Natibou - Längre status uppdatering från San Blas pos 9:30N 78:4 7W

Längre status uppdatering från San Blas pos 9:30N 78:4 7W

Natibou

Hans and Monica Ahlinder

Sun 31 Jan 2010 22:34

Det var ett tag sedan vi gjorde en större uppdatering av vår resa, så här är den nu!

Vi lämnade Bonaire den 25:e Januari, och hade då 700 nm till San Blas i Panama framför oss. En resa som vi planerade till ungefär 4 dagar. Först går man nordväst för att runda Venezuela och Colombias nordkust, innan man kan svänga sydväst på slutet. Det är också pirat risk runt denna kusten, så rekommendationen är att vara minst 100 nm ut från kusten. Även för att undvika dem värsta vågorna så är rekommendationen att hålla sig en bra bit ut från kusten. Så vi la en rutt som höll oss utanför 4000 meters djupkurvan och minst 100 nm ut från kusten. Det gjorde rutten lite längre men väl motiverat.

Väderprognosen var relativt bra med max 30 knops vindar från öster (akterliga vindar), och ingen stormvarning. Vi och dem flesta andra BWR båtarna valde då att lämna Bonaire runt den 25:e. Den första dagen hade vi fint väder och det var då vi tog bilderna på "kingsize bed" i sittbrunnen som vi laddade upp tidigare. Från dag två och till vi kom fram var det däremot annat väder...

Vinden ökade succesivt under dag 2, för att fram emot kvällen nå vindstyrkor upp emot 40 knop (20 m/s), och senare över 50 knop (25 m/s). Vågorna började också bygga upp succesivt, vilket skulle komma att bli det största problemet för oss. Vi revade ner mycket hårt, vi tog ner storsegleet helt och hållet och hade bara cirka 1/3 av genuan uppe - en liten handduk bara. Båten gjorde ändå 8 - 10 knop i normalläget, och i surfarna utför vågbergen så var vi uppe i som mest 19 knop och ofta runt 14 - 17 knop, med spray 3 - 4 meter upp i luften runt skroven. Så vår ambition hela tiden var att försöka bromsa båten så mycket som möjligt, vilket inte var lätt. Den risk som var störst i det läget var att vi surfade in i full fart in i framförvarande våg, och risken för en så kallad "pitchpole", dvs kullerbytta framlänges. Vi var dock inte ens i närheten av en sådan situation, båten skar aldrig ner i framförvarande våg utan lyfte fint hela tiden. Skroven begravde sig aldrig under vattnet utan fören var hela tiden ovanför vattenytan. Vissa stora vågor "slammade" in med ett otroligt otrevligt bangljud under salongsgolvet och slog ut alla våra gin o tonic (obs skämt). Men det som råkade stå på bordet, flög iväg rakt upp och var det av glas/porslin så gick det i tusen bitar...små problem om vi jämförde med våra kolleger i BWR. Flera av dem gjorde så kallade broachar och så mycket så masterna var jäms med vattenytan och med vattenfyllda sittbrunnar efteråt som dem simmade i. En båt fick till och med in en fisk i samband med att en jättevåg fyllde sittbrunnen med vatten! I en båt så fick ena besättningsmedlemmen hålla sig i vinchen medan båten låg helt nere i vattnet, med kroppen helt i vattnet..hon lät lite chockad på radion när vi pratades vid efteråt. Tre båtar fick sina vindroder sönderslagna.

Den värsta olyckan hände Brian på Miss Tippy som fick spinnakerbommen i huvudet när mastbeslaget gick sönder. Han slog upp ett mycket stort "hål" i huvudet, och låg medvetslös på däcket i 5 minuter, och totalt så förlorade han 1 liter blod innan han kom till sjukhusvård 8 timmar senare i Puerto Rico dit dem valde att åka mot. Hustrun tog blodtryck på honom hela tiden, och blodtrycket sjunk på slutet - och då trodde Brian att det var slutet (berättade han igår under middagen, då bilden togs). Men nu är allt ok för honom.

Så alla båtarna har olika mer eller mindre hemska berättelser att berätta från sina upplevelser där ute i stormen. Vindstyrkan var som mest över 50 knop (25 m/s) och signifikanta våghöjden över 5 meter (vilket betyder att enstaka vågor var över 8 meter, så kallade monstervågor. Vi kunde ha 10 minuter utan större vågor, och sedan kom 3 - 4 mycket större vågor i ett "tåg" efter varandra - och då fick man hålla i sig. Framförallt på natten när dem svarta vågbergen kommer med ett hemskt ljud bakifrån, och man tittar bakåt/uppåt och ser bara vatten (där man normalt ser himmel och stjärnor), så kommer rädslan och sedan tar man ett djupt andetag och sedan är det bara att åka med utför vågen i ett crescendo av hemska ljud och sprutande saltvatten överallt...men aldrig att underbara Natibou skar upp en enda gång hela tiden under autopilot. VI är så stolta över henne, hon tar verkligen hand om oss. Hon är den starkare av oss, och vi är svagare. Så när vi kommer i hamn nu efteråt så tar vi hand om henne ordentligt, det är hon värd!!!

Men nu har vi kommit fram till San Blas sedan två dagar och har haft möjlighet att vila ut och pratat av oss med våra BWR kolleger, och nu känns det bra igen. Nu har vi lärt oss att den norra udden av Venezuela/Colombia som vi seglade runt lokalt heter "the animal" för det är så hemska vågor/vindar väldigt ofta. Det är också en av de top 5 platser runt jorden som är mest ökända av sjöfarare för stor sjö och hårda vindar. Det kallas allmänt här för "norra Cap Horn"....Redan innan vi lämnade Gibraltar så berättade BWR representanterna för oss att det sannolikt (rent statistiskt) skulle vara just här i den här passsagen som vi skulle uppleva vårt värsta väder (vind och vågor) på hela jorden runt resan. Låt oss hoppas att det kommer att stämma också, för inte en gång till - PLEASE.

VI ligger nu vid en fantastisk paradisö i nästan stiltje, hur annorlunda mot vårt liv för två dagar sedan...Monica kallar den här platsen en parodi på paradiset för om man blundar och tänker sig paradiset, så är det bara att öppna ögonen och det ligger framför oss. Vi skriver mer om San Blas i kommande inslag, men det är verkligen unikt och autentiskt med Kuna indianerna seglande i sina utgröpta kanoter, sandrevlar och palmträd, korallrev och fantastiska laguner med snorkling, scuba diving och fiske.

Vi hörs,

Hans o Monica

Bild från överseglingen från Bonaire, här går det nog 12 - 15 knop på bilden.

Svårt att fånga vågorna på bild, men ett försök här. Här blåser det ungefär 20 m/s, och våghöjden var då cirka 4 meter. Det blev mer senare.

Mer vågbilder...ett berg som börjar byggas upp bakifrån, för att om cirka10 sekunder lyfta uppaktern och bryta bakom oss - och sedan åka av!

Vågbild igen.

Framme i San Blas skärgården, med många öar som denna.

Brians hål i huvudet, sydd med 16 stygn och han förlorade över 1 liter blod (av totalt 5 l som man har normalt...)

Tonårs kärlek - igen. Från middagen i går kväll med alla andra BWR båtarna. Det var då vi "pratade av oss" om våra upplevelser där ute i stormen...det behövdes en hel del öl o rom för att cool down...+ lite franskt rödvin som synes.

Utsikten från fönstret där vi ligger nu i yttre havsbandet med atlanten brytande just utanför mot korallrevet, men här är det alldeles stiltje och inga vågor alls. Vi snorklade utanför på korallrevet tidigare idag.