Dominica
15:34.865N 61:27.831W Vi for till S:t Pierre för utklarering från Martinique (1-3). Där återsåg vi ruinerna efter gamla teatern och fängelset, rester efter vulkanutbrottet 1902, vilket dödade alla 30 000 invånarna utom fängelsekunden i isoleringscellen. Hans håla hade så tjocka väggar. Vi såg stora larver och undrade vad skulle bli av dem. - Överfarten till Dominica med frisk halvvind gick i rasande fart. Vi passerade förbi huvudstaden, Rouseau, i detta lilla land med totalt cirka 80 000 invånare; tyckte förra gången att ankarplatsen där inte var bra. Ankrade i stället vid Portsmouth i norr. Kunde klarera in och ut samtidigt, trots att vi tänkte stanna här några dagar. Det tackar vi särskilt för. De unga männen har på senare år här organiserat sig för att ta hand om seglarna på ett förnämligt vis. Fire mötte oss långt ut till havs och försåg oss med all information vi behövde, gav oss var sin saftig grapefrukt i välkomstgåva och tog oss till inklareringen. Granne med den – gränspolisen - står små skjul i rad – (bild 6: det första blå är en liten affär utan några egentliga varor, det näst sista i raden är en bar, där vågade vi oss inte in). - Fire rodde oss också en tur på Indian River som med sin trolska skönhet, trädrötter som vore de skulpterade och vackra fåglar kan upplevas igen, vilket Henrik och jag gjort. Här bodde indianerna för länge sedan. Nu bor de få som finns kvar i ett reservat på ostkusten, vilket vi besökte förra gången men inte tänkte göra nu. De är faktiskt de enda karibindianer som finns kvar i hela Västindien. – I ankarviken återsåg vi till vår glädje Kenneth och Vidya på sin båt El Cordero, vilka vi lärde känna i Pasito Blanco på Gran Canaria. De har varit på Trinidad under året, Vidyas hemland, men tänker sig nu också tillbaka mot Europa. Återseendet firades med (suddiga) langustrar på grillen. – I eftermiddag ska vi göra en liten hike, men om det får ni höra nästa gång, då vi hoppas kunna få i väg detta nu någonstans./Lena |