Selvagem
Mantra 2 goes east
Lena & Henrik Harder
Tue 8 Oct 2013 16:38
|
Här lite komplettering till tidigare
satelitmeddelande från ort och ställe. Förfärdigat under seglats
Selvagem-Teneriffa och avsänt från Teneriffa:
Ungefär samtidigt med en tysk segelbåt kom vi
alltså fram på morgonkulan. Ön är närmare Teneriffa än Madeira och det
pågår en tvist, där Spanien tycker öarna ska tillhöra dem i
stället. Spörsmålet gäller bl.a. om man kan definiera gruppen som skär
i stället för öar, varom EU nu tvistar. Selvagem Grande har 2,5
km2 yta, där man efter tillstånd - ordnat iförväg på Madiera från
militära myndigheten - får ankra. På ön finns ständigt en vaktare av
naturreservatet. Dessutom finns ofta några naturforskare och vetenskapsmän
på ön, just nu fysikprofessor Putzer som undersöker naturlig
radioaktivitet på ön, samt en geolog. Dessutom en allmänläkare och hans hustru,
som - vad vi förstod - är där som privata ornitologer. Dessutom finns en
hund, den enda bofasta individen på ön och uppkallad efter den. Han är en
"hittehund", har överlevt ett mordförsök. Tidigare ägare ville bli av med honom
och slängde honom nerför ett stup i havet, men han överlevde! Trots
detta en mycket rar hund, som följde oss i hälarna - men visade viss
respekt för stupen. Här finns ingen mobiltäckning, ingen wifi, men numera
satelittelefon. Det finns ingen båt annat än en gummijolle. En gång var 3:e
vecka kommer dock militären med proviant och förnödenheter. - Tyska
segelbåten orkade aldrig iland efter nattens segling. Det var
dock uppenbart att den lilla kolonin var glada för besök när vi så
småningom jollade in; Selvagem,hunden, var först i välkomstkomittén. Vi var den
56:e segelbåten som besökt dem under hela året - och vi har inte
träffat på någon annan som övervägt stanna till här på vägen mot Kanarieöarna.
Men vi är glada att vi gjorde det! Professor Putzer och vakten guidade oss på en
ordentlig tur runt den karga vulkanön. I mängder av små håligheter låg
årsungar av stormfåglar avvaktande effekten av en avmagringskur,
nödvändig för att de ska kunna flyga när de slänger sig ut för stupen. De
var verkligen stora och feta, men föräldrarna hade tydligen slutat mata dem. De
var heller inte ett dugg rädda, man kunde krypa mycket nära med kameran.
Putzer visste vilka stenar han skulle vända på, vi fick se endemiskt
förekommande geckoödlor och hemska insekter. Det hela var mycket
intressant, informellt och trivsamt tack vare Putzers engagemang och brinnande
intresse för ön. Han tänker ständigt på den och grubblar bl.a.över en mur,
som uppenbart är handmade, men ingen vet varför och hur gammal den
är. Selvagem är hans Mantra, som han uttryckte det. De bjöd
på kaffe och öl. /Lena
        |