14:39.667S 145:27.060 E                                                                                                                                                                                                                     

På Lizard Island stannade vi nästan i en vecka. Här blåser passadvinden alltid, mer eller mindre. Under tiden vi var på ön blåste det mellan 20-35 knop, stadigt! Inte så underligt att ön i folkmun kallas för Blizard Island. Det var inte svårt att vara kvar på denna ö för utbudet av aktiviteter var stort. I viken där vi ankrade var vattnet klart och det fanns flera rev med vackra koraller, gott om fisk och framför allt jättemusslor! Dessa jättemusslor har vi inte sett tidigare, men här hade vi en hel ”trädgård” full av dessa fantastiska musslor. Den största var säkert 2,5 m i diameter! Så bada och snorkla kunde vi göra. Visserligen togs vi emot av en Brown Whaler när vi precis hade lagt ankaret. Under många minuter cirkulerade denna haj, som lär vara aggressivare än revhajarna, runt båten och vi förstod inte varför. Så småningom fick vi förklaringen: När en del kryssningsbåtar lägger till i viken brukar besättningen mata dessa hajar till gästernas förtjusning! Inte förstod vi att hajen ”tiggde” mat! Trots allt har ingen hajatack rapporterats från denna ö så man kan lugnt snorkla här. Det finns en forskningsstation på ön och en dag var båtfolket inbjudna till en guidad tur. Det tog oss drygt en timme att promenera till stationen på andra sidan ön. Vi fick en mycket intressant presentation av verksamheten, som bara pågått sedan 1984. I och med att det är ett så ungt forskningsområde är kunskapen om hur och vad som påverkar revens olika cykler också mycket bristfällig. Så här pratade de inte om ”global warming” utan snarare om ”global warning”! Vi fick också se en film, som bla innehöll en sekvens från ett av Barriärrevets bättre dykställen, som finns endast 20 km från Lizard Island, det s k  ”torskhålet” (the cod hole), med sina jättefiskar. En dag tog vi en tur i James Cooks fotspår upp på öns högsta punkt, Cooks Lookout 358 m ö h. Det var ingen risk att vi skulle trampa kapten Cook på hälarna för han gjorde denna vandring redan 1770, då han besteg öns högsta punkt för att se om han kunde hitta någon passage ut genom de yttre reven. Det är otroligt så bra reven syns från hög höjd. Och även vi kunde se vad Cook såg, nämligen tre öppningar i barriärrevet. Cook har naturligtvis även namngett ön efter alla de ödlor som han såg på ön och som fortfarande finns där. Av någon anledning så var det lättast att få syn på några av dessa ödlor i närheten av och på restorten! Vandringsleder fanns det flera stycken på ön så vi motionerade varje dag. Härligt! På ön finns en landningsbana och en privat lyxresort, som ordnar bl a dykturer till det yttre revet men det är bara för resortens gäster. I viken låg som mest 16 båtar för ankare. Flertalet på väg till Darwin. Här träffade vi åter på Vivi och Bo, s/y Lorna, från Lomma. Vi träffades som hastigast i Noumea då vi höll på att klarera in i Nya Kaledonien. En kväll åt vi alla fisk, som Hilde dragit upp, i Blues. Anne och John, m/s Black Label, som vi träffade i Cairns, dök också upp här och vi hade härliga stunder tillsammans. John och Anne har varit här uppe i norra Queensland och bort till Darwin många gånger och de delade generöst med sig av all deras erfarenhet m a p strömmar, vindar, ankarställen mm. För den som önskade så var det ofta gemensamma sundowners på stranden.

Sandstranden vid Mrs Watsons Bay                                             Viken utanför öns lyxresort (korallreven syns väl)

Mrs Watsons Bay med båtar och rev                                           Undrar om de njuter av den fina utsikten?

Utsikten västerut från öns högsta punkt                                   och österut mot de yttre reven där Cook såg en öppning

Finn, Reidunn, Britta & Bertil tar en paus i regnet på toppen av ön, Cooks Lookout, 358 m.

Bertil kollar vad det var kapten Cook såg                                   Ön söder ut från Cooks Lookout

Även Bertil la en sten på öns högsta punkt                               Ju högre upp man är desto bättre syns reven

Vilket träd har dessa blommor på hösten?                               Här satte Britta handen i ett getingbo och blev stucken i tummen