Besättningens reseberättelse 2:

Lördag den 3 september

Uppe med tuppen som vanligt. Efter att vi lagt loss får Koffe problem med räkningen och hittar bara fem fendrar. Detta resulterar i 40 minuters förvirring och letande av den försvunna fendern på Santa Eugenia Ribeira marinans pir. Efter att Pim går ner för att räkna in fendrarna återfinns alla 6. Ordningen är återställd. Lugn infinner sig och det är dags för noon beer. Grabbarna är på topp igen.

Vi får fantastiskt segling, 15 knops vind och inomskärs ger oss ganska platt vatten och perfekta förhållanden för Lisanne. Tävlingsdjävulen bosätter sig i kapten Eric och plötsligt börjar vi utmana alla andra båtar i innanhavet. Där är en, han är ju redan havet efter. Där är en annan han är också havet efter. Sedan kommer det hinder i banan i form av större tankbåtar. De idioterna förstod inte att vi var fullt upptagna med att tävla. Som sagt det var tävling på allvar. Efter två timmar möter vi en flotta med andra tävlingsbåtar som seglade för fulla ställ. Det var tydligt att de missförstår vilken bana som var utlagd för de var på väg mot vår tidigare hamn från Baiona dit vi var på väg. Helt fel. Men ett par båtar seglade vi trotts detta förbi och klart att vi höll på våra seglingsregler. Vi seglade för styrbords halsar. Alla andra MÅSTE väja.

Landskapet vi seglar förbi är väldigt fint och påminner mycket om Bohuslän men med undantaget att östsidorna på öarna består av kritvita sandständer. Det är några ur besättningen som nog helst skulle ha stannat och badat men då vi tävlar mot allt och alla är detta självklart inget alternativ. Med en blick från Eric inser de som eventuellt skulle vilja stanna att det inte ens är värt att fråga. Skota alla segel för allt vad tygen håller!! Helt plötsligt ändras fokus från tävling och andra båtar till ett stim valar som majestätiskt visar sina ryggfenor. Då Jenny inte fått se några delfiner på hela dagen får det ta dessas plats. Åh vad söta de är.

Tävlingarna fortsätter men då allt motstånd utanför båten är eliminerat, krossat ja helt enkelt enligt Eric havet efter, börjar besättningen tävla mot varandra. Tävlingen ersätts till träning i form av max antal situps i 30 graders lutning. Johan vinner på 49 tätt följd av Erik på 36 efter det kom Jenny på 25 Pim på 15 Lisa på 14. Eric som i egenkap av Kapten har möjlighet att bestämma allt om regler ombord beslutade att han inte behövde vara med för han gjort minst hundra under morgonen innan tuppen vaknade. Detta vågar ingen betvivla. Koffe sov. Pim var sjukt nöjd med att inte komma sist denna gången. På det svarade Lisa att hon kunde gjort många fler om hon vetat att de andra skulle göra så många. Ja, ja vi har alla hört liknande ursäkter innan.

Tillslut närmar sig Baiona (det verkar kunna stavas olika). För att kunna lägga till i marinan måste man förbi massa grynnor och skär. Här bryter vågorna kraftigt. Vi från västkusten känner oss helt hemma och väldigt trygga men vi kan tänka oss att många tänker om minst två gånger innan man går in i denna marina. Det gungar ordentligt och Koffe och Pim blir helt saliga över de feta vågbryten som de påstår är helt surfbara. Båda hoppar och skuttar på däck… Nog om det

Tillslut kommer vi runt en stor pir där det upprörda vattnet lugnar ner sig. Då vi lyfter blicken upp mot staden tornar en stor borg upp sig med ett utmärkande mäktigt torn som central punkt. Högst upp på tornet vajar tre enorma flaggor, en som representerar Baiona, en som representerar borgen och i mitten en ännu större spansk flagga. Det är mäktigt att komma in mot marinan och bli mottagen av två barska hamnvakter som efter lite schackrande kommer fram till att vi kan få en plats om vi är snälla. Vi blir anvisade en bryggplats långt ut på marinan där vi har både el, vatten och internet. Vi är klara med tilläggningen vid sju.

Då alla är slitna och behöver lite vila?? Och vi dessutom måste bunkra mat på nytt beslutar vi att stanna i staden två nätter för att under morgondagen kunna gå och handla förnödenheter i lugn och ro och för att kunna göra lite underhåll på Lisanne.  Det underliggande syftet med att ta det lugnt en dag blev dock mer och mer tydligt för grabbarna som inte från början förstod att den kvinnliga listen i och med detta påtvingat en utgång. Alla fyra grabbarna hade planerat filmkväll i båten men chi fick dom.

Det började med att vi beslutade att gå ut och äta. Klart att det är kul att komma ut och få lite till livs innan filmkvällen tänker grabbarna och följer oskuldsfullt med ut till en finare restaurant på en supermysig bakgata. Det beställs vin tapas och paella och vi njuter alla som kungligheter. Precis när maten är avklarad (ja det är rätt ord för det var så sjukt mycket och några av oss var fortfarande i tävlingsmode). Typ ”jag tror inte du fixar att äta upp den sista paellan”, ”det gör jag visst, watch me”) börjar det regna. Vi är i efterhand övertygade om att det är Jenny och Lisas beställning och detta lurar alla att beställa in mer vin och några sejdlar öl. När vi sitter där som bäst kommer ett gäng norrmän förbi. De bjuds till bords och är inte sena att beställa in egna sejdlar öl. Stämningen stiger fort. Ännu snabbare när kyparen kommer ut och bjuder på shots. Livsfarligt. Regnet ökar mer och mer och vi tvingas retaliera in i restaurangens lokaler. Nu har alla grabbar drabbats av tävlingsdjävulen och det finns inga hämningar. Vi måste vinna över norrmännen. Shots av citrontyp och den värsta brandyn som finns sväljs ner med mindre alkoholhaltiga drycker.

Efter okänt antal många timmar kommer kyparen in med notan. Det enda vi kommer ihåg av den är att den påstod att vi skulle betala för 31 öl. Svenskarna måste ha vunnit. Norrmännen utmanar oss då på nytt och tar oss till en ny krog. Sedan en annan och en annan. Nu bestämmer sig Eric att se till Lisanne då vi andra har fått nys om en nattklubb. Klart vi går dit. Norrmännen också de följer oss som plåster då de inte har någon kvinnlig fägring ombord anar vi vad de ville. Men vi säger inget det är ju landskamp. Johan är så avslappnad på klubben att han somnar i VIP-soffan det var inte så populärt av personalen. Efter några timmar eller mer på klubben är klockan sex och det är dags att gå hem. Det talar vakterna på klubben bryskt om för oss. Vi går.

Gruppen splittras och när tjejerna och Koffe tillslut hittat tillbaka till båten undrar de var de andra är. Länge kommer de få vänta. Agge, Pim en norrman och en mycket skeptisk Johan hade nämligen siktat in sig på att nu förverkliga Erics önskan on att ha en spansk flagga ombord. Sagt och gjort bröt de sig in i borgen, hittade upp till tornet (genom en ståldörr, ingen vet hur). Sedan upp genom tornet för att hala den stora spanska flagan vi tidigare sett när vi seglat in. Diskret göms den under Agges tröja och smugglas in i marinan förbi nattvakten. Det är fortfarande oklart hur han lyckades smuggla in den förbi vakten utan upptäckt då flaggan mäter minst 20 kvadratmeter och således skapade en enorm gravidmage under hans skjorta. Det är så Lisa hittar dem och följer dem tillbaka till båten. Väl där lägger vi upp flaggan på bordet och golvet. Alla är otroligt nöjda. Vi går till sängs vid åtta den dagen utan att se någon komedi.

Söndag den 4e september

Denna dag är vi inte uppe med tuppen trotts att den vaknar sent i Spanien. När vi äntligen vaknat till någon form av liv undrar vi hur Eric som redan varit vaken några timmar reagerat. Han måste vara mäkta stolt över sin initiativkraftfulla besättning. Istället förstod vi att han övervägde att skicka oss på mentalsjukhus hela bunten. Det var ju tydligt att den fagra spanska flaggan saknades på borgens topp och det är tydligt att det är den flaggan som nu ligger inne i hela Lisanne. Helvete grabbar jag kommer att åka i fängelse för detta utbrister Eric, lämna tillbaka den. Det kändes som en dålig idé. Vi vill inte heller åka i fängelset. Flaggan göms och glöms resolut bort och grabbarna får lomma iväg och handla mat utan frukost.

Efter två timmars letande efter affärer förklarar en snäll spansk tant att det är söndag och därför inga öppna mataffärer förutom en mack kanske. Change of plans det blir playan och en återställare på vägen dit. Det är en tyst besättning som ligger och steker på den vita sandstranden i Baiona den dagen. Inte alls samma gäng som skulle stjäla flaggor eller bli utkörda från krogar. Ne j nej hör sköter vi oss.

Efter några timmar på playan blir det båtvård kortspel och tillslut kroppsvård och dusch för att återigen undersöka vad staden har att erbjuda i form av mat. Denna gång gick vi dock bet. Trots tydliga varningar att äta mat vid strandpromenaden var det precis där vi satte oss. Folk orkade helt enkelt inte gå längre. Spansk omelett, Pimientas, piroger och två versioner av pizza valdes från menyn. Ena varianten av pizza som skulle föreställa Hawaii överraskade oss då man under översta lagret av ost och skinka hittade aprikos, mald morot, groddar, ärter och annan variant av osmält ost. Förutom konstiga basvaror serverades den dessutom utan att ha blivit gräddad ordentligt. Vi vet nu att man inte skall beställa pizza i Spanien och att man inte skall äta på strandpromenaden i Baiona.

Alla i besättningen gick efter middagen tillbaka till båten för att sova förutom Pim och Johan som beslöt sig för att ta en kaffe på ett riktig spanskt hak långt uppe i stan.

Måndagen 5e september

Vi väcktes tidigt av Kapten Eric före tuppen för att bege oss till Carrefour och handla. Pim handlar in ett förråd av mat och förnödenhet som kan bli viktiga under de kommande dagarna. Koffe Agge och Johan fokuserar helt på det essentiella. Vad skall vi köpa med oss för öl?? Hur mycket orkar vi bära?? Vad gillar Eric för öl?? Efter fyrtio minuter möter Pim upp grabbarna med två fulla matvagnar, då har grabbarna grus ännu inte bestämt sig. Väl tillbaka på båten packas maten upp, stuvas in och är redo för avfärd. Nästa stopp Isla de la Faro (sandstrandsön som vi tidigare passerat).

Vi lägger draggen vid 12 och tar lilla dingen in. De höga dyningarna gör att det är svårt att komma in till stranden utan att bli blöta eller fylla dingen med vatten. Men det gör ju inget när vattnet är 25 grader och turkosfärgat. Här avnjutes ett par timmar med fantastiskt väder, måsar som närmaste grannar och saftig ananas som enda föda. Ingen klagar. Efter sol bad och rundvandring tar vi dingen tillbaka och förbereder sen lunch under gång vidare mot Viana do Castello på den Portugisiska kusten. Het kycklingsallad har aldrig smakat bättre.

Efter maten hissar vi gennakern som spinnaker och piper ner för kusten i minst 9 knop och 12-15 knops vind. Vid sju lämnar vi Spanien och kommer in i Portugisiskt vatten. Humöret är på topp. Besättningen ligger och tar igen sig i solen och det största problemet folk har är om de bränt sig. Vid nio ser vi vårt mål. Spinnakern tas ned och vi sätter kurs in mot marinan. När vi kommer in är det helt mörkt. Vi lyckas lägga till vid en norrman som är mycket hjälpsam. Denna gång vill vi inte tävla.

Då vi lagt till påstår Jenny att hon sett en Mc Donalds. Denna iakttagelse tänder Agge och Johan starkt på vilket leder till majoritetsbeslut. Sagt och gjort vi går genom hela den vackra staden Viano do Castelo för att tillslut hitta till köpcentrummet som ser ut som en kopia av Frölunda torg. Här inne finns donken. Alla utom Eric och Pim frossar i den Portugisiska specialiteten hamburgare. Eric och Pim beställer grillspett istället.

Dagens segling har varit mycket ansträngande och vi återvänder i gemensam tropp till båten efter middag. Efter lite kortspel lägger sig alla.

tisdag den 6 september 2011

Vid åtta väcks vi av att Jenny sätter på Bon Jovis living on a prayer. Eric och Lisa har då redan varit hos bagaren och köpt färskt bröd. Innan frukost lägger vi loss och kommer ut till perfekta förhållanden. 10 knop och spinnakerväder igen. We like. Då vinden under morgonen ökar toppar vi 11,7 knop med spinnakern och nytt hastighetsrekord för besättningen uppnås klockan 12.40. På Denna del av kusten är full av fiskeredskap sätts en-timmes vakter upp då det sista vi vill nu är att få tamp i propellern. Till lunch blir det Pizza, salad och en noon beer. Under dagen ändas målet från Figueiras till Ria de Aveiro då vi inser att 90 sjömil är väl långt för en dag.

Efter att ha passerat Porto vid 15 tiden sitter hela besättningen och dricker kaffe. Då ser Lisa en stor svart varelse som klyver vattenytan. Den var för stor för att vara en delfin. Det måste ha varit en val. En stor val. Alla letar febrilt i tio minuter men den vill inte dyka upp igen tyvärr.

Fin surf utanför Baiona

Baiona

Glada flaggpirater

Lunch på stranden

Paradisön

Landstigning, J.Bond

Inverterad Agge

Undanvind !!!