32:38.708N 16:54.612W

Vi lämnade Lagos i måndags 16.30. Då vi med full motorkapacitet stångade oss ut genom det smala gattet  mellan pirerna där floden övergick i havet, hade vi sol, 12 m/sek motvind, högvatten plus allt extravatten som fyllt på floden under regnet och ca 2 m höga vågor mot oss. På pirerna stod många åskådare inklusive de svenskar som gick andra vägen i söndags kväll i lågvatten ( och efteråt sa, att hade de vetat hur verkligen såg ut hade de hellre stannat ute till havs i busvädret!). Vår berg- och dalbanefärd innan vi kom ut på riktigt djupt vatten var klart mäktig och vi kunde bara gissa oss till hur det hade varit att gå andra vägen i nattmörker, 3m höga vågor, lågvatten, 17 m/sek medvind, 14 knops hastighet och inte känna till hur smalt inloppet är. Nåväl vi kom ut på djupare vatten och hade då vi passerade Henrik Sjöfarares udde 12m/sek ostlig vind (halvvind), som tog oss 114 nm på 14 tim. Efter 14 timmar stabiliserade sig vinden på 10m/sek. Vindstyrkan höll i  sig under hela överfarten men blev så småningom nordlig och vi kunde sträcka upp mot Porto Santo i stället för att hamna i Marocko. Tyvärr fick vi aldrig uppleva de breda långa Atlantvågorna, utan fick en rätt skumpig början på överfarten. När vi kom ut tillräckligt långt från det område där lågtrycket härjat blev det dock lite lugnare, trots att vågorna var mellan 2-4 m höga. Lastfartyg och en lyxkryssare då vi passerade de olika trafiklederna var allt i båtväg vi såg. För övrigt såg vi en del flytande plastskräp, en havssköldpadda, fantastiska stjärnhimlar varje natt och ett hav som glittrade när marelden kom upp till ytan av bogvågen. Tyvärr inget månsken. När det var som skumpigast var det skönt att ha Mia ombord som kunde hjälpa till med vakter och annat, medan hon med ryggbesväret kurerade sig liggande. Sista dygnet kunde de dock avlastas då ryggbesväret kunde avskrivas och allt återgå till det normala. Kl 14.00 idag nådde vi Porto Santo, en ö strax nordost om Madeira i strålande solsken och 23 grader i vattnet.  Porto Santo är under sommaren livligt frekventerad av Madeiraborna. Orsaken är den långa, fina sandstranden som finns i en väl skyddad bukt på öns södra sida. För övrigt finns en för ön väl tilltagen landningsbana, som NATO byggt, men som används även av civilt flyg. Mest känt är kanske ön för att Columbus tillbringade sin smekmånad där. Hans svåger var vid det tillfället öns guvernör och svärfadern hade varit öns första . En gammal fästning ska också finnas där (vi kunde aldrig upptäcka det med kikaren), som under 1400-talet skyddade öns befolkning mot pirater från Frankrike och Algeriet. Så här års är det vi seglare som ska söderut som gästar ön. Vi gick in i hamnen, som vi upplevde så trist att vi fortsatte till Funchal på Madeira. Kl 20.00 låg vi förtöjda utanför en annan båt i den väl fyllda marinan. Det låter som det är fullt ös i staden och mycket att utforska på ön. Vi orakade dock bara duscha, äta middag och krypa till kojs för att sova förlorad skönhetssömn!