Kvällsmåltid har precis intagits och återigen ledde ett samarbete mellan Steinar och Richard till ett utmärkt resultat. För att fira att två tredjedelar av sträckan seglats bjöds på “Italian christmas cake” till efterrätt. Vi var också förnöjda efter att återigen ha fått den akterliga av de två toaletterna att fungera efter att Otto och Carl ägnat några timmar åt att på nytt demontera och montera den. En trasig impeller verkar ha varit problemet den här gången.

 

I skrivandets stund har nattens lugn lagt sig över Coral IV; första nattvakten är på plats och nere i båten spelar Otto klassisk musik. Grieg är förstås givet på en norskflaggad båt. Den patriotiske svensken blev tvungen att erkänna att det är hans favoritkompositör.

 

Vi rör oss bort från lågtrycksområdet och det är skönt att slippa den klibbiga fukten, rinnande väggar och kläder som är omöjliga att torka. Dagen har mestadels varit solig. Natten till idag bjöd på en del regn och växlande vindar vilket krävde minutpassning vid rodret; jag blev själv vittne till hur vindinstrumentet vid ett tillfälle visade hur vinden vred 90 grader inom 10 sekunder, just då vi passerade en regnskur.

 

De flesta nattvakter är betydligt vilsammare än den gångna nattens. Vi blir bortskämda med vackra  solnedgångar och gryningar, och stjärnhimlen här ute till havs långt från alla ljuskällor liknar inget jag sett förut. Vintergatan avtecknar sig tydligt och Jupiter visar sig i början av natten i öst för att sedan vandra upp över himlavalvet – månen gör en liknande färd efter att ha krupit upp över horisonten några timmar efter mörkrets inbrott.

 

Nattvakterna ger gott om tid att titta på himlen. Då och då tittar man horisonten runt efter lanternor från andra fartyg. Vi vet vanligtvis vad vi letar efter, de flesta båtar ser vi på AIS-en. De flesta vi ser, om vi ser någon över huvud taget, är andra båtar i regattan. Ibland ropar de upp oss på radion för en liten pratstund. Två fraktfartyg uppenbarade sig under mina vakter den gångna natten, men dessa är numera sällsynta, senast vi såg någon yrkestrafik var några dagar efter avsegling då vi en natt fann oss på kollissionskurs med ett större skepp. Sjövägsreglerna här ute på öppet hav är solklara: fartyg för motor väjer för fartyg för segel. Oavsett storlek. Vi ropade upp honom på radio och frågade ödmjukt om hans intentioner – och fick svar att han skulle väja och gå akter om oss. Vi såg hur fartyget som vägde flera tusen gånger mer än oss långsamt styrde undan medan vi tacksamt fortsatte på utsatt kurs.

 

Vi önskar att vi skulle ha en chans att upptäcka föremål framför oss i vattnet men måste acceptera att vi helt enkelt är chanslösa nattetid. Mardrömmen är en val, eller ännu värre en halvflytande container – sådana släpper lastfartygen här ute ifrån sig närhelst de tycker att de har en god anledning – som en slagsida i hårt väder eller något annat. Det är vanligt att åtminstone någon båt i ARC-regattan varje år kolliderar med en val. Förra året hade en båt maximal otur och blev attackerad av en val efter att ha kommit emellan henne och hennes kalv.

 

Med förhoppning om fortsatt högtryck, goda vindar och valfria vatten,

 

//Carl