West Bay, Middle Percy Island, 22-24 maj

21:39.138S 150:14.662E
Som vanligt startade vi runt 06.00 för att hinna fram till
nästa natthamn innan mörkret lägrar sig. Till Middle Percy Island hade vi 55 nm
från Pearl Bay. Vi ankrade strax före solnedgången på öns västra sida i en vik,
West Bay, med lä för den rådande vinden, SE. Vi charmades genast av den vita
sanden, kokospalmerna och den ”mjuka” omgivningen (klart bättre enligt vår
mening än kustens vackraste ankarplats, Pearl Bay). Det blev en snabb tur in på
stranden. Där tog Ernst, ca 40 år, emot oss och bjöd oss på 60 års kalas i
”båthälsningsskjulet” söndag kväll. Ernst berättade att för tillfället var de
fyra som bodde på ön. Kate och John som sedan 2 år leasar ca 20% av ön (resten
ägs av the Marin Park). Kate är kusin till Andrew Martin, som under mer än 40
år bodde på ön. Det var Andy som byggde det A-formade skjulet på stranden och
hans stora gästfrihet gjorde att båtfolket gärna stannade vid denna strand. När
väl en båt hade tackat för sig och lämnat en hälsning i skjulet så fortsatte
nästa. Idag är skjulet fullt av hälsningar från tusentals båtar som gästat ön.
(Det verkar nästan vara ett måste att gå iland och lämna en hälsning. Medan vi
låg i West Bay kom flera båtar in och ankrade, tog en snabb tur iland och upp i
skjulet och seglade sedan vidare!) John som är kolgruvearbetare åker varannan
månad in till fastlandet för att arbeta och på så sätt skaffa försörjning. Att
vara gruvarbetare i Australien är välbetalt och de arbetar intensivt varannan
månad. Den fjärde personen på ön just nu är Steve, f d lots, som kommer ut till
denna ö så ofta han kan med sin katamaran och ankrar i lagunen. Här har han
lugn och ro att ägna sig åt sin hobby, att skriva. Ernst kom med familjen
(tysk) till Guldkusten i början av 1980-talet. När pengar och proviant är slut
åker han till Guldkusten och arbetar någon månad. På ön finns dessutom några
1000 kängurus och Wallybies, ett hundratal vildgetter, påfåglar, ormar (inga
giftiga) mm. Vildget och påfågel ingår i de bofastas diet. Kängurukött är gott
men Ernst vägrar äta det för de kängurus som de hitintills har skjutit har bl a
haft mask! Solen dalade och vi lämnade Ernst och åkte ut till våra båtar. Det
var dags för en sundowner och lördag kväll blev den ombord på Hilde och efteråt
bjöds vi på mycket god fisk á la Reidunn! Innan vi skiljdes för kvällen hade vi
bestämt att ta en paus och stanna även under söndagen för att utforska denna ö.
Vi behövde om inte annat en sovmorgon samt motion! Så söndag mitt på dagen gav
vi oss iväg på vandring. Målet var Homestead, där Kate och John bor, högst upp
på en av höjderna, 3-4 km från stranden. Våra kroppar fick sig en rejäl omgång
speciellt under vägen uppför. Då och då hamnade vi i skogspartier där tusentals
och åter tusentals av vackra blåvingade Blue Tiger svärmade omkring oss. Kate
informerade oss senare om att denna fjäril sakta men säkert förflyttar sig
norrut längs Queenslands kust och öar. Vi har haft sällskap av denna fjäril ute
till havs sedan vi lämnade Brisbane. På vägen upp träffade vi tre glada
60-åriga aussiegubbar som var på väg tillbaka till stranden. De skulle också
deltaga i 60-års festen. När vi kom tillbaka till stranden var deras katamaran
borta. Senare fick vi höra att en av dem hade skurit sig så illa i ett finger
att de snarast måste besöka ett sjukhus. Det blev Mackays på ca 12 timmars
seglingsavstånd! Mannen ifråga hade skurit sig då han öppnade ostron, som de
fått av Steve! 60-årsfesten hölls bakom och i båthälsningsskjulet.
Festmåltiden bestod av vildgetsragu, (som Ernst tillagade på den vildget han
skjutit samma morgon. Det blir inte mycket kött per get, som enligt Ernst
bestod av en stor mage och fyra ben. Resten var försumbart.), påfågel (som John
slaktat samma morgon och Kate marinerat och tillagat) samt kalvstek (som Ernst
och John fått då de gjort dagsverke på en närliggande ö, Marple Island, Duke
Islands, där man bedriver boskapsskötsel och har ett hjorthägn. Till detta
hjorthägn kommer turister för att för höga avgifter få skjuta en hjort!). Allt
mycket gott! Vi bidrog med en ynka sallad, vilket uppskattades mycket då de
ännu inte har fått igång en ordentlig grönsaksodling). En härlig upplevelse och
ynnest att få ta del av ”udda” människors historia och livsvision!
En
sjöman som älskar
havet
Middle Percy Island är sandtäckt på västra delen
West
Bay med palmer och ett A-fomrat skjul där alla besökande båtar lämnar en
hälsning
Ernst,
från Tyskland, tog emot på
stranden
Solnedgången sedd från stranden i West Bay
Blues & Hilde vaggar i dyningen och strömmarna
Ebb
torrlägger entrén till
lagunen
Vid högvatten går det att ta sig in i lagunen.
Skillnad mellan ebb och flod normalt ca 4 m, max 7 m
Även
lagunen torrläggs. Steves
katamaran.
Vi går iland när högvattnet är på väg in. Därav ankaret.
Bertil
monterar Blues hälsning på väl synlig plats så alla ska se att vi varit där!
Blue
Tiger, vi vandrade i en skog med
1000-tals
På sina håll var skogen riktigt vacker
Träd
med flaskborstliknande
fröställningar
Puh, nu är vi nästan uppe på höjden, Bertil och Reidunn
Här
bor Kate & John i legendariske Andys gamla hus, Homestead. Spisen där Kate
lagar mat och bakar.
Vi
bjöds på kallt regnvatten på verandan
med
Ernst lagar sin vildgetsragu fantastisk
utsikt över havet söderut
Steve,
60 år, Bertil, Finn &
John
Kate tillagar kalvstek med tillbehör
Steve,
Ernst & Kate lät sig väl smaka av alla
rätter
Kate, John & Bertil |