27:09.931S 153:22.169E                                                                                                                                                                                                                     

Kl 05.00 torsdag den 12 nov lämnade vi Mooloolaba strax efter högvatten och ändå hade vi inte mycket mer än 1,5 m under kölen i leden ut till havs. White Hawk och Nemesis var lika morgonpigga. Vi seglare var inte de ända som var uppe före tuppen. Vi såg bl a ett gäng tränande kanotister. Vi blev kvar fler dagar än vi tänkt oss i Mooloolaba, vilket berodde på att vinden envisades med att vara sydostlig och omkring 20 knop och vi hade ingen lust att gå ut och stångas mot elementen när vi nu inte måste. Vinden var fortfarande sydostlig men bara omkring 5 knop när vi väl kom ut på havet och så en del dyning förstås. Vi gick för motor söderut och det var rena skärgårdsnavigeringen att ta sig ner genom Moreton Bay, som är full av sandbankar och rev, så leden för både stora och små båtar går i sicksack över bukten. James Cook var naturligtvis även i denna bukt på sin seglats 1770 och han lär ha döpt viken efter James Douglas, the 14th Earl of Morton. Eet i Moreton Bay tillkom av misstag av översättaren av Cooks resor 23 år senare, allt enligt sägnen. Då vi startat tidigt hade vi avverkat de 40 sjömilen redan till lunch, då vi ankrade innanför en sandbank utanför Tangalooma på ön Moreton Island, som avgränsar bukten österut tillsammans med North Stradbroke Island (som ligger söder om Moreton Island). För att komma innanför sandbanken där vi la ankar fick vi först gå långt söderut för att hitta djuprännan på 10 -15 m in mellan ön och sandbanken. Längst norr ut på denna sandbank har man sedan 1963 sänkt 15 olika arbetsbåtar på en sträcka av 300 m för att försöka få en nödhamn vid västerliga vindar.  Man anser att projektet misslyckats för vindskyddet har visserligen förbättrats men inte mer. Vid starka vindar från syd, väst och nord är ankarplatsen fortfarande mycket obekväm att ligga i. Fartygen har under de år som gått rostat betydligt och skyddet minskat! Men fisklivet runt vraken har ökat och är en populär snorkelplats. Man får dock se upp med strömmen som är så stark att det är få som orkar simma mot den! Enklast var att simma iland, gå på stranden i höjd med det nordligaste vraket, simma över till det och sedan driva med strömmen längst raden av vrak för att uppleva undervattensvärlden, så gjorde Lynn, Paul och Tash, White Hawk. Man kunde också göra som Kirsti och Jeff, Nemesis, som snorklade med hjälp av dingen, dvs de satt i dingen och iförda cyklopglasögon doppade de huvudet under vattnet och njöt av undervattenslivet! Risken för maneter och kallt (24 grader!) vatten gjorde att Bertil och jag avstod från snorklingen. Tänk att man kan tycka att 24 gradigt vatten är kallt att ligga länge i när vi tycker att det är ok att bada i 16 grader hemma! Mot eftermiddagen gjorde vi alla en promenad längs den flera kilometer långa sandstranden fram och tillbaka till Tangalooma Resort. Sanden var fantastiskt skön att gå barfota i och fötterna fick äntligen ett ordentligt peelingpass. Märkligt nog var inte ens den blöta sanden hård utan vi pulsade fram som om vi gick i snö. Törstiga kom vi fram till hotellanläggningarna, men alla hade vi glömt pengar så vi fick nöja oss med att släcka den andliga törsten i stället! Det fanns en utställning om djurlivet runt ön, som bl a visade att knölvalarna fortfarande passerar genom den smala rännan innan för revet där vi låg för ankare på sin färd från syd till norr och tvärtom. Idag värnar de om valarna men tidigare var Tangalooma en valfångstplats. Knölvalarna var förstås ett lätt byte då de passerade i kanalen!! På kvällen njöt vi av solnedgången över Brisbane Rivers omgivning på andra sidan bukten och knytgrillmiddag på White Hawk.

Innan vi lämnade Mooloolaba var vi en dag på Australiens Zoo, som startades av Steve Irwins föräldrar. Pappan var en hängiven reptilsamlare och kännare. Mamman hade valarna på sin agenda och startade de valskådningsturer, som fortfarande familjen driver. Steve fick så att säga mycket kunnande om framför allt ormar och krokodiler med modersmjölken! Pappan och Steve jagade också krokodiler tillsammans! När Steve växte upp deltog han naturligtvis i livet på deras zoo. Hans ambition var och hans anda fortlever att det ska vara ett interaktivt zoo och att besökarna ska lära sig något om de djur se ser. Framför allt hur man med kunskap kan handskas även med livsfarliga djur. Anställda gick runt bärande på några av djuren, naturligtvis inte giftiga, för att den som ville skulle kunna få ”klappa” och prata om djuret ifråga. De hade också en stor föreställning på en arena med vatten. Där visade man bl a hur man kan simma med pytonormar och undvika krokodilattacker genom att veta hur de reagerar. I tigerberget visade man hur tigrarna och deras skötare byggt upp ömsesidig respekt för varandra och därför kunde ”umgås” och leka tillsammans. Vi kunde mata och klappa kängurur, klia en jättesköldpadda på ryggen, studera världens giftigaste ormar bakom glas (tack och lov!) och ett antal krokodiler och alligatorer bakom stängsel, mm. Vi var alla djupt imponerade av den stora anläggningen med gott om utrymme för djuren. Och rent och snyggt! Idag driver Steves änka, Terri, och deras två (båda under 12 år!) barn anläggningen vidare i Steves anda.

Sköldpaddan reagerar då man stryker den på skölden!                      Krokodilshow, live!

Även Britta matade kängurur. Deras nos var otroligt len!                  Elefanternas fötter har ordentligt räfflade sulor!

Känguru med unge i pungen                                                               Koalan äter bara eukalyptosblad. Eukalyptosolja tränger ut i

pälsen skyddar mot insekter, t ex mygg. Något för oss? Sover mycket.               Världens giftigaste orm, Inlandstaipanen, är 50x giftigare än kobran!        

Världens nr 2 giftigaste orm, brunormen                                             Även stora katter gillar mjölk!

Härlig sandstrand med vrak och ankrande båtar i bakgrunden           Go slow area skylt för dugonger och sköldpaddor!

Vraken vid Tangalooma                                                                      En lila sjöstjärna väntar på högvatten