Montserrat

Mantra 2 goes east
Lena & Henrik Harder
Mon 14 Apr 2014 18:48
16:48.095N 62:12.467W
Montserrat har varit omväxlande franskt och brittiskt men har sedan slutet av 1700-talet förblivit brittisk koloni. Dess vulkans långa törnrosasömn fick 1995 ett abrupt slut då den vaknade till liv, vilket har drabbat ön och dess invånare hårt. Södra halvan av ön, inklusive huvudorten Plymouth, fick evakueras. Vulkanen har sedan fortsatt att av och till puffa ut tonnvis med aska. Oförlöst lava byggdes upp som en dom på toppen, som sedan har kollapsat i flera steg. Sedan fyra år är det lugnare men fortfarande bolmar svaveldoftande gaser i sluttningarna. På ett modernt observatorium följer man noga vulkanans leverne och ger dagliga raporter till befolkningen om det aktuella läget. Södra öhalvan är förbjudet område men från höjderna en bit ifrån kan man se förödelsen som ger en "efter atombomben-känsla". Eller ett modernt Pompeji. (1-3 vy från tillåten kulle, 4-7 från sjön) "Bara" 17människor omkom men befolkningen har mer än halverats, då de - av att ha fått lämna sina hem - ruinerats och har flyttat till andra öar eller USA. Den lokala regeringen har flyttat in i nya komplex på en kulle, flygplatsen som också begravdes finns nu på annat ställe och man försöker bygga upp samhället igen. Dystert, det färgar stämningen hos människorna som finns kvar. Ägarinnan till den lilla lunchrestaurangen vi fann nära gränsen till "Exclusion Zone" är en av dem som ännu inte gett upp. Hon berättade om det oehörda slitet under många år - att hålla rent från aska som la sig i decimetertjocka lager - både hemma och på restaurangen, både ute och inne. Askan kittade ihop sig till något cementliknande och fick ofta hackas bort. Och ännu har Galway´s Soufrière inte somnat om ordentligt... - Restaurangen låg lantligt och det var en väldig trafik av ödlor och iguaner, varav en riktigt stor (8-9). Vi såg också ett mystiskt djur vi aldrig sett förut - en aguti enligt ägarinnan - svart, stor som en griskulting, svanslös (? kanske en kort en, tyvärr ingen bild) och i övrigt råttliknande. En stor vacker duva satt i trädet (10). - I Little Bay, där vi ankrade, var det fint. Här tävlar människor och fåglar om fisken (11-15). / Lena