Montserrat
Mantra 2 goes east
Lena & Henrik Harder
Mon 14 Apr 2014 18:48
|
16:48.095N 62:12.467W
Montserrat har varit omväxlande franskt och
brittiskt men har sedan slutet av 1700-talet förblivit brittisk
koloni. Dess vulkans långa törnrosasömn fick 1995 ett abrupt slut
då den vaknade till liv, vilket har drabbat ön och dess invånare
hårt. Södra halvan av ön, inklusive huvudorten Plymouth, fick
evakueras. Vulkanen har sedan fortsatt att av och till puffa ut tonnvis med
aska. Oförlöst lava byggdes upp som en dom på toppen, som sedan har kollapsat i
flera steg. Sedan fyra år är det lugnare men fortfarande bolmar
svaveldoftande gaser i sluttningarna. På ett modernt observatorium följer
man noga vulkanans leverne och ger dagliga raporter till befolkningen
om det aktuella läget. Södra öhalvan är förbjudet område men från höjderna en
bit ifrån kan man se förödelsen som ger en "efter atombomben-känsla". Eller
ett modernt Pompeji. (1-3 vy från tillåten kulle, 4-7 från sjön) "Bara"
17människor omkom men befolkningen har mer än halverats, då de - av
att ha fått lämna sina hem - ruinerats och har flyttat till andra öar eller
USA. Den lokala regeringen har flyttat in i nya komplex på en kulle, flygplatsen
som också begravdes finns nu på annat ställe och man försöker bygga
upp samhället igen. Dystert, det färgar stämningen hos människorna som
finns kvar. Ägarinnan till den lilla lunchrestaurangen vi fann nära gränsen
till "Exclusion Zone" är en av dem som ännu inte gett upp. Hon berättade om det
oehörda slitet under många år - att hålla rent från aska som la sig i
decimetertjocka lager - både hemma och på restaurangen, både ute och inne. Askan
kittade ihop sig till något cementliknande och fick ofta hackas
bort. Och ännu har Galway´s Soufrière inte somnat om ordentligt... -
Restaurangen låg lantligt och det var en väldig trafik av ödlor och iguaner,
varav en riktigt stor (8-9). Vi såg också ett mystiskt djur vi aldrig sett förut
- en aguti enligt ägarinnan - svart, stor som en griskulting, svanslös
(? kanske en kort en, tyvärr ingen bild) och i övrigt råttliknande. En stor
vacker duva satt i trädet (10). - I Little Bay, där vi ankrade, var det
fint. Här tävlar människor och fåglar om fisken (11-15). /
Lena
               |