14:26.184S 146:03.756W                               

Idag är det fredag den 12 juni och vi ligger fortfarande kvar i atollen Manihi. Dock har vi bytt ankarplats. Vi ligger nu i det nordvästra hörnet av lagunen utanför atollens enda hotell bestående av ett antal hyddor på stranden och på pålar i vattnet. Just nu gästas hotellet av japaner och italienare. Bredvid hotellet ligger också atollens landningsbana där i princip ett flyg om dagen landar och lyfter. Att vi bytte ankarplats berodde på att Fernando hade hört att det skulle bli starka nordliga vindar och då låg vi fel i den sydvästra delen. Fernando är en fantastisk person, en entreprenör av Guds nåde även om han är mormon. Han är bagare (färskt bröd levereras till båten för en tia per styck, bagetter varje veckodag mån-fre och ett urgott kokosnötsbröd en gång i veckan), pärlodlare, fiskare, festfixare, guide, dykare, president för atollens mormonförsamling mm. Vi har varit med Fernando på en mycket intressant tur till hans pärlodling och fått varje steg noga beskrivet och demonstrerat. Det är mycket arbete och krävs stor skicklighet för att få fram pärlor. Och resultatet är att endast ett par procent av pärlorna håller högsta kvalitet! Som avslutning på besöket på pärlodlingen fick varje deltagare välja ut två ostron var. Den pärla som fanns i respektive ostron fick vi behålla. Vinstlotten drog Nick som fick en pärla som värderades till 40 000 franc! I måndags kväll var vi i Fernandos hem och njöt av polynesisk musik, dans och mat (som Fernandos fru hade lagat). Var och varannan dag har Fernando hämtat oss och tagit med oss på härlig snorkling och speargun (harpungevär) fiske i atollens öppning. Vi har drivit med strömmen/tidvattnet in eller ut  ur öppningen. Utanför öppningen är vattnet kristallklart mer än 20 m och fullt av fiskar i regnbågens alla färger och av olika storlek. Även reven är levande och färgrika. Hajar ser vi också under oss då vi snorklar även om det bara än så länge har varit ”snälla” vitfenade och sjuksköterskehajar som inte varit längre än dryga metern så hajar (hi) man till ordentligt! Stora fiskar finns här också. I lördags var det fisketävling runt öppning till atollen. Fernando vann med en tonfisk som vägde 32 kg! Just nu när jag skriver detta är Fernando ute med den manliga  besättningen på Blues, mikado och Hilde och fiskar tonfisk eller vad det nu blir. Under tiden hjälper jag Georgina med matte. Som ni förstår lever vi nästan bara på fisk just nu. Enligt lokalbefolkningen har fiskarna här inte det toxin som orsakar ciguatera så vi äter gladeligen de goda fiskarna trots att de lever  nära eller på reven! Tuamotus övärld saknar frukt och grönsaker. Det kommer till affären med båt en gång i veckan från Papeete (Tahiti). Kokosnötter finns naturligtvis. I lagunen finns idag 60 pärlodlare. De var ett tag ett hundratal, men då blev vattnet så dåligt att man tvingades flytta odlingarna till andra öar under en övergångsperiod. Just nu sjunker priset på pärlorna beroende på konkurens från Asien bl a. Bra för köparen men sämre för odlarna. I morgon ska vi ha Fernando som guide på vår båt och göra en tur lagunen runt. Där vi ligger just nu är det sandbotten, men på den andra ankarplatsen var det korallbotten. Det innebär att risken för att fastna med kätting eller ankare är stor. Då rycker Fernando och hans medhjälpare ut och hjälper till. De fridyker alla på 20 m djup. En av dem, Almar, fridyker ner till 40 m och kan vara under vattnet 2,5 minuter!