27:44.74N 15:37.27W Pasito Blanco

Detta blir en sammanfattning av vad som har hänt under de dagarna vi varit begränsade till de fem rader som Kapten har tillåtit ute på havet.

Den börjar helt sonika med utgången av Rabat som inte var helt självklar. Som vi skrev i inlägget därifrån var det ett litet problem med vågor och våghöjder i inloppet vilket medförde att det inte alls var klart att vi kunde lämna Marocko och Rabat. Inte för att vi inte trivdes där. Tvärt emot. Men två dagar kändes alldeles lagom. Sagt och gjort efter två dagar så gjorde vi ett utbrytningsförsök. Vi skrämde upp hamnvakten klockan 5 när vi la oss på tullbryggan och deklarerade våra avsikter. De svarade med att låta oss vänta i två timmar på ja vaddå? The drug dog Boris som när han kom visade sig vara en riktig diva och gjorde klart i att han inte tänkte gå upp på båtarna denna dag. Detta innebar att han fick lukta lite utanför båtarna och sedan vara det fritt fram att åka. Detta gjorde vi och höll alla tummar vi kunde när vi kom ut till inloppet som mycket riktigt visade sig vara ganska utsatt för inkommande vågor. Men trots detta gjorde vi ett försök och lyckades.

Efter denna exit hissade vi båda seglen och började kryssa oss ut längs med Afrikas västkust. Allt var lugnt de första timmarna klart det stampade lite. Då kläckte man den första kommentaren. Det hade varit kul med lite riktiga atlantdyningar och lite väder. Sagt och gjort, Man skall vara försiktig med vad man ber om och vad man säger. En timme senare sitter vi med nästan helt revade segel och kryssar oss igenom en front som bjuder på vindbyar upp till 38 knop. Eller 19 m/s. Nu blir det till att hålla i sig. Vågorna rullar in och flera av dem sköljer över båten. Hela munderingen åker på och vi pressar oss igenom ovädret som dränkta katter. Inte nog med att det är blött på båten. Då ett fönster inte sluter tätt börjar det bli blött även i båten. Närmare bestämt i Bengts hytt. Vi för gå in dit en gång då och då och tömma båten på vatten på vatten. Då båten skall vara med i ARCen snart vet vi att det måste finnas en marine grade bucket ombord så vi är inte oroliga. Bara att tömma. Efter ett par timmar börjar det lugna ned sig. Mer än så. Det blir vindstilla. Vi får hissa järngenuan och låta den jobba oss nedåt kusten. Motorn får jobba hela natten och nattpassen avlöser varandra. Ur lugnt som helst. Värdret är verkligen ombytligt.

Nästa morgon vaknar vi till ett fortsatt stiltje som börjar övergå till nordlig. Detta har vi väntat på. Innan vi hissar passar vi på att bada. En skön känsla att kasta sig i det kristallklara vattnet med minst 1000 m under kölen. Alla är rena och nyduschade (vi slösade sötvatten för att skölja oss efter badet) innan vi hissar på nytt. Denna gången blir det storsegel och gennaker. Majestätiskt glider vi fram i modiga sju knop. Det skall snart bli mer. Efter ett par timmar är vi uppe i åtta knop och 15 knops vind. Kanske dags att reva eller ta ner gennakern. Så blir det, inget rev nu skall vi köra men ett byte från gennaker till genua som vi väljer at spira. Nu går det undan. Vinden ökar 20 knops vind och och 9 knop, 22 knops vind och 10 knop. 27 knops vind ganska stora vågor och 11 knop. Nu går det undan. Vi har när vi vaknar på morgonen tillryggalagt 100 distans och snittat 8 knop. Det är bra.

Vi fortsätter i samma tempo och kommer efter dagens slut, 18.27 tillslut logga 196 distans. Detta är bra.  Vi kommer hinna till GranCan innan onsdag då vårat flyg går. Detta har ingalunda varit säkert alls. Men nu när vi ser att vinden kommer hålla i sig och vi kan plocka 200 distans om vi fortsätter så är vi ganska lugna. Men det vill till att vi bränner på. Vinden ökar ytterligare och når 30 knop. Men med vinden i aktern är det inga problem. Vi forsar fram. Under nästa natt får vi efter att ha revat något en ny rekordmätning på 12.6 knop. Enligt gpsen är det till och med 13 knop. Det kan vi skryta med på morgonen när vi sitter och äter frukost.

Atlanten visar sig från sin bästa sida när vi på morgonen glider förbi de nordligaste kanarieöarna Lanzarothe och senare Fuerte ventura. Vinden från akterna och nu slörbog. Snitt på 8 knop och ytterligare ett dygn på 197 distans. Det är synd att vi inte kommer över 200 distans men vi skyller det på åskbyarna som helt ändrat vinden under natten.

Nästa dag som blir den sista på havet tack vare våran fina fart. Mellan 20 och 30 knops vind och nu spirar vi genuan igen gör att vi kan snitta 8 knop även denna dag. Vågorna rullar in bakom oss och vissa av dessa är riktiga berg. Upp mot 4 meter, som en mindre björk eller som en vanlig villa, 1,5 plan.

Efter en dags segling börjar vi närma oss Playa ingles. Vårat mål. Afrikas dansbandsmecka. Fiskdoften är distinkt när vi passerar och det är becksvart när vi kommer in i våran tilltänkta marina, Puerto Pasito Blanco. Det är en välrenommerad marina från 70 talet. En av de äldsta. Detta märks. Vi lägger till vid bensinstationen och får hjälp av två nattvakter som buttert tar emot oss. Även om båten danser lite tar vi en tilläggare och en till och så går vi och läger oss. Alla bra trötta och ganska nöjda med att vara i hamn.

Vi vaknar på morgonen. Väl utvilade nu och sugna på att påbörja vård av Lisanne. Sagt och gjort. Efter att ha blivit tilldelade en fin plats och tankat 260 l diesel börjar vi. Upp i masten och byte av lanternor och tricolour som har gått när vi varit ute. En mantågsstötta byts ut och skoten får sig en tvätt och en omgång. Splitsning och tagling. Efter det blir det tvättning och en snabb lunch som Anne Lene (Pims mamma) kommer förbi med. Mer tvättning och städning och tillslut har vi en båt som är i riktigt bra shape. Redo för ARC.

Nu sitter vi slutligen här efter en fantastisk segling. Båten är städad och verkligen i fint skick. Vi känner oss trygga med att lämna över båten till nästa besättning och ser fram emot att få komma tillbaka till Lisanne snart igen. Vad som återstår nu är en utskjutning genom middagsbesök och möjligtvis safari genom Playa ingles som vi medels alla kanaler blivit starkt varnade för oss. Men vi tänker, om vi klarar att nagga i kanten på atlanten skall vi klara av att navigera genom grynnorna vid playa ingels också. Det är med stor självförsikt vi beger oss ut i natten.