27:27.466S 153:11.384E                                                                                                                                                                                                                     

Det finns precis hur mycket som helst att se och göra på NZ, som lanserar sig som ett ”upplevelse”-land! Och upplevelser får man många bara genom att vara ute i naturen och vill man inte tillbringa tiden utomhus finns stora ”Event” byggnader att slinka in på! Svårigheten är bara att välja bland alla attraktioner i nöjesparken NZ! I synnerhet om tiden är begränsad och avståndet från norr till söder omkring 200 mil bilvägen plus en 3 timmars färjtur mellan Nord- och Sydön.

Vår sydgående bilfärd gick först i sydostlig riktning från Auckland via guldgruvestaden Waihi och Katikati med fasadmålningar längs genomfartsleden. I Tauranga som ligger vid västra Bay of Plenty, men även vid den vidsträckta Tauranga Harbour, en slätt som man tror översvämmades vid den senaste istidens slut, tog vi en bensträckare på the Elms Mission House´s ägor. Återigen är de äldsta spåren efter vit man på NZ missionsstationerna och där hittar man en del information om hur levnadsförhållanden var för de kristna entreprenörerna. På Elms missionsstation, som byggdes under åren 1838-1847 var de naturligtvis tvungna att själva odla och hålla boskap för att kunna mätta de ca 50 personer som ständigt bodde inom dess ägor. Då husen byggdes hade ägorna sjöutsikt, en utsikt som i dag är ett minne blott för vägar mm som byggts framför. Strax intill Tauranga ligger Mount Maunganui vid Tauranga Harbours mynning, och då var det hög aktivitet på Skalmans klocka. Närmast låg Yachtklubben där vi snabbt slank in och åt fish & chips och drack vatten, för man fick bara servera öl till klubbmedlemmar! Vid Mount Maunganuis (232m över havet) fot kan man lämna in sin kropp på Mount Maunganui Hot Salt Water Pools, som värms upp av naturligt källvatten, och få den avspolad och masserad av härligt saltvatten!

Söderut stannade vi vid Kiwi360, en av alla de kiwiodlande gårdarna i området runt Te Puke, staden som gärna lanserar sig som världens kiwifruktshuvudstad. Kan det vara något att se en kiwiodling? Det tyckte vi som inte har sett en dylik tidigare och framför allt inte känner till hur frukten odlas och varför just detta område lämpar sig för denna fruktodling. 1918 dök den första kiwiplantan upp i Te Puke, men den kallades då för kinesiskt krusbär, som ju är kiwins ursprungsland. Mitten av 1930 talet började den gröna  kiwifrukten säljas lokalt. Nya Zeeländarna döpte om frukten till kiwi, efter nationalsymbolen kiwifågeln. Men först i slutet av 1960 talet då man upptäckte att kiwin kunde lagerhållas i 6 månader om den kylförvarades, kom det stora lyftet för regionens kiwiodlare. Sedan 1998 odlas även den gula (Zespri Gold) kiwin här. Odlarna hävdar naturligtvis att kvaliteten på kiwin från detta område är världsbäst beroende på rätt klimat (varma soliga dagar med svalare nätter och dessutom nätter med frost) och jordens näringsinnehåll! Kiwin är nyttig att äta då den innehåller C-, A- och E vitamin, kalium, antioxidanter, enzymer mm. Anses även bra för matspjälkningen! Kan dock vara allergiframkallande. Frukten hade just börjat plockas. Först om ca 6 månader är all frukt plockad och packad. Men frukten är naturligtvis inte ätmogen ännu. Köper man hård frukt kan det ta 1-4 veckor för den att mogna. Lägger man frukten i en plastpåse tillsammans med en banan eller ett äpple mognar den på ett par dagar. All frukt plockas för hand och placeras därefter individuellt på en ”vågskål” på ett rullband. Samtidigt som frukten transporteras fram till packarna vägs den och bandets dator håller reda på varje frukts vikt och placering, och ser till att frukter med samma vikt levereras (kastas av skålen) till samma packare, som lägger varje frukt i ett individuellt fack i kartongen. Kiwilådorna kylförvaras sedan till dess att frukten är ätmogen. Huvuddelen av skörden exporteras. NZ kommer som god trea i kiwiligan efter Italien och Kina. Eftersom kiwilagret från förra hösten var tomt och de nyplockade frukterna ännu inte ätmogna bjöds vi på italienska kiwifrukter då vi efter rundturen skulle prova frukten!! Det var klart genant tyckte provningsvärdinnan, som förutom den italienska kiwin erbjöd minikiwibär, som man äter hela, samt olika kiwidrycker.

Biblioteket, Elms Missionsstation. Soluret som Bertil           Mount Maunganuis

betraktar var ur funktion då inga solstrålar nådde fram.

Kiwi360                                                                                                     Gröna kiwifrukter

Gul kiwifrukt                                                                                          Kiwifrukten paketeras