kan lägga till. Vi var måna om att komma in tidigt för att vi skulle hinna i tid till gudstjänsten i kyrkan i en av byarna här runt Bay Resolution. Orsaken var naturligtvis att vi ville se hur människorna här firar gudstjänst, men vi skulle också överlämna ett stort antal lampor till kyrkan/byn från Donna och Pieter på Orono I. Människorna i denna by, liksom alla andra på denna ö, lever enligt gamla traditioner. De bor i palmhyddor, lagar mat över öppen eld, har ingen elektricitet, inget kommunalt vatten eller avlopp, tjänar i princip inga pengar utan lever på vad naturen kan ge dem. Denna by har en generator, som Pieter och Ian lyckades laga när de var här, men de saknar lampor att lysa upp kyrkan eller var de nu vill ha dem. Vid kyrkan träffade vi ett ungt par. De hade kommit för 7 år sedan från LA, för att översätta bibeln till det lokala språket. Ett år var det planerat men som sagt de bodde fortfarande kvar här och familjen hade fått tillökning här ute. De var ”presbyterians” (presbyterianer eller vad det nu heter på svenska) och mannen tjänstgjorde under gudstjänsten, som bestod av bl a mycket sång från alla de olika åldersgrupper som var närvarande i kyrkan. Och det lät riktigt bra för att vara en så liten församling. Kyrkan var också byggd av palmblad och saknade sidoväggar. Bänkarna var gjorda av bambustammar och plankor. Kyrkan var fullsatt då vi kom så vi satt på bastmattor utanför, precis som många av församlingsborna. Även här var män och kvinnor klädda i sin bästa kläder och alla barn var med oavsett ålder. Vi kunde se att bebisarna hade köpta blöjor, vilket förbryllade oss. Även i denna by finns en skola, men då  skolan inte är gratis innebär det även på denna ö att det är inte många som går i skolan. Vi fick höra att familjerna försöker samla ihop pengar (bland annat från gästande seglare) för att ett av familjens barn ska få gå i skolan. Sedan får denna gynnade familjemedlem förmedla skolans undervisning till sina syskon. Ibland har framför allt ”secondary school” inte tillräckligt antal barn för att det ska bli någon undervisning. Då avvaktar man läsåret till dess att tillräckligt många elever betalt! ”Primary school” kostar 100 US dollar per elev och läsår, och ”secondary school” motsvarande 400 US dollar. Mycket pengar för människor som mest idkar byteshandel. Under gudstjänsten fick vi alla gästande seglare berätta vilka vi var och vi fick då också tillfälle att berätta om lamporna som Orono I skänkt och som vi hade med oss. Efteråt skulle vi stå tillsammans med byhövding och kyrkans representanter och skaka hand med församlingsborna! Och från en av kvinnorna i församlingen fick vi ett gäng små jättegoda söta bananer. Människorna här använder de gamla traditionella urholkade trästamskanoterna när de transporterar sig eller fiska. Vi hade ett gäng sådana kanoter runt båten på eftermiddagen, dvs Bertil, Birgitta och Lasse sover middag i skrivande stund. En av kanoterna kom fram till mig och frågade om jag ville ha fisk som de fångat, makrill. Dessa bybor kunde engelska, vilket bara ett fåtal kan. (De flesta pratar en ”Vanuatuisk” version  av engelska som är mycket svår att förstå). När jag berättade att vi kom från Sverige, så visste en av grabbarna att vi har bra fotbollsspelare. Fantastiskt vilket genomslag sport tycks ha även på platser där det inte finns elektricitet och därmed varken internet eller  tv. Vi såg några mobiltelefoner, men har då de inte har tillgång till el kan de ju inte ladda dem!

Här på Tanna finns mycket att se. Bl a ska vi besöka en aktiv vulkan. Inga bilder idag då jag i brist på wifi använder sattelittelefonen.