Tsunami och Èfaté
17:44.907S
168:18.615E
Vi befinner oss fortfarande i Port-Vila. Jordbävningen på
Samoa orsakade en tsunami som inte drabbat Èfaté där vi befinner oss.Här i
Port-Vila har vi inte haft någon märkbar känning av tsunamin. mikado som
fortfarande befann sig på Tanna onsdag morgon hade hört om tsunamin. När Ian
hörde sig för bland lokalbefolkningen fick han informationen att de noterat att
ebb och flod förloppen varit rekordsnabba. Ombord på mikado igen noterade de
alla att båten började ”dansa” och vattnet rörde sig mycket och
märkligt. Inom 15 min hade de sjöstuvat båten, dragit upp ankaret och var på
väg ut på öppet vatten. De hade ingen aning om vilken riktning tsunamin hade
tagit utan ville bara sätta sig i säkerhet. Tsunamin kom aldrig till Tanna men
det är tydligt att dess påverkan på vattenmassorna ändå var märkbar. mikado
ligger nu här i Port-Vila. Förutom Equinox och mikado har även Orono I anlänt till
Port-Vila, vilket innebär att det sociala livet på intet sätt ligger i träda. Torsdag gjorde vi en guidad rundtur på ön. En intressant
resa i tid och rum. (Med i samma minibuss som vi var en familj på tre personer
från Nya Zeeland. De hade bokat resa till Samoa, men i sista stund fått
tillbaka pengarna då alla resor var fullbokade. Gissa om de var tacksamma att
de hade hamnat här i stället. Det saknas flera hundra nya zeeländare på Samoa).
Utanför huvudstaden är livet mycket annorlunda. Ingen elektricitet, man bor
huvudsakligen i plåtskjul, tvättar kläder i närmaste sötvattendrag, lagar mat
över öppen eld och lever huvudsakligen av det som de odlar och som de finner i
naturen typ frukt, fisk, hönsfågel, gris (antalet så lågt att det råder förbud
att jaga dem), mm. Arbetslösheten på ön är omkring 75%. Att gå i skola är ingen
rättighet här. Skolan kostar pengar och vi undrar stilla hur stor del av det
uppväxande släktet som över huvudtaget får någon utbildning. Varje by har en
skola, vilket vi noterade då vi passerade. Men vi såg inga eller mycket få barn
i dessa skolor. Några kyrkosamfund driver boardingschool och där såg vi i alla
fall ett antal barn. Vi besökte en by befolkad med människor från en av de
norra öarna. De visade hur man fortfarande lever på dessa öar, klädsel, danser,
musik, förvaring av mat, ritualer, fångstmetoder mm. Ett liv som säkert inte
överlever så länge till. Man kan bara hoppas att deras kunskap och kultur tas
tillvara. I en annan by fick vi smaka på brödfrukt, sötpotatis och bananer som
tillsammans med kokosmjölk inlindat i bananblad kokats med hjälp av varma
stenar. Det smakade jättegott! Och vi hade gärna bytt den lunch vi senare fick
på en s k ”krog” mot mer av denna bys ”delikatesser”.
Under andra världskriget placerade USA soldater på norra delen av ön. Resterna
av amerikanerna kan idag skönjas på olika sätt. Ett par tanks ligger upp och
ner i havet under några mangroveträd, hela ön är snart täckt av den planta som
de planterade in för att kunna kamouflera sin verksamhet, deras basläger,
vackert beläget vid havet, erbjuder idag övernattningsstugor att hyra. Väg finns runt ön, men är idag av mycket varierande
standard. Arbete pågår för att den ska bli t ex asfalterad runt om. Broarna
över vattendragen var också av varierande kvalitet. De två ordentligt byggda
broar vi körde över, var sponsrade av EU. Idag lämnar vi Port-Vila och drar oss söderöver till
vulkanön Tanne. En dorado inhandlades av några sportfiskare och rensades
sedan på kajen. Birgitta och Lasse övervakar Bertils rensning av fisken. En ung bymedlem visar hur kavaplantan
växer Birgitta
och Lasse blir kranskrönta av byns skönheter I förgrunden byns ”griffeltavla” (av
sand) I
denna korg av bananblad förvaras mat upp till en vecka Med denna snara fångar de grisar, hundar,
katter
Lasse på väg mot grytan (fortfarande under 1900-talet åt man
människor här) Jänkarnas kamoflageväxt som snart täcker hela
Éfaté
Bertil på jänkarnas gamla basläger |