21:39.138S 150:14.662E                                                                                                                                                                                                                     

Som vanligt startade vi runt 06.00 för att hinna fram till nästa natthamn innan mörkret lägrar sig. Till Middle Percy Island hade vi 55 nm från Pearl Bay. Vi ankrade strax före solnedgången på öns västra sida i en vik, West Bay, med lä för den rådande vinden, SE. Vi charmades genast av den vita sanden, kokospalmerna och den ”mjuka” omgivningen (klart bättre enligt vår mening än kustens vackraste ankarplats, Pearl Bay). Det blev en snabb tur in på stranden. Där tog Ernst, ca 40 år, emot oss och bjöd oss på 60 års kalas i ”båthälsningsskjulet” söndag kväll. Ernst berättade att för tillfället var de fyra som bodde på ön. Kate och John som sedan 2 år leasar ca 20% av ön (resten ägs av the Marin Park). Kate är kusin till Andrew Martin, som under mer än 40 år bodde på ön. Det var Andy som byggde det A-formade skjulet på stranden och hans stora gästfrihet gjorde att båtfolket gärna stannade vid denna strand. När väl en båt hade tackat för sig och lämnat en hälsning i skjulet så fortsatte nästa. Idag är skjulet fullt av hälsningar från tusentals båtar som gästat ön. (Det verkar nästan vara ett måste att gå iland och lämna en hälsning. Medan vi låg i West Bay kom flera båtar in och ankrade, tog en snabb tur iland och upp i skjulet och seglade sedan vidare!) John som är kolgruvearbetare åker varannan månad in till fastlandet för att arbeta och på så sätt skaffa försörjning. Att vara gruvarbetare i Australien är välbetalt och de arbetar intensivt varannan månad. Den fjärde personen på ön just nu är Steve, f d lots, som kommer ut till denna ö så ofta han kan med sin katamaran och ankrar i lagunen. Här har han lugn och ro att ägna sig åt sin hobby, att skriva. Ernst kom med familjen (tysk) till Guldkusten i början av 1980-talet. När pengar och proviant är slut åker han till Guldkusten och arbetar någon månad. På ön finns dessutom några 1000 kängurus och Wallybies, ett hundratal vildgetter, påfåglar, ormar (inga giftiga) mm. Vildget och påfågel ingår i de bofastas diet. Kängurukött är gott men Ernst vägrar äta det för de kängurus som de hitintills har skjutit har bl a haft mask! Solen dalade och vi lämnade Ernst och åkte ut till våra båtar. Det var dags för en sundowner och lördag kväll blev den ombord på Hilde och efteråt bjöds vi på mycket god fisk á la Reidunn! Innan vi skiljdes för kvällen hade vi bestämt att ta en paus och stanna även under söndagen för att utforska denna ö. Vi behövde om inte annat en sovmorgon samt motion! Så söndag mitt på dagen gav vi oss iväg på vandring. Målet var Homestead, där Kate och John bor, högst upp på en av höjderna, 3-4 km från stranden. Våra kroppar fick sig en rejäl omgång speciellt under vägen uppför. Då och då hamnade vi i skogspartier där tusentals och åter tusentals av vackra blåvingade Blue Tiger svärmade omkring oss. Kate informerade oss senare om att denna fjäril sakta men säkert förflyttar sig norrut längs Queenslands kust och öar. Vi har haft sällskap av denna fjäril ute till havs sedan vi lämnade Brisbane. På vägen upp träffade vi tre glada 60-åriga aussiegubbar som var på väg tillbaka till stranden. De skulle också deltaga i 60-års festen. När vi kom tillbaka till stranden var deras katamaran borta. Senare fick vi höra att en av dem hade skurit sig så illa i ett finger att de snarast måste besöka ett sjukhus. Det blev Mackays på ca 12 timmars seglingsavstånd! Mannen ifråga hade skurit sig då han öppnade ostron, som de fått av Steve!

60-årsfesten hölls bakom och i båthälsningsskjulet. Festmåltiden bestod av vildgetsragu, (som Ernst tillagade på den vildget han skjutit samma morgon. Det blir inte mycket kött per get, som enligt Ernst bestod av en stor mage och fyra ben. Resten var försumbart.), påfågel (som John slaktat samma morgon och Kate marinerat och tillagat) samt kalvstek (som Ernst och John fått då de gjort dagsverke på en närliggande ö, Marple Island, Duke Islands, där man bedriver boskapsskötsel och har ett hjorthägn. Till detta hjorthägn kommer turister för att för höga avgifter få skjuta en hjort!). Allt mycket gott! Vi bidrog med en ynka sallad, vilket uppskattades mycket då de ännu inte har fått igång en ordentlig grönsaksodling). En härlig upplevelse och ynnest att få ta del av ”udda” människors historia och livsvision!

En sjöman som älskar havet                                                            Middle Percy Island är sandtäckt på västra delen

West Bay med palmer och ett A-fomrat skjul där alla besökande båtar lämnar en hälsning

Ernst, från Tyskland, tog emot på stranden                              Solnedgången sedd från stranden i West Bay

                                                                                                                    Blues & Hilde vaggar i dyningen och strömmarna

Ebb torrlägger entrén till lagunen                                                 Vid högvatten går det att ta sig in i lagunen.

                                                                                                                    Skillnad mellan ebb och flod normalt ca 4 m, max 7 m

Även lagunen torrläggs. Steves katamaran.                             Vi går iland när högvattnet är på väg in. Därav ankaret.

Bertil monterar Blues hälsning på väl synlig plats så alla ska se att vi varit där!

Blue Tiger, vi vandrade i en skog med 1000-tals                      På sina håll var skogen riktigt vacker

Träd med flaskborstliknande fröställningar                               Puh, nu är vi nästan uppe på höjden, Bertil och Reidunn

Här bor Kate & John i legendariske Andys gamla hus, Homestead. Spisen där Kate lagar mat och bakar.

Vi bjöds på kallt regnvatten på verandan med                        Ernst lagar sin vildgetsragu

fantastisk utsikt över havet söderut

Steve, 60 år, Bertil, Finn & John                                                     Kate tillagar kalvstek med tillbehör

Steve, Ernst & Kate lät sig väl smaka av alla rätter                  Kate, John & Bertil