Natibou - Vår första (och förhoppningsvis sista) tropi ska storm - inget man önskar någon! Men allt väl n u på Natibou.

Vår första (och förhoppningsvis sista) tropi ska storm - inget man önskar någon! Men allt väl n u på Natibou.

Natibou

Hans and Monica Ahlinder

Sat 15 Jan 2011 02:45

pos 5:32N 85:59E

Lördag den 15/1 klockan 0900

Vi har haft en omtumlande tid dem senaste dagarna efter vår senaste rapport den 11 januari. Alla väder prognoser hade visat att vi inte skulle få något hårt väder under hela sträckan till Sri Lanka. Enligt vår pilot (handbok för detta område) så är det extremt ovanligt med tropiska stormar i Januari. Under den 50 åriga statistikperiod som redovisas där, har det totalt förekommit 4 stycken tropiska stormar i januari. Sannolikt så har dem 4 varit prognostiserade. Den som jag kommer till här, var inte prognostiserad alls, varken via meteorologiska modeller (typ GRIB filer) eller via dem prognoser som vi kontinuerligt tankar ner från Indiens motsvarighet till SMHI (dem ansvarar för prognostiseringen i Indiska oceanen).

När vi närmade oss Sri Lanka så fick vi succesivt hårdare vindar och rakt emot oss. Vindarna var dock rimligt nära prognosen cirka 20 knop, och i byarna upp mot 30 knop. Sådana vindar är hanterbara för oss utan större problem. Ett lågtrycks centrum låg placerat cirka 100 distansminuter ut från Sri Lankas kust, rakt i vår väg. Eftersom det inte fanns några stormvarningar i området, så valde vi att gå upp mot lågtrycket för att där kunna få det vindvred mot nordliga vindar som skulle ge oss en fin vindrktning mot Galle i Sri Lanka. Vi var nu fyra båtar helt nära varandra Natibou, Bionic, Nautiboy2 och Moonbeam. Planen gick helt snett eftersom det vi hade drakt framför oss var en tropisk storm, inte ett vanligt lågtryck! En tropisk storm kategoriseras av att den är "roterande" och har mycket hårda vindar minst 35 - 45 knop (vår hade cirka 50 upp till 60 knop i byarna), enorma kontinuerliga regnmängder och väldigt squalliga förhållanden med extrema vindstyrkor i byarna. I en tropisk storm på norra halvklotet roterar vindarna motsols, så söder om stormen blåser det västliga vindar, och norr om östliga vindar, och även nordliga vindar väster om stormen. Normalt anses den "farliga" sidan av en tropisk storm på norra halvklotet vara den nordvästra sidan, eftersom en tropisk storm här alltid (enligt piloten!) går i nordvästlig riktning när den flyttar sig. Så rekommendationen är därför alltid att snabbt förflytta sig sydost så snabbt det går för att komma ut ur stormens centrum där det blåser enormt hårt.

Problemet vi fick när vi konstaterade att vi var i en tropisk storm var att när vi ringde upp väderexperter i London (via vår BWR organisation) gav dem nu en prognos att just denna storm förmodligen var på väg söderut istället. Så var skulle vi segla??? för att komma ur. Vi var nu bara 50 distansminuter från Sri Lanka på Sri Lankas ostkust. Mot Galle gick inte för det var rakt motvind (sydväst) och inte heller gick det att segla nodrdväst till Trincomalee eftersom det också var motvind dit (vi befann oss sannolikt just väster om lågtryck centrum nu, värsta stället). Att gå norrrut vore att gå emot alla generella regler för vår situation enligt skolboken. Och om vi gick söderut så skulle vi dels bara följa med stormen och dessutom när vi kom söder om Sri Lankas kust, så skulle dem västliga vindarna få "fri väg från Maldiverna" - med risk för mycket höga vågor och eventuellt hårdare vindar. Vi klarade av att koppla upp alla fyra båtarna via en radiolänk, och varje skeppare fick ta sitt beslut. En båt hade då börjat ta in vatten (Moonbeam) genom ankarboxen i fören och en båt hade fått sina motorer utslagna av vatten som forsat in i motorrummet. Efter diverse konfererande så valde jag att ta den klassiska excape routen dvs gå sydost med vinden (vilket sedan visade sig vara det rätta beslutet), Bionic valde att följa oss. Men Moonbeam och Nautboy 2 valde att försöka ta sig upp till Trincomalee på Sri Lankas nordöstkust, och att där få hjälp av den Sri Lankesiska marinen som vi hade kontakt med via sattelit telefon. Efter cirka 20 minuter rapporterade dem att det var omöjligt att komma nordväst mot vinden, och började följa oss söderut istället. Naughty boy 2 valde nu att försöka "hoove to" som det heter på engelska, dvs bara sitt still i vattnet och invänta bättre väder där. Dem hade nu ingen motor som fungerade, och ingen diesel kvar (tanken hade skadats och all diesel runnit ut i båten).

Vi seglade nu sydost i 40 - 45 knops vindar från väst. Maximal vindstyrka var cirka 52 knop (27 m/s). Vi hade bara en liten lapp på cirka 2 m2 kvar uppe på genuan o inget storsegel. och surfade fram i 24 timmar innan vinden hade lagt sig under 35 knop - och vi kunde känna oss trygga att kommit ut från stormen.

Det var en mycket obehaglig upplevelse och inget som man önskar någon att uppleva, även om som vi, sitter i en mycket stark och säker båt på alla sätt. En tropisk storm är något alldeles speciellt. Det som skiljer vanligt hårt väder som vi är ganska vana vid, är den enorma energiurladdning som en tropisk storm har. Det fullständigt forsar ner vatten kontinuerligt under hela tiden (för oss mer än 24 timmar non stop), regnet piskar en så man nästan inte kan stå upp, sikten är ofta nere under 100 meter, och vågorna skummar på vågtopparna. När vi också hade ambitionen att ta oss "mot" denna vägg av energi så var det bara helt utsiktslöst.

Vi anlitade nu (några timmar ut från stormen) via BWR väderexperter i London MET (Engelska SMHI) som snabbt gjorde upp förslag på säkraste planerna för oss nu. Dem föreslog att vi skulle placera oss mitt ute i Indiska oceanen och där invänta nästa steg. Så vi seglade drygt 300 distans på lite mer än 24 timmar (rekord all time!) ut mot positionen 5 grader Nord, och 87 grader ost. När vi kom fram dit så var det helt spegelblankt, ingen vind och klarblå himmel. Vi bara "satt" där och pustade ut, tog ut allt som var blött på däck för torkning. En helt absurd känsla infann sig. Bena var fortfarande klart darriga, efter att ha surfat utför vågorna i beckmörkret i stormen dygnet innan.

Vi blev nu sittande här ute i nästan två dygn, innan meteorologerna i London gav oss klartecken att vi nu kunde påbörja återfärden till Sri Lanka. Stormen hade nämligen behagat sig att sitta stilla (väldigt ovanligt!) och blockerade därmed alla möjligheter att komma tillbaka till Sri lanka för oss. Att gå söder om stormen och komma in från sydväst till Galle var inte att tänka på eftersom stormen var prognosterserad att gå söderut ganska fort (vilket den till slut gjorde under lördagen den 15/1 (idag). Att gå norrut runt på ovansidan var bara inte att tänka på.

Det gick dock ingen nöd på oss där ute på havet, vi åt och drack gott i solskenet helt utan vindar och vågor, badade och sov en hel del!

Nu är vi sedan fredag morgon på väg rakt mot Galle igen. Stormen ska nu ha förflyttat sig till 1 grader nord och 83 grader ost - dvs lång sydväst om vår rutt. Stormen har också enligt sattelitbilder blivit mycket försvagat och håller nu på att lösas upp helt. Vi motorseglar nu i väldigt svaga vindar rakt mot Galle, solig himmel och inga vågor. Vi planerar att komma fram till Galle sent Måndag kväll eller tidigt Tisdag morgon.

Vår överfart från Thailand till Sri Lanka blir i så fall inte 7 dagar som vi trodde i fina nordostliga passadvindar (detta område är välkänt för dem fina stabila passadvindarna under den här tiden på året...) utan snarare cirka 14 dagar! Men det viktiga är att vi har det bra nu, men det ska bli skönt att komma fram till Sri Lanka!!! Alla dem andra BWR båtarna som hann in innan stormen uppstod (vi startade 4 dygn efter dem flesta andra båtarna eftersom vi var hemma i Sverige över jul och mellandagarna.) har lovat en riktigt stor kall öl till oss 4 båtar som fastnade i stormen!

/Hans