28:54.990N 13:42.147W

Vi lämnade Funchal sent på söndagseftermiddagen efter ett par dagars sightseeing på en otroligt grönskande ö. Molnen låg tätt över topparna på ön de dagar vi var där. Då vi kom upp till högsta toppen, 1800m, var luftfuktigheten hög, sikten endast några meter och lufttemperaturen +7°.  Vi fick aldrig se topparna under de dagar vi gästade ön.  Det blev aldrig några längre bilturer, för hon som haft ryggont, låg i baksätet och hur kul är det på en skala från 1 till 10? En promenad längs de omtalade levadorna var uppfriskande. Turen gick på ca 800 m höjd så temperaturen var endast  +13° och härligt  skönt att gå raskt i. Levadorna är ett sinnrikt vattensystem för att ta vara på vattnet  som vad vi förstår faller rikligt i bergen och distribuera det till områden med mindre nederbörd.  En tur in i nunnornas dal blev det också och det var verkligen en vacker naturupplevelse. Vilka höjder och vilken utsikt. Nunnorna som givit namn åt dalen vandrade med klostrets alla värdesaker från Funchal långt in i denna dal och undkom på så sätt piraterna som härjade i bla Funchal. Vilken fotvandring! Kyrkan i byn där de lär ha bott har i dag högtalare på taket.  Vi kom under högmässotid i söndags och kunde höra mässan medan vi fikade på ett café. Sägnen säger att en av prästerna tröttnade på att gubbarna i byn hellre satt på en bar under högmässan i stället för hos honom i kyrkan. Han lät montera upp högtalarna, för slippa högmässan skulle gubbarna inte tro att de kunde! Vi besökte matmarknaden i Funchal, en färgstark upplevelse, där fiskmarknaden huvudsakligen bestod av stora tonfiskar och espada. Espadan är en fisk som de tar upp på flera tusen meters djup och mycket uppskattad av madeiraborna. Smakar alldeles utmärkt! Fruktmarknaden med bara de frukter som växer på ön var fascinerande. Vi testade bl a flera olika sorters passionsfrukter (mums) och bananananas (smakade precis så också). Nybyggnationen av villor är stor i Funchal och frågan var naturligtvis vilka som lät bygga dessa hus. Svaret fick vi av en Lissabobo, som satt på den utmärkta restaurang, som Mia nosade upp åt oss. Han berättade att det var många som emigrerade från ön för att få arbete. De flyttar huvudsakligen till Venezuela och Sydafrika. För att visa att det går bra för dem låter de bygga en tjusig villa i Funchal! Portugisen hade en något annorlunda historia att berätta om sin svärmor. Han hade först arbetat på universitet. Hans svärmor tyckte att det var väl inget, dåligt betalt och trist. Efter det hade han blivit politiker, regeringsmedlem och arbetade idag för Portugals centralbank. Tänk vad svärmödrar ändå kan åstadkomma!! Tall ship race hade i år Funchal som sista anhalt och låg i staden under helgen. Kul att se de 19 olika stora segelskeppen. Vackrast var det mexikanska, störst ett ryskt. Sverige deltog inte med något av sina segelskepp! Under helgen firade Funchal 500 årsjubileum som stad med många aktiviteter, musik på strandpromenaden inklusive dans (mest dansant var en mexikansk sjöman. Hans kropp bara var ett med musiken!). Festligheterna kulminerade i ett otroligt färgsprakande fyrverkeri lördag kväll. Som sagt vi lämnade Funchal sen söndag eftermiddag och har haft den bästa överfarten vädermässigt så här långt. 5-8 m/sek, något öppen vind, gav oss en medelfart på mer än 7 knop. Den svaga vinden medförde att vågorna var små och vi seglade som om vi var på en plan väg! Solen kom fram måndag eftermiddag och den påföljande natten bjöd åter på en fantastisk stjärnhimmel. Gubben i månen var halvfull och ramlade under horisonten redan vid midnatt. Sputnikarna stressade fram som skållade troll över himlavalvet. Vi såg endast några fartyg och faktiskt en annan seglare. Någon gång under seglatsen hade en bläckfisk spolats upp på däck. Vi kom till marinan här i Puerto Calero tisdag, 7 okt, vid lunchtid. En mycket exklusiv marina med få gästplatser. Nästa vecka kommer det att vara överfullt här för det blir regatta här då. Bild 1, fiskmarknaden med espada, bild 2 skepparen och hans dotter med Funchal i bakgrunden, bild 3 utsikten från Blues här i Puerto Calero, bild 4 våra följeslagare delfinerna.