Astipalaia, 16-17 april
36:32.855N 026:21.276E Inte heller denna dag stämde vindriktningen helt, men då det bara blåste runt 10 knop i öppen vind bestämde vi att vi skulle gå till Astipalai, den mest västra av öarna i den dodekaneiska övärlden. Då det nästan inte heller var någon sjö flöt vi fram i 8 knop, en härlig seglats. Vi ankrade upp i hamnen innanför piren i Astipalaia, en skyddad hamn för allt utom starka sydostliga vindar. Och dagen efter skulle sydostlig kuling/halvstorm passera. Uppgifterna vi fick var att vi kunde ligga kvar om det bara blev SO 7 beaufort (upp till 17m/sek), blev det 9 (upp till 24 m/sek) skulle havet ta över hela hamnen och då kunde vi inte vara kvar. Prognosen var 7-8 beaufort! Så inte vågade vi ligga kvar tisdag morgon utan vi gick upp till hamnpolisen och meddelade att vi skulle gå över till en vik på norra ön för att söka sjö- och förhoppningsvis lite vindlä, sedan inhandlade vi mat och 09.15 tuffade vi ut ur hamnen. Vinden var då fortfarande SW cirka 10 knop. Vi hann ner och runda den sydvästra delen av ön när ovädret överföll oss. Inom en halvtimme blåste det SO över 40 knop! Gissa om vi var ödmjuka för att vi hunnit ut i tid från hamnen! Tre timmar efter att vi hade lämnat hamnen låg vi för ankar i den norra vikens sydvästra hörn. Lite vindlä men framför allt sjölä. Vi har två hårda dygn framför oss, först denna SO kuling/halv storm i 24 timmar (har vi just ridit ut) och nu ytterligare 24 timmar med SW halv storm (ja enligt prognosen ska den börja bedarra runt 21.00 ikväll)! Här har vi det trots allt vilsammare än ute på havet!
Staden Astipalaia på ön med samma namn Blues innanför piren i den lilla hamnen. Piren utanför raserades förra gången det blåste SO 9 beaufort |
