38:54.86N 33:02.94W Jakten lider mot sitt slut!
Lisanne
Eric Alfredson
Tue 20 May 2014 14:04
Under dagen den 18 börjar det blåsa mer igen. Inget rev behövs men vi lutar
på bra. En och annan skur av havsvatten sköljer över båten och hela
besättningen intar en skönt lutande ställning. Lite skönt tillbakalutade,
men åt sidan. Sydvindarna gör att vindarna är varma och solen steker. Av
någon anledning har det visat sig vara stöveldag. Vattnet som av och till
sköljer över båten är lite kyligt. Vid frukost hör vi att länspumpen går
igång. En liten stund bara, men då ljudet inte hörts förut lägger vi märke
till det. Oansenligt men det kan vara alarmerande. Efter en timme hörs det
igen. Vi ligger för styrbords halsar och riktigt fin lutning. Inga
konstigheter såklart men vi kollar upp det ändå. Vi börjar lyfta på
durkarna från fören och akterut och när vi kommit midskepps upptäcker vi
att vi har en del av havet i båten. Vad i helvete är detta? Ett mysterium
värdigt Sherlock Holmes och Ture Sventon.
Lugna som hinduiska kossor tar vi oss an problemet. Fortfarande är det
mycket mer vatten utanför båten än vad det är i båten men för säkerhets
skull och för besättningens bekvämlighet stöveldag till trots tar vi fram
pump och pytts och tömmer ut det på rätt sida av båten. Efter ett tag är
det torrt inne i båten och inte avsevärt våtare utanför båten. Klart att
det är svårt att fylla på Atlanten av sitt eget vatten och i enlighet med
Arkimedes pricip kan vi inte påverka vattennivån då vi för en pyts
påfylling av Atlanten tränger undan motsvarande pytsinnehåll mindre med
båtens vikt. Nog med fysik. Utredningen påbörjas. Trots att Eric inte
iklätt sig verken rock eller pipa leder han denna med bravur. Övriga
besättningsmedlemmar går efter hans direktion genom alla genomföringar
(28st!!) minutiöst. Mysteriet tätnar. Ingen av genomföringarna läcker.
Tillbaka midskepps ser vi att vattenmängden pånytt har ökat i båten. En ny
pyts av Atlantenvatten återförs till Atlanten. Närmare genomgång av
spygatterna denna gången. Fortfarande ingen framgång i sökandet av läckan,
men vatten fylls på hela tiden. Det är lite vatten och lugnet likt tidigare
nämnda djur kvarstår. Sökandet efter läckan kulminerar i 4 slag för att se
om det läcker på alla bogar. Dessutom vill vi öva slag då vi vet att det
skall komma ett under den 20e Maj. En stor händelse och det enda planerade
slaget på hela resan.
Efter slagen kan vi konstatera att vi inte på någon bog ser en förändring.
Lösningen är att vi möjligen får in lite vatten under resten av seglingen
och undersöker detta närmare när vi kommer till Horta. Följande natts pass
består i att segla och att tömma vatten för varje pass. Det är inga
problem. Vi har bra mat, gott humör och gott om vatten och diesel när vi
vaknar på morgonen den 19e. Storfrukost och strax därefter glass då vi nu
seglat tre fjärdedelar dara 360 nm kvar och ännu närmare till Flores som är
den västligaste av Azorernas öar.
Efter frukost mojnar det och vi får gå för motor. Detta ger oss än mer tid
att söka efter läckan men när vi inte lutar verkar det inte som vi tar in
några mängder att tala om. Vinden dör helt och vi får en fantastisk dag på
havet. Alla är på däck och spelar hjärter och Mig. Den nya versionen är
inte mycket bättre än den gamla versionen då det fortfarande verkar vara
regel att gammal är äldst. Men inte lika stora jordskredssegrar för Eric
nu. Dessutom har vi lyckats att spela igenom alla kort så frågorna blir
lättare och lättare.
Då plötsligt Riiichhh. Det hugger på kroken. Vi kämpar med att börja hala
in fisken. Det tar tid. Den kämpar, vi kämpar. Den kämpar mer. Delfinfenor
syns och vi börjar tro att delfinen kommer ta vår fångst. Svetten lackar.
Spöt böjs misstänkt mycket men tillslut ger fisken med sig och vi kan börja
hala in den. När den kommer närmare båten går Koffe ner med kroken.
Tillslut förs den blåsilvriga fisken mot akterdäck och Koffe krokar den
över gälarna. Upp kommer en meterstor blåfenad tonfisk. Upp på däck. Blod
överallt. Eric tar fram en ginflaska från sina gömmor, ingen vet från var,
och häller gin i gälarna på den kraftiga fisken. Då lugnar den ner sig.
Sedan skär vi stora kottlettbitar av den som läggs i limesaft. Middagar för
två dagar är räddade. Efter att ha städat upp massakern på akterdäck steker
vi kotletterna och serverar tillsammans med kokt ris. Fantastiskt gott.
Solen går ner vid tiotiden men marelden i vattnet lyser upp hela båten. Då
Pfffffttt. En flock delfiner dyker upp. När de skär genom marelden skiner
de upp som lampor i djupet. Vi sitter i timmar och betraktar de fantaskiska
djuren som leker kring stäven på Lisanne. Efter att ha sett att det inte
finns något vatten i båten börjar nattpassen rulla som vanligt.
Motorkörning och inte en krusning på vattnet. Under efternatten kommer
vinden tillbaks. En fin nordan som nu ger oss 8 knop halvvind. Om det
fortsätter så här kommer vi lägga till i Horta på eftermidagen i morgon
kväll den 21a Maj.