34:03.00N 06:52.00W Bouregreg Marina, Rabat

20 okt

Vi börjar denna redogörelse med att beskriva den resa den nya besätningen genmgått för att komma ner till Lisanne och värmen i Gibraltar. Den började egentligen 05.00 i Budapest eller rättare sagt med en väntan på en taxi i Eger, två timmar utanför Budapest. Nästa resa började egentligen tidigare, redan på torsdagen när det blev klart att ett utlovat pass inte skulle komma i tid inför resan. Denna historia blev mer intressant när det visade sig att enheten för utfördande av rosa pass inte var i funktion under just denna helg. Detta påverkade såklart den påmönstrande besättningen något då viss tankemöda fick läggas på hur det egentligen skulle gå att medels resväska smuggla en Erik. Detta löstes slutligen när det visade sig att systemet började fungera under söndagen i Stockholm vilket renderade i ett pass av rosa färg till vederbörande. Den tredje resan var mindre dramatisk medels flygbuss till Arlanda där alla tre möttes upp för att sedan efter att ha nekats köpa medicin av gammal danskt ursprung tog flygplan av norsk karraktär till Malaga där vi kom två timmar efter vad som förväntats. Vi kom nog egentligen enligt tidstabellen rätt men i tanken fel då de i Spanien har samma tid som i Sverige trots mycket mer västerligt läge. Detta borde kanske stå klart efter att Spanjorerna klagat till EU om att de ligger i fel tidszon till vilken skara vi nu kan cella oss till. Vi kommer om tid finnes, vilket det ännu inte gjort, skriva en petition.

Väl i Malaga var det bara att hämta ut en hyrbil. Nej det är aldrig bara att hämta ut en hyrbil. Först måste man hitta förbeställd firma, sedan måste man övertyga dessa om att man hyrt bil, sedan att man har alla försäkringar vilket man inte har för att de skal övertyga en om att man vist skall köpa en extra inshurance vilket man gör och låtsas vara nöjd så att den som hyr ut bilen är nöjd. När man tror man är klar kommer dråpslaget när uthyraren eller nog snarare ohyraren ler försmädligt och säger sedan är ni här efter 2400 vilket blir ett tillägg på 35 euro. Kul. Men det är bara att svälja tacka och ta emot. Då gäller inte argumentet att Spanien ligger i fel tidszon. Inte alls.

Ok. Efter en del dispyter och enklare svordomar över dryga spanjorer som egentligen förtjänar den kris de nu är inne i. Spökstäder och dåliga jobb är vad detta arbetsskygga folkslag förtjänar. Det är sånt som händer om man tar ut extrautgifter efter 24.00. Då var det rättfärdigat. Så vi tar våran svarta lilla bil och kör till närmaste Mc Donalds för att fråga om vägen och beställa kaffe. De pekar oss naturligtvis i rätt riktning, man kan lita på amerikansk gästfrihet. Sedan bär det iväg mot Gibraltar dit vi kommer klockan 03.30. Ganska trötta men med stora leenden och mycket förväntan möts vi av en nyvaken Eric som välkomnar oss och ger oss våra kojplatser för de närmaste tio dagarna.

21 oktober

Vaknar tidigt av att Tomas, Lars och Björn packar ihop sin utrustning efter flera fina dagar på havet. Fina dagar men som det verkar inte så mycket segling. Detta gör naturligtvis att de är mindre sugna på att åka men ett avslut är ett avslut. De har bokat en snabb tur åt oss på klippan som John (deras nyfunne vän och guide tillika) skall hålla i. När man är på klippan är det väll egentligen inget annat att göra än att få sig lite historia till livs. John möter upp oss när de andra har åkt och tar oss runt på Gibraltar. Påläst som få och med många roliga men uppenbarligen väl inövade anekdoter berättar han om hela öns historia och lite till. Fullärda lämnas vi en och en halv timme senare på huvudgatan med de avslutande orden. Gents its been a pleasure, now spend some money on the taxfree goods that you´ll find in the streets down to yachtclub. Detta råd följde vi och kom väl paketerade ner till båten där Eric väntade med kaffe och nyfyllda tankar.

Efter en snabb fika kastade vi loss och kom iväg ganska lagom till att strömmen skulle hjälpa oss ut ur det ökända Gibraltar sundet. Efter 30 minuters motorgång hissade vi segel och började segla längs med den europeiska kusten. Det måste man göra då Gibraltar är mycket trafikerat och man gärna vill undvika att vara mitt framför större och mycket större båtar som i sin tur inte är så intresserade av att väja för en segelbåt med kaxig besättning. Innan vi viste ordet av det var därmed klockan 12 och det var dags för noon bear. Mmmm Nu börjar resan. Efter att vi passerat fyren i Tarifa girar vi ut babord och kommer över sundet utan att bli överkörd av andra båtar.

Väl över välkomnas vi av ett hundratal delfiner som gör konster för oss. Flera konster. De verkar tycka mycket om båten till en av dem fastnar i våran fiskerev som naturligtvis går av. Delfinerna – Lisanne 1 – 0. Lite besvikna seglar vi vidare utan delfiner och nu tyvärr även i motström som inte är mindre än 5 knop. Ergo 1.7 knop SOG. Segt men det är bara att gilla läget. Efter happy hour mellan 18 till 19,precis när mörkret lagt sig rundar vi hörnet på det afrikanska fastlandet och sätter en mer sydlig kurs.

Efter middag som vi ödmjukast tackar den förra besättningen för är det dags för kapten att dela ut nattvakterna. En mycket demokratisk process som slutar med att Eric själv får 4 till 6 passet. Bengt får 2 till fyra, Pim 12 till 2 och Erik 10 till 12 och som bonus 6 till 8. Alla är nöjda och då det inte blivit så mycket sömn det senaste dygnet går vi tidigt och lägger oss.

Vädret är blick stilla med en nordöstig vind vilket passar oss bra. Problemet är att vinden är så svag att det inte är lönt att bara segla utan vi tvingas stötta med järngenuan. Passen rullar på och framåt tvåtiden vrider vinden till sydlig vilket gör att vi får gå mer på motor och bara ha storen uppe som stöttning. Ingen harm i det. 1,5 till 2 meters vågor är inte heller några problem.

Morgonen, eller för vissa lunchen där första gemensamma måltiden intas bjuds vi på kycklingsallad och MIG spel vilket Erik och Bengt vinner, till hela besättningens lättnad då vi vet att det inte är lika bra stämning efter en förlust av det laget.

Alla är fortfarande vänner närvin ankommer Rabatt i Marocko. När vi angör inser vi att det verkligen är ett annat land och en annan kultur. Minareter och färglada fiskebåtar på båda sidorna och en arkitektur som är långt ifrån Europas än något av det som avslöjar detta.

Vi kommer in i inloppet och surfar utmed vad vi tycker de inte så stora vågorna in i flodmynningen och fortsätter sedan vidare utmed floden upp till marinan. Väl där kallar vi upp dem på 10 och säger att vi är på väg in. De svarar att vi skall vänta en sjömil utanför så att de kan åka ut och kolla så att det är säkert för oss att komma in. När vi säger att vi minsann redan är inne och dessutom ligger precis utanför marinan blir det liv. De kommer raskt ut med sin suspekt robusta hamndinge och tittar på oss som om vi inte är kloka vilket de naturligtvis har rätt i att göra som snart skall visa sig. De guidar in oss i marinan och lägger oss utanför tullen och polisen vilket passar oss bra. Väl framme kommer två ivriga och konstigt uppklädda gentlemän och tar hand om våra pass. Enbart talandes franska blir det inte så mycket sagt men tydligt är att de vill att vi skall vänta. Men på vad. Efter en stund visar det sig att vi skall ha visitation av droghund. Denna heter Boris och har loppor. En lat hund som bara går omkring på däck och nosar ointresserat ner i ventilerna. Som tur är visar den inget intresse av Lisanne eller av någon av besättningen. Efter att polisen har fått hjälpa Boris av båten blir vi anvisade plats inne i marinan där vi nu ligger. Alla är nöjda men det finns viss irritation över myndigheternas förmyndarmentalitet här nere. Ett fjärran land och en fjärran kultur än våran.

Socialisering påbörjas och en och annan öl bjuds ut. Ett svenskt par kommer över och berättar om sina äventyr. De skall över atlanten i en mindre båt vilket vi gärna lyssnar på. Vi får reda på att vi antagligen inte kommer kunna lämna denna hamn innan lördag då det kommer vara ganska stora vågor in i inloppet på grund av någon storm ute till havs. Vågorna skal vara så stora att det bara är några cm vatten i vågbottnarna. Vi är tveksamma men alla här berättar samma historia. Det är sant säger de. De stänger hamnen och ingen får komma in eller ut. Det var därför hamnkaptenen tittade snett på oss när vi oförhappandes tagit oss in genom detta inlopp ett par timmar tidigare. Bondtur hade lett oss in genom inloppet på högvatten och vid inga eller i alla fall ganska små vågor. Tur helt enkelt. Eller överdrivet från deras sida.

Slutligen är det tid för middag vilken vi efter promenad i den mycket gamla staden Salem beslutar oss för att äta i marinan. Typiska Morockanska lergrytor beställs stöttade av sallader. Då man inte får dricka alkohol offentligt är det vatten som gäller. Kanske bra. Framåt 10 kommer ni ner till båten och somnar som stockar.              

Gibraltar local                                                                            Relaxed departure                                                           Dolphin jump

Entrance to Rabat                                                                        Phoenician Castle                                                                Phoenician fisherman ?

Proud crew or illegal immigrants ?                                                                             Drug dog Boris !